Tack <3

11269095_930514443672532_6111648677775601069_n

Hej babyladies och dudes!

Även om jag nu har en stark känsla av att det mest är babyladies som läser min blogg:)

Tack för era frågor hittills till frågestunden! Tänker mig att jag besvarar dem på fredag om inte detta skulle bli en alltför hektisk dag eftersom jag har klubben and all då. I sådana fall besvarar jag dem live från scenen på On Stage. Hahah nä, i sådana fall blir det söndag som blir the big answering day:P

Alltså oh. Jag blir så himla glad för era kommentarer och ofta så rörd. Ni är så många som säger så fina saker som får mitt hjärta att smälta helt! Och nu menar jag inte komplimanger och grejer, det blir jag såklart också glad av men det som smälter mitt hjärta på riktigt är ni som skriver saker som går lite mer på djupet. Nu måste jag citera den senaste kommentaren som  fick mig helt humble och så himla tacksam för att jag kan göra något för någon annan någon liten gång.

“Du är en stor förebild för mig, du visar att det finns livsglädje istället dödsjakt.”

Hur fint är det inte att höra det? Det är så fint att jag inte kan beskriva det i ord. Jag är så vansinnigt glad att jag kan bidra med något. Att allt det jag gått igenom och tagit mig ur faktiskt kan bidra till att någon annan också mår lite bättre. Tack för att jag får kunna det ibland. <3

Och i sann candyland-anda har jag nu fått mig själv att må bättre än vad jag gjorde för ett litet tag sedan. Eller. Jag gjorde kanske inte så mycket själv. Min inre övertygelse kunde bubbla fram och ta över bara; den som säger att allt händer av en anledning och är det meningen att något skall ske så sker det, och sedan försätter mig i vad jag själv refererar till som psykopatlugn. Haha det är knäppt och jag förstår inte hur det går till men helt plötsligt när allt är mörkt eller ännu mörkare så kan det bara slå till och hjälpa till. Kanske är det min angel above som fixar det, jag vet inte. Och ibland slår det till vid någons död och ibland vid mindre allvarliga saker som inte heller är roliga, om än inte döden. Och jag är väldigt tacksam för det. Det hjälper mig mycket. Även om det är väldigt konstigt.

Okej nu blir det promenixdags innan det är dags att bling bling blinga scenkostym med massvis små swarowskikristaller!

 

Frågestund!

11312668_10153845161804622_7152292427031068488_o

Foto: http://iamdominix.com/

 

Hello babylinos!

Har ni haft en bra helg? Min var mestadels bra får jag väl sträcka mig till. Igår var Alice och jag ute och hinkade champange och dansade natten lång och DET är ju lite av det bästa som finns <3

Vet ni vad vad vad? Jag känner mig lite drained just nu och har inget vettigt att skriva om så dra det ur mig please; vi kör en frågestund! Ask away vad du än må undra så skall jag göra mitt bästa för att svara så  sanningsenligt som möjligt:P

 

xoxo

 

Mamma <3

Idag vill jag skicka ett blomsterfält fyllt med gula blommor och a whole lot och nallebjörnar till överallt och ingenstans eller vart mamma nu befinner sig.

Yellow-flower-field-beautifulsteamworkshop_webupload_previewfile_383713685_preview

För idag är mammas fördelsedag. En dag jag är så oerhört tacksam över. Hade denna dag inte funnits hade världens bästa mamma inte funnits i mitt liv under så många år, eventuellt hade jag heller inte funnits.

Det är lite knepigt det där, att vara tacksam för den tiden man fick och inte fokusera på den tid man inte fick och så hemskt gärna vill ha. Men jag är glad och jag är tacksam för att jag fick ha den mamma jag hade (har) under den tiden jag hade och inte någon annan mamma som jag fortfarande skulle ha. För jag ville ha precis henne.

Selfie bonanza!

Hola babes!

Igår hade jag plåtning med I am Dominix, fick till massa fint så ser fram emot bilderna. Tills något dyker upp därifrån kommer här två selfies:P Finaste flaskhalsbandet är från Candied Poison <3

11243076_1449795432001152_1653192970_n10860101_1598106377073364_1998260802_nOh ikväll har jag varit hos Alice och fått strålande nytt hår insatt, alltid en lika finfin känsla:D Visar bilder när jag själv ser någorlunda strålande ut också, just nu ser jag ut som att jag är 50 år och inte har sovit på 100 år utan bara dragit i mig massa meth. Extremt fräsch look med andra ord.

Nej nu vill jag faktiskt att det skall bli sommar eller åtminstone vår. Jag behöver lite sol för att lösa upp alla hårda hårda knutor överallt.

 

 

Kotton Kandi Klub goes On Stage!

glitter

Oh hurra nu är det fags för Kotton Kandi Klub igen! Den 29e maj slår vi upp dörrarna på vår favoritpub i stan; On Stage på Andra Långgatan. Skall bli sjukt kul att ha vår klubb på vår favvispub, fantastiska beslut som endast kan tas i öldränktinhet:P Vi kommer köra gratis inträde dessutom, vilket känns väldigt roligt att kunna erbjuda:) Det kommer bli burlesque och freakshow shower under kvällen och Alice och jag kommer spela vår absoluta favvismusik att dansa till, en hysterisk mix av Elvis Presley, L7, Ikona Pop och Wanda Jackson alltså. Yay det kommer bli så himla bra det här! Släppte precis eventet på Facebook, du hittar det HÄR. Kom dit och häng och skåla och glittra med oss!

 

Friday fun!

IMG_0806

Foto: David Rocha /  Timeless Beauty

Hola sweets!

Så var fredagen här igen. Även om jag nu inte är och never planerar att bli en mäniska som lever för helgen så är det ju trevligt med helg:P Skall ni hitta på något kul? Jag skall gå på Dock City Rollers fest på Rio Rio ikväll och imorgon skall jag nog ut med Mange, på söndag jobbar jag igen. Skall ta och jobba lite extra nu med innan jag knallar iväg till Systemet. Produkttexter behöver uppdtateras. Det är alltså det jag gör en större del av min arbetande tid för tillfället, skriver säljande texter om lösvaginor, öppna trosor och dildos. Man kan känna sig sjuk i huvudet för mindre när man håller på att mäta alla vinklar och vrår på en realistisk penetrerbar lösrumpa men oh så kul det är!:D Är väldigt glad att jag fått det ärofyllda och roliga uppdraget:)

 

Have some fucking fun

Det här är vad jag vill göra:

9ed3fc125cdde9e590b6d56bf0bedc4d

Ha lite jävla roligt bara. Skall det vara så svårt? För tillfället är allt i mitt liv så himla seriöst. Vet inte hur det hände. Det är döden, det är seriositet, det är allvar, det är på riktigt. Kan inte allt bara få glittra och skimra lite? Jag föredrar att leva livet så.  Nu är det snarare som att allt tar tag i varandra och liksom trycker på mig, ger mig svårigheter att andas. Och då är det ändå vår. Och det bubblar och brusar i mig, men så kommer något nytt och bara poff – hej här kommer jag också och bidrar till detta allvarsamma läge du skall befinna dig i nu fröken Dollheart. Men jag vill inte vara där, för jag vill bara vara glad över allt det jag har att vara glad över. OOOHHHH jag hatar när allt skall vara så himla allvarligt! Det är inte min grej.

Håller på att planera när min boy-bff Jonas kan komma hit, mycket bra grej. Honom har jag alltid roligt och oseriöst med. Även om vi såklart kan vara seriösa också. Men han är inte heller för det här med att ta allt så himla allvarligt utan mer leva nu och ha kul.

Hello, jag vill injicera denna visdom i alla människor, FATTA DET HÄR NU BARA: Man VET inte vad som händer imorgon, eller ens om en minut, man kan få en hjärtattack, den du älskar men inte vågar visa det för kan få en hjärtattack. Man kan få cancer, man kan bli påkörd av en bil, man kan bli kär i någon annan, ett bråck kan brista i hjärnan, man kan bli med barn, man kan bli frälst, man kan bli våldtagen; MAN HAR INGEN ANING om vad som kan hända med en själv eller de i ens närhet, de som betyder saker för en. Så lev nu, carpe fucking diem. Lev inte i framtiden, visst man kan göra upp planer och se långsiktigt men skjut inte på livet. Gör det du vill göra nu; NU. För du vet inte om det finns en morgondag, eller om den du vill ha en morgondag med kommer vilja det imorgon. SÅ ta inte livet så himla seriöst. Det som sker det sker. Jag antar att denna visdom är lättare att ha för de som gått igenom hell, de flesta som delar den med mig har också gjort det. Men lita på en som har det då! Lär av mina misstag och lär av vad jag kommit fram till genom att ha gått igenom både dem och även enorma sorger och förluster. Jag skulle kunna vara bitter över vad som hänt tidigare i livet, vad som tagits från mig och vad jag utsatts för av andra människor, jag skulle kunna vara helt ärrad av det. Men det är jag inte. Jag kan vara arg, och även ledsen. Men viktigast är att jag har lärt mig att inte ta något för givet och att leva i NU. Gör det du också. Livet blir bättre då.

 

Nordic Light Burlesque Festival – Inställt!

10544409_1394319760814819_7281304476610334644_n

Mennn så tråkigt.. I helgen skulle det ju vara Nordic Light Burlesque Festival, Norrlands första burlesquefestival. Jag, och många andra artister skulle åka dit och uppträda och jag såg verkligen fram emot det. Både att uppträda själv och att se de andra, till exempel LouLou D’vil som är sjukt grym. Men idag kom beskedet att festivalen har blivit inställd:/ Norrland var tydligen inte redo för en såpass stor dos burlesque. Ännu. Jättetråkigt och jag lider med arrangörerna som tvingades ta det drastiska beslutet. Inte kul att behöva ställa in en så stor grej…

Lite lider jag såklart med mig själv också som hade betalt 1600:- för flygbiljetter jag nu inte kommer använda och inte heller få mitt gage och dessutom hade tagit ledigt från jobbet och därmed blir av med en bra OB-helg. En stund tänkte jag tanken att jag kanske skulle åka ändå, kolla in Östersund lite liksom:) Men hoppar nog det ändå och är hemma och tar det någorlunda lugnt istället.

Typiskt tillfälle där min reaktion nu skiljer sig markant från den när jag var sjuk. Hade det varit då hade jag blivit hysterisk, varit superarg på arrangörerna, ring och mailat och skrikit, gjort detsamma till flygbolaget (även om det var jag som, som vanligt, inte köpte till avbokningsskydd), funderat över om det kanske var MITT fel att festivalen behövde ställas in, att folk inte köpte biljetter för att de inte ville se MIG (sjuuuuukt hur egocentrisk man kan vara som psykisk sjuk alltså – hur hela VÄRLDEN kan cirkulera runt ens axel och allt ont och allt gott kan bero på en själv). Nu är det klart att jag inte tycker det är kul, och jag tycker som sagt det är sjukt okul med pengarna eftersom jag inte är i vääärldens bästa ekonomiska situation. Men mest tycker jag synd om arrangörerna och att de får stå där och ha ställt in och säkert ha massa besvikna och arga artister och planerade besökare efter sig.

Jag hoppas de kan komma tillbaka nästa år och att Norrland DÅ är redo för en fest utan dess like!

Kan man bli frisk från Borderline?

DSC6651-639x960

Wear it like a crown

Kan man bli frisk från Borderline? Många säger att nää har man en gång fått det så är man stuck for life. Men jag blev ju faktiskt det. Efter många år av harvande och karvande visade sig de där formulären jag årligen fyllde i på Borderlineenheten jag gick på att jag inte längde uppfyllde kriterierna. Jag var frisk. Så småningom slutade jag gå i terapi, och det funkade! Så småningom därefter slutade jag också äta mina mediciner; antidepressiva, antipsykotiska och lugnande. Och jag funkade. Så småningom började jag också arbetsträna och därefter plugga för att därefter börja jobba alldeles på riktigt. Och det funkade. Jag som haft sjukskrivningar där det stod att jag förmodligen aldrig skulle kunna ha ett arbete, i vilket fall som helst inte på heltid, fann mig själv jobba för fullt; och det funkade!

 

Men blev jag då som en helt lycklig, helt välfungerande, helt fantastisk övermänniska? Nej, det är klart att jag inte blev. Jag har alltid haft mitt mörker och det stannade kvar, bara inte lika kolsvart och jag använde mig inte av lika drastiska metoder för att få det att ljusna lite. Och det besöker mig inte längre lika ofta, inte i närheten av lika ofta.

 

Fråga 1A är egentligen om Borderline är den diagnos jag borde ha fått. Kanske skulle de ha grävt lite djupare och hittat ADHD istället, såhär i efterhand tycker jag själv att det ser ut så. Hade jag istället fått den diagnosen hade jag också fått andra mediciner, till exempel sådana som i svag dos innehöll den drogen jag nu istället började självmedicinera med, kanske hade jag inte sugit i mig en så stor mängd amfetamin om jag istället fått det utskrivet.

Men om vi nu utgår från att läkare, psykologer och formulär hade rätt; att jag hade Borderline. Hur ser det ut nu om man jämför med nu och då?

 

Lets look at kriterierna för Bordeline Personlighetsstörning:

 

1        Gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller inbillade separationer. Observera: Självmords- eller självstympande beteende som beskrivs under kriterium 5 räknas inte in här. , separationer har alltid varit det värsta jag vet. Jag har varit livrädd att bli lämnad hela livet. Separationsångesten kunde slå till även om jag skulle säga hejdå till en person jag visste att jag skulle träffa dagen därpå. Jag blev som en hysterisk tejp som vägrade släppa taget, vägrade låta gå. NU, jag hatar fortfarande separationer, men jag har varit med om så stora här i livet, att min mamma dog för att nämna det största, att jag vet att jag klarar det. Det har gett mig en styrka och en tillit till att lita på att det som sker det sker av en anledning. Men jag går hellre själv än låter någon lämna mig.

2        Uppvisar ett mönster av instabila och intensiva relationer med andra människor som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering. , men gud ja. Jag älskade och jag hatade med en sådan frenesi att jag blev helt slutkörd. NU, mina känslor är fortfarande stora när de släpps lösa men de pendlar inte lika snabbt och jag analyserar dem istället för att bara explodera dem. Och mina relationer är inte längre instabila.

3        Uppvisar identitetsstörning: påtaglig och varaktig instabilitet i självbild och identitetskänsla. , mitt självförtroende och min självkänsla åkte bergochdalbana hela tiden. Så som jag älskade och hatade andra älskade och hatade jag även mig själv. NU, jag vet vem jag är. Jag är rätt märklig ibland, men jag har en trygghet i att jag är jag och jag är faktiskt rätt bra.

4        Visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (t ex slösaktighet, sexuell äventyrlighet, drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning). Observera: Självmords- eller självstympande beteende som beskrivs under kriterium 5 räknas inte in här. , de där exemplen beskriver vem jag var, jag gjorde allt det. Förutom hetsätning iofs. Jag tänkte aldrig ett steg längre, jag bara gjorde. NU, jag vet att det finns de som fortfarande ser mig som impulsiv men de var inte med när det var som ovan. Jag är en person som hellre gör än tänker på att göra, nu ser jag det som positivt att jag tar tag i saker och får saker gjorda. Så impulsiviteten må vara kvar men på ett heeelt annat sätt nu än då. Även om jag ofta blir stannad när jag går rakt ut i vägen.

5        Uppvisar upprepat självmordsbeteende med gester, hot eller självstympande handlingar. , hela tiden. Jag levde för att dö. Jag fann mig i livshotande situationer så ofta att det är ett mirakel att jag fortfarande lever. Mitt skärande var dock aldrig för att dö, ej heller ett rop på hjälp. Mitt skärande var lösningen på allt. Mitt sätt att hantera känslor så stora att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, när känslor fyllde mig lättade jag på trycket, gjorde en ventil där det kunde pysa ut lite. Därför skar jag mig även när jag var lycklig. NU, jag lever för att leva. Visst kan jag skrika att jag vill dö när allt kaosar sig, men det vill jag inte. Jag vill bara ha en paus, och döden är ingen paus. Den är definitiv. Kanske ville jag inte dö då heller, jag klarade bara inte av livet. Kan jag ju se såhär i efterhand. Jag skulle aldrig skära mig igen. Min blodsfobi som jag hade innan jag började med skärandet har slagit till med full kraft igen, råkar jag skära mig när jag rakar benen får jag panik och måste sätta mig ner för att inte svimma,

6        Affektiv instabilitet som kommer av en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (t ex intensiv, episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar några timmar och endast i enstaka fall längre än några dagar). , mitt humör var lika mycket bergochdalbana som mina känslor. Hur någon ens stod ut med mig har jag svårt att förstå. NU, visst kan mitt humör pendla, men av anledningar som är logiska. Och visst kan mitt mörker komma och slå till även en varm sommardag, men det har jag accepterat. Och oftast vet jag vad som triggar det och kan undvika just de sakerna.

7        Kronisk tomhetskänsla. , ja. Hela. Jävla. Tiden. NU, nej, extremt sällan slår mig den tomheten som då slukade allt.

8        Uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller svårighet att kontrollera ilska (t ex ofta förekommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål). , jag gav mig in i slagsmål som jag var dömd att förlora som en förlängning på min självdestruktivitet. Jag tände till snabbare än en racerbil och jag valde aldrig mina strider. Våld och död var mina ledstjärnor i livet. Och jag var så arg, på allt, på alla, på mig själv. NU, jag är rak. Jag tar upp saker och är inte rädd för konflikter. Men jag slåss inte. Visst kan jag på fyllan komma med dumdristiga infall att slå ner någon jag blir arg på, men jag gör det tack och lov inte.

9        Har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller allvarliga dissociativa symptom. DÅ, oh my god vad jag hade det. Kan inte finnas någon som trott att det finns kameror på så många ställen som jag trott. Jag trodde även att jag hade diverse ting i mig. Mina konspirationsteorier var många och stora. NU, okej jag är fortfarande lite konspiratorisk av mig haha, tror att folk lyssnar när jag pratar med någon, har tankar om läkemedelsindustrin osv… Men de handikappar mig inte. Får mig inte att undvika att göra saker, förutom kanske att prata om saker jag inte vill att någon skall höra på spårvagnen. Men det är ju rätt lugnt och man jämför.

 

Kanske kan det ge någon hopp. Någon som sitter där med rakbladet djupt ner i armen, någon som gråter för att allt är åt helvete och det känns som att det aldrig någonsin skall bli bra igen. Det svåra med en personlighetsstörning är att särskilja personligheten från störningen, det som är personligheten kommer onekligen att finnas kvar, om man inte försöker bli någon man inte är. Men störningen, det som får en att absolut inte se något ljus, att leta inåt istället för framåt, den går att få kontroll över. Våga ge det tid, det är du värd.

Jag trodde inte att jag skulle överleva, det var rätt många med mig som delade den tron. Men jag sitter här nu, friskförklarad, medicinfri och drogfri sedan flera år tillbaka. Stora känslor har jag inuti mig men det är mer på grund av att det är personer jag känner mycket för än att det är vad och vem som helst. Och jag störtar och rasar ibland, likt alla. Men jag vet min historia och jag vet att jag aldrig kommer falla så lågt. Jag tar hand om mig själv, jag är min egen läkare och psykolog. Jag är som en hundvalp ibland, springer rätt in i saker utan att tänka ett steg längre. Kan inte behärska mig. Men jag skulle aldrig, aldrig, röra de saker som höll mig där nere. Att jag skulle ta upp ett rakblad och dela min hud och finna tröst i blodet finns inte.

Det var inte helt lätt i början, att sluta skära sig när det var det som hade varit min lösning på allt. Jag stod där utan instrument för hur jag skulle gå vidare. Att helt plötsligt vara frisk från att nästan alltid ha varit sjuk, var rätt omställande. Det borde finnas en kurs i hur man går tillväga, inte bara den där arbetsträningen även om nu rutiner kan hjälpa en att fungera i vardagen.

Jag är så tacksam över att det fanns hjälp att få, även om Borderline inte var rätt diagnos så hjälpte åren på Borderlinenheten mig att fungera på ett sätt som fick mig att må mycket bättre. Det finns hjälp att få, kom ihåg det. Men hjälpen hittar inte alltid dig, och ibland kanske de runt om dig inte heller kan hjälpa dig att hitta den utan du måste söka upp den själv.

Det må vara många år sedan jag räckte över min remiss från psykologen i Stockholm, täckt med åtskilliga post its på där jag förklarade att så var det inte alls angående olika punkter, till någon på Borderlineenheten, men ibland känner jag mig fortfarande som den där obstinata tjejen men de blodiga benen och förvirrad flackande blick. Jag är bara så himla tacksam för att jag inte längre är henne. Jag är personligheten, men jag är inte störningen. Och hade jag inte haft personligheten hade jag antagligen inte upplevt och uppnått allt det jag hittills har upplevt och uppnått i livet. SÅ man kan plocka russinen ur kakan och vända det till något positivt, så länge man vågar ta steget och vågar lita på att good things can come.

El new photos

20150507-225651.jpg

20150507-225705.jpg

20150507-225718.jpg

20150507-225725.jpg
Hola! Här ligger jag i min säng (sjukt nöjd med min nya bäddmadrass alltsååå) med en fantastisk Truls på magen och här är jag även från plåtningen med Peter Pousard för El Bastardo för ett tag sedan! Kläderna kommer från Brixton och Locals Apparel och finns alla givetvis att köpa på just El Bastardo <3

Gick och la mig direkt när jag kom hem från jobbet nu. Sjukt trött i kombo med att ha bra böcker olästa är ju mycket bra anledningar att slänga sig ner i sin sköna säng. Okej nu tog tankekraften slut. Måste fyllas på med ord i skriven form. Au revoir! Eller godnatt iallafall:)