Broken rib – hardcore eller mesigt?

9abe438d1244760d0cbee5c5914b6dd4 (1)2334c3e212c13ca9662006b62553df4c

Idag kom det ett par kattungar och ett par astronauter för att sända mig krya-på-dig-önskningar, för guess whaaaaat? Jag verkar ha hostat sönder ett REVBEN! The draaaaama! Varför gör jag sådant här? Vad kommer härnäst? Lårbenshalsen, gråa hår och känsliga knän?

Usch det här är ju verkligen inte kul. Det känns som knivhugg i sidan varje gång jag hostar vilket jag ju då veeerkligen drar mig för att göra och försöker att ignorera hostreflexerna. Går ju inte. Och så nojjar jag för att tp råka punktera en lunga med detta vassa, välspetsade revben som antagligen står rakt ut i kroppen och bara väntar på att få spetsa något mjukt organ, eller trycka sig ut genom huden. Nu vet jag att det inte är så, men… jag vet det inte helt.

Profilbilder på Facebook

En sak som jag envisas med att tycka är intressant är vilka profilbilder folk väljer att ha på Facebook. Det säger liksom rätt mycket om en person tänker jag, lägger den upp snyggbilder, tuffbilder, roliga bilder, sexy stuff, samma bild fast med olika filter (alltså ett tecken på att man är extreeeemt nöjd med en bild)? SÅ ett tips för att kolla upp en person och se hur den egentligen är; kolla igenom dens profilbilder på Facebook. Tydligare tecken än så får du inte, det är bättre än Ratsit och handläsning till och med. Med detta sagt är det ju då också rätt intressant att dyka in i en analys av sig själv och se vad MAN SJÄLV har för profilbilder och vad detta då kan tänkas sägas om en. Detta är min senaste profilbild på Facebook:

1525243_10151823183261659_160624781_n

Den är ju för övrigt helt gammal. Äääännu äldre är dock min FÖRSTA profilbild på Facebook:

196468_4729221658_6374_n

Det skiljer ett halvår mellan bilderna. Fick för mig att byta stil, hähähä nä, det skiljer faktiskt 8 år mellan dem.

Jag har förståelse för båda bilderna, känns som att de skildrar mig rätt bra; både som jag var då och som jag är nu. 2010 hände dock något konstigt. Då bytte jag för det första profilbild helt ofta OCH hade till exempel dessa:

61251_425614751658_3937513_n46839_418886876658_6865154_n72054_467518041658_926040_n

Haha why so? VAD vill jag ha sagt med dessa bilder? Att jag gillar att hålla i glassaker? Att jag gillar fluffiga material? Jag kan förstå den sista bilden eftersom mina bewbs ser räääätt trevliga ut.. Men MITTENBILDEN? Inte ens så snygg hahaha, typiskt en sådan bild som jag skulle tyckt var konstig om någon annan hade, och nu då; tycker är konstigt att jag hade.

Okej för att återgå till min vettiga sida. Här är bilder jag förstår att jag har haft:

38919_410433941658_3472017_n

Där träffade jag en tapir för första gången; väldigt stort.

1930564_26146841658_3862_n

Här var jag singel och inget gör en singel mer hångelbar än en kattunge, kattungen var dessutom döpt efter mig <3 (OBS! Inte AV mig, så ocharmig är jag inte, utan av sötaste Helene)

230579_10150168850351659_1403130_n

Ja, alla bilder med BFF är såklart logiska, särskilt om vi som spänner musklerna i sailorbodys.

SÅ värna om mitt tips, är du intresserad av en person på något sätt, kolla in dens profilbilder på Facebook, och vill du lära dig mer om dig själv; kolla in dina egna också:P

 

 

La-la-latex!

Innan jag for till Los Angeles hade Belinda och jag en ny latexplåtning! Denna gång med en übersöt liten outfit från Burning Heart Latex. Here is some pixxx!

10957442_10153073943796600_1625147221_n10943225_10153073943811600_784991718_n10947665_10153073943791600_164862405_n

Väldigt diskreta trosor där^^ Hello jag är på sååååååååå underkläds-shopping-mood, tror mig ha en superduperbra koll på världens utbud men PLIZ kan ni inte hit me with your best shot och tipsa om bra underkläds-sidor på nätet? Spelar ingen roll om det är gigantiska bomullsmoln eller minsta små latex-strängar det gäller – I want it all <3

Out with Gullice

10895326_620876748058705_939189432_n10956546_383145968525794_1684750935_n

Visst är det intressant att jag har typ precis samma min på bilderna ovan^^ Är väl min gladmin antar jag haha. Igår var jag ute med babiest Alice och drack pilsner och åt god mat. Sedan gick vi till On Stage och där mötte vi både Linus och Klara! Så himla kul att Alice och jag började gå till On Stage ironiskt för rätt länge sedan och sedan bara har fortsatt att gå dit haha, nu är det en helt naturlig del av vår gå ut-bana (som följer lite olika linjer men alltid inkluderar minst två av: Kings Head, On Stage, Brygghuset, Wandas; allt på Andra Långgatan, mkt praktiskt och bra)

Vi smakade även på kaneltequilan som jag köpt med till henne från Los Angeles och den var mkt god, smakade med bull-kanel än typ Fireball.

Nu jobbar jag enligt mitt nya schema så jag är ledig idag fram tills på söndag; aaahh! Nu har jag lite småjobb som jag måste göra idag ändå men bara vetskapen av att jag EGENTLIGEN är ledig får mg att slappna av på ett väldigt välbehövligt sätt:)

Covergirl!

bild (39)

Har ni sett den hääär i affärerna idag?!:D Det har jag och jag är så SJUKT stolt och glad över att vara på omslaget, wohooo! Bilden är tagen av Martin Niklasson / TzR och mitt tjusiga armband kommer från bästaste Candied Poison. MEN det tar ju inte slut där! Bläddrar man i tidningen finner man snart det här!

bild (40)bild (38)

Äääääännu mer mig:D Och bilder tagna av grymmaste Belinda Bärtzner, det ljusa latexet kommer från Burning Heart Latex och det rosa-lila setet är ju från Naucler Design.

Nu skall jag fira detta genom att äta äggsmörgås och dricka té.

Puss!

In the magazine!

10948953_532568316885391_1700877982_n

 

Oh kolla-la-la! Jag är på bild i Tattoo Life Magazine, från London Tattoo Convention förra året. Kuuul kul! MEN imorgon, IMORGON! DÅ kommer jag vara på omslag i typ aaaaaaaalla affärer:D Nästan. SJUKT kul ju – avslöjar inte på vad än, jag är som en rebus, en labyrint och en gåta hehe. Slutar dock vara en rebus, en labyrint och en gåta imorgon då jag indeed kommer visa upp vart jag spridit ut mig över både omslag och uppslag <3

p3 Guldgalan

Igårkväll fick jag sent omsider för mig att kolla på P3 Guldgalan. (Kommer jag någonsin skriva om P3 Guldgalan utan att visa denna rumpbild på mig från när jag uppträdde där för några år sedan? 166318_498486741565_5384258_n-639x479 Haha, nej det kommer jag inte)

Jag hade ju läst de där hatfyllda tweetsen om att är det här ett F!-möte osv, aha, det här låter ju lite bra för att vara sant tänkte jag som dessutom redan sett att 8 av de 9 priserna gick till kvinnor. HUR GRYMT?! ÄNTLIGEN händer det något. SÅ himla grymt att Beatrice Eli vann bästa pop också – tänk om KENT hade vunnit moahahaha!- den här låten går nämligen på repeat på repeat på repeat här just nu. Typ bäst!

Men va fan…?

Untitled-1

 

Men va FAN?! HUR skall de räkna det då har de tänkt? Oooooh nu har det ändå gått för långt? Vi kan väl inte ha skatt på allt?! Vad blir nästa sak? Skatt för att gå på toaletten?

Hähähä nä nu måste jag sluta… Det jag ville ha sagt var att den här saken här ovan cirkulerade ju hej vilt på Facebook osv i slutet av förra året och jag vill typ bara slå mig på pannan, gömma huvudet i sanden, slå ner folk osv. För hur, HUR kunde någon ta det på allvar?? Jag menar, skulle det nu slå såpass slint i huvudet på en politiker att den skulle föreslå en sådan här skatt, TROR ni inte då att ett annat ord än KNULLA skulle läggas fram i samband med det hela? Hahahah jag orkar inte! Blev nyss påmind om känslan jag fick när det delades så mycket och jag inte kunde låta bli att gå in och läsa kommentarer efter att någon delat… HERREGUD det är ju synd och skam på torra land att folk verkligen gick på det här och delade det helt seriöst! HAHAHAHA! Orkar inte! Och folk i mitt Facebookfeed också, är alltså sociala medier kompis med rääääätt så retards.

Hahaha oooh nu blir jag helt nervös att man typ på Bloglovin och sådant bara skall se rubriken till detta inlägg, bilden, samt den översta texten och därmed tro att JAG skulle tro på det hahahahhaha…… Lätt värt dock! Jag är ju, after all, smartare än vad jag utger mig för att vara, som det står på Flashback ang moi, och allt som står på Flashback är sant – det vet väl alla:D

Kompisar och icke kompisar

4650_85423331658_2834090_n

 

Idag har jag hängt med min bästaste kompis i hela världen, och med hennes sötaste stora lilla spawn <3 Här är för övrigt en väldigt gammal bild på oss. We so cute <3

Vi pratade såklart om allt och inget: har ändå hängt nästan hela dagen. Men en sak som vi pratade om är det här med att bli av med kompisar och varför man blir det. En sak om man är en sådan som har maaaaassvis med kompisar som liksom kommer och går men om man… inte är det då. Då blir det så markant och så tydligt när man blir av med någon. Och även om man är superarg, irriterad, besviken eller vad det nu må vara på den personen så minns man ju ändå tidigare saker när man har haft väldigt kul och sånt och DET saknar man ju. Eller jag vet inte om man gör det, det arga tar väl kanske över. Men det är det som gör att man blir upprörd – hade man aldrig gjort något roligt med med personen i fråga eller upplevt fina saker med den så hade man ju inte haft något att sakna. Som jag skrivit tidigare – kärlek är botten i allt som gör ont. Bryr man sig inte så spelar inget någon roll.

Barn är väl en rätt vanlig orsak till att folk slutar vara kompisar, att någon får barn och någon inte. Thank god inte så med Johanna, visst umgås vi på ett annat sätt nu och vissa saker som vi jämt gjorde innan funkar inte lika bra nu när hon har en bäbis och visst saknar jag ihjäl mig efter att göra de sakerna med henne. Och visst umgås vi mindre nu än innan då vi i princip umgicks dygnet runt. Men vi finns kvar, Johannakarin kommer alltid finnas kvar. Även om hon är mogen och jag omogen;)

De uppofringar som man skulle behöva göra för att ha kvar de där kompisarna som slutade vara kompisar skulle aldrig vara värt det, kom vi fram till.

Vad har varit anledningar till att ni slutat vara kompisar med folk eller de med er?

För min del verkar det ha varit bitterhet och missunnsamhet. Kul anledningar, som man inte direkt tänkte sig att personerna i fråga skulle börja lida av, under den tiden man var kompisar och fortfarande hade kul. Tro mig, jag har analyserat mig själv och vad jag eventuellt kunnat ha gjort för fel men nej, jag ser inget. I dessa fall.

Det jobbigaste nu tycker jag är när jag lite sådär glömmer att man inte är kompisar längre, och börjar prata eller patetiskt sträcker ut en hand eller säger nåt och så på något sätt förväntar jag mig att den andra personen skall bjuda till lite också men bara, swisch —–> besvikelse. OH S.Å. TRÖTTSAMT DET ÄR. Jag vill typ skriva vilka det handlar om, jag vill skrika ut det till alla, börja snacka skit på samma sätt som jag vet att det snackas skit om mig av personen/erna i fråga. Skillnaden skulle vara att mitt skitsnack är sanningar.

MEN förhoppningsvis kommer jag aldrig bli en skitsnackande bitterfitta som är såpass missnöjd med mig själv att jag börjar prata ner andra istället.