Mayhem of the dunk

20150427-005543.jpg
En 34-åring med sin dunk, GG på hög volym och en lillebror som tycker det är en lika bra idé som jag att varva bananlikör och HB är ju ett GIVET upplägg för en lyckad förfest innan vi lyckades ta oss till the main event!

Att jag idag lyckats göra klart min bokföring för förra året är inget mindre än ett MIRAKEL.

El Bastardo födelsedag

11084766_1595189140750604_895985743_n

 

Befinner du dig i Göteborg dag kan jag varmt rekommendera att bege dig till Haga och komma och fira att b’sta affären El Bastardo fyller 3 år! Det är 20% på allt, som om inte det vore anledning nog:) Vi ses där!

Happy Plugs!

bild (65)

 

Celebrating my gayness med nya hörlurar:P Hähä nämen det här var ju hur bra som helst! Har varit utan hörlurar till mobilen alltför länge nu efter att mina som vanligt försvunnit men denna gång inte dykt upp. Spanade runt och tänkte att jag oh så spexy inte skulle ha vanliga vita, hittade de här regnbågsfärgade från Happy Plugs och idag när jag spatserade runt i Nordstaden en sväng så hittade dem för halva priset på Phone House. Ynka 125:- och såå fina och färgglada, tycker redan att musiken låter bättre:D

Classic Pin Up

censcens2

Fick hem ett par bilder från Terry Mendoza och vår plåtning i London i höstas:) Bilderna har blivit publicerade i pinuptidningen Delicious Dolls Magazine, andra gången jag är med där dåå vilket ju är kul :D Censuren av bilderna har för övrigt jag själv stått för, vill man se bilderna utan stjärnor så köp The Spicy Issue av Delicious Dolls Magazine :P , kom ut i januari.

Jaha nähä nu har jag ont i kroppen och vill inte alls göra de sakerna jag borde göra och eftersom jag är vuxen och bestämmer över mig själv så bestämmer jag nu att jag skall äta knäckebröd med ost och jalapeno, dricka äpplejuice och kolla på RuPaul’s Dragrace tills jag skall gå och lägga mig och sova istället för att göra det jag borde. High five!

El Bastardo plåtning

928891_754910944627796_241656903_n11176262_1617779865123391_1921395041_n

Igår innan jag drog till jobbet hade vi en arla El Bastardo plåtning med Peter Pousard! Mycket skjortor, kepsar och hattar, tror det kommer bli grymma bilder:) Se bara på det här resultatet till exempel:

26348281-origpic-4db54e

Lite ovan look för mig med så mycket mustasch men tycker det blev bra ändå! Ehe hähähä nå, det är inte jag såklart utan en av de andra modellerna. Will update you när mer bilder kommer.

Update angående Trulsan är att han mer och mer kommer tillbaka till sitt vanliga fantastiska jag vilket gör mig himla glad. Blir så nervös ibland att saker skall vara för evigt och trodde lite att han skulle vara forever depressed. Jag förstår att han saknar henne ännu, och det kommer han nog alltid att göra. De spenderade ju ändå nio år tillsammans i samma lägenhet och då väldigt närt och kärt och kramigt. Men djur ser väl oftast lite annorlunda på det här med döden än vad vi människor gör. Tanken på att skaffa en katt till är ambivalent hos mig… Han är ju van vid att ha sällskap om dagarna liksom och jag jobbar ju en del. Men å andra sidan kanske han liksom jag uppskattar att vara ensam då och då också. Svårt det här när man inte kan prata med honom om saken.

I like animals more than people

Aww titta dessa alldeles förträffliga tröjor från Animalhearted <—länk, oh I need.

I-Just-Want-To-Drink-Wine-And-Save-Animals-Womens-MaroonLifeIsBetterWithACatSweaterSITEWomens_Tee_3The-Best-Things-In-Life-Are-Furry-Tee-SITE

 

Måste nog ha minst två iaf.

Nu skall jag dricka te och äta choklad och kolla på RuPaul’s Dragrace med Trulsan. RuPaul har en tendens att sudda ut allt okul för ett tag. Det är bra.

Och så livet.

11084675_635729109894808_882531312_n

 

Mitt i all död fyllde Trulsan 10 år igår! Min stora fina älskling (som i just detta nu ligger på golvet bredvid mig och gosar med serpentinen han har på ryggen på bilden här ovan). Åt tårta x 2. Är så himla glad för att han verkar må aningens bättre. Han inte bara sover och gråter och letar längre utan är med, går runt, sitter bredvid och liksom bara hänger med en mer på så sätt som han brukar. Han börjar komma tillbaka. Jag hoppas att det fortsätter såhär, att han mår bättre och bättre mitt i allt. Funderade lite på om jag skulle skaffa en ny katt till honom men vill själv inte ha en ny katt och är osäker på om det är bra att skaffa en bara för hans skull… Hur har ni som haft två katter och blivit av med en gjort? För katten som är kvars skull alltså.

Lilla stora liten, är så vansinnigt hysteriskt glad att jag har honom. Finns ingen som är så fin, snäll och mjuk som honom. Vi har gått igenom så mycket tillsammans och alltid har han funnits där och pussat, puffat och tagit hand om. Han är helt enkelt bäst.

Döden.

black-and-white-death-love-photography-Favim.com-127420_large

Jag har sett två av de jag älskat mest någonsin somna in för gott. Det är alldeles för många, det säger sig självt. Det skall inte vara så. Jag vill inte ha det så. Jag orkar inte döden, klarar inte döden, hatar döden.

Jag har sett dem dra sitt sista andetag, sett hur deras ansiktsdrag jämnats ut hur huvudet nickat till för att musklerna slappnar av. För gott. Jag har sett deras kroppar som jag har älskat något så oändligt bli till skal där det som levde har lämnat.

Jag borde inte ens våga älska någon.

Den oändliga tomheten som fyller en när man tänker på aldrig mer. Och här kan hur mycket saker som helst fyllas i:

1. Jo men på ett annat sätt.

2. De finns med dig.

3. Ni kommer mötas igen.

osv osv osv.

Men aldrig mer nu. Jag kan inte krama min mamma och känna henne skropp mot min, jag kan inte känna Kattssons små tassar trampa runt på mig medan hon letar efter den perfekta sovplatsen på något lagom högt och lagom mjukt ställe på mig. Jag kan inte göra det nu. Det är liksom bara… Inte där.

Och så lugnet. Det konstiga lugnet i allt. Stormens öga. Nu har jag upplevt det två gånger. Hur allt bara stormar runt men inuti är det stabilt, tryggt, lugnt. För där vet jag att nu slipper hon lida. Jag känner mig helt sjuk i huvudet av detta lugn. Hur kan det vara rätt att den man älskar så mycket att ord inte kan beskriva, med varenda nerv och cell i sin kropp, dör? Hur kan man då känna att det skall vara så. När allt annat i en skriker nej nej nej, ge mig henne tillbaka! Jag vet inte.

Så jag klarar döden. Men jag orkar den inte och jag hatar den likväl.

Jag önskar bara att de jag älskar fanns på denna sida istället för att samlas där. Men det är en oändlig trygghet i att de finns där, att jag vet att de förenas. Och väntar på mig. Inte nu, men sedan. När jag kommer dit kommer jag känna min mammas kramar igen, min eternal kittens små tassar.

Jag klarar döden, men det räcker nu.

 

 

Det värsta av allt

050f3e5ecfcc11e3a86a0002c9549946_8-639x639

Jag kan knappt skriva det.

Jag kan nog inte ta in det.

Jag har varit tvungen att låta min älskade lilla eternal kitten Kattsson att somna in. Jag har nog inte fattat det ännu. Vet inte om jag någonsin kommer fatta det.

I fredags andades hon konstigt, tungt och hårt liksom. Det fortsatte på lördagen så vi åkte till akuten. Det visade sig att hennes diafragmabråck hade gått upp igen, nästan exakt ett år efter att hon opererades för det. Tarmarna hade tryckt sönder det. Hennes hinnor inuti var så sköra. Det var de redan sist och skulle hon opererats för det nu igen var det inte säkert att det skulle gått att sy i dem ens. Och jag visste att om det hade gått så hade hon bara gått upp igen. Att laga henne tillfälligt hade bara varit för mitt eget egoistiska behov av att ha henne kvar ett tag till. Om det ens hade gått efter den här gången. Hade det inte gått den här gången hade de inte väckt henne när de under operationen insett det, jag kunde inte låta henne dö under operationen.

Hon återhämtade sig aldrig helt efter operationen förra året, hon var som vanligt till och från men det var saker som dök upp och det blev fler veterinärbesök.

Jag kände så starkt att jag inte kunde låta henne gå igenom operation på operation på operation, vilket det hade blivit. Även om hon under senare år återhämtat sig från sin tuffa start och blivit en stark liten katt så har hon alltid varit lite bräcklig liksom. Min lilla bäbis. Min älskade lilla bäbis.

Det var det svåraste beslutet och på något konstigt sätt ett lätt beslut, eller lätt är såklart fel att säga, men det ENDA beslutet. Jag kände så starkt i mig att det finns inget alternativ. Det är DET som är alternativet, hur lite jag än vill det. Hur mycket det än inte går. Så måste det gå. På något sätt blev det en trygghet i att jag kände det så starkt inuti. Vi har alltid haft en speciell relation, därav den starka känslan om vad som behövdes tror jag. Hon har alltid varit min lilla lilla, från att jag tvångsmatade henne och tvättade och medicinerade henne dygnet runt den första tiden, genom allt och tills nu. Det är så konstigt att man ens har det beslutet att fatta, att man kan sätta sig över liv och död sådär.

Jag fattar inte att hon är borta. Trulsa fattar inte att hon är borta. Eller gör just det. Han är så ledsen. Och det är så svårt och jag känner mig så hjälplös när han letar efter henne och går runt och skriker.

Jag är så tacksam för de nio åren jag fick ha min eternal kitten hos mig. Fick jag göra om det skulle jag aldrig valt en annan kattunge än just henne, även om saker i hennes gener och förflutna gjorde att hon togs härifrån alldeles för tidigt. Så himla mycket har hon förgyllt mitt liv, så många minnen och det exakta minnet av att lyfta upp hennes pyttelilla kropp och känna hur hon trycker sig tätt intill. Alla nätter hon sovit på mig och jag vaknat upp med att titta in i hennes pyttelilla ansikte. Hur hon aldrig mjauade utan kurrade som en duva. Hur fina hon och Trulsa var tillsammandes, alltid kramandes. Hur hon nästan alltid var lite blöt på huvudet för att Trulsa inte kunde låta bli att slicka lite på det hela tiden.

Ord kan inte beskriva denna konstiga känsla av extrem sorg och saknad i kombo med lugnet i att det fanns inget alternativ, det var det enda rätta. Även om det känns så oändligt fel. Jag bara väntar på att hon skall komma gåendes här med sina små tassar, sträcka på sin lilla kropp och hopppa upp i mitt knä. Det går inte att ta in att inte.