Det här med relationer.

Oh men se! En gnutta inspiration såhär på onsdagsdagen, tack till läsarbloggcoach Lollo som tyckte det skulle vara intressant att läsa om hur jag ser på det här med relationer! Nu är det ju klart att man har relationer till ALLA i ens närhet men jag blev iallafall inspirerad till det här med kärleksrelationer och jag tror att det kanske var det du tänkte på också? Anyway, nu blir det det!

disney_is_not_making_a_film_about_two_openly_gay_princes_307018326.jpg_resized_552

För jag har en så splittrat förhållande till förhållanden.

Dels tycker jag det är superduperfint att vara två och jag tror verkligen på evig kärlek. Stort tack till mamma och pappa som lät mig växa upp i ett kärleksfullt hem där jag omgavs av deras kärlek till varandra istället för massa bråk och saker som skulle få mig att tro på något annat än just evig kärlek och att man kan vara kär i varandra typ forever, att det inte behöver gå över till någon form av allmän abstrakt kärlek som baseras bara på att man har familj och hus och sådant.

Så jag tycker det är jättefint och jag tror på det.

Kanske är det för att jag är en loner by heart som kärleksförhållanden på tu man hand aldrig har varit min prio nummer ett. Jag kan på väääldigt få fingrar räkna upp de gånger jag känt behovet av att vara i ett förhållande. Inte det att jag inte har varit kär, det har bara allra oftast inte varit mitt mission att bli ihop. Kan vara det där med att jag föredrar att vara ensam då, eller att jag inte tror på evig lust eller att äga någons sexualitet. Dör sexlusten ser jag sällan någon way back till ett fungerande förhållande. Dr Phil sa en gång de visa orden (som tydligen fastnat hos mig då haha) att ett bra sexliv är 10% av ett förhållande, men ett dåligt sexliv är 90% av ett förhållande. Och kanske är det att jag inte vill hamna i den där sexångesten som gjort att jag inte sprungit rakt in i förhållande på förhållande. När jag är okär förespråkar jag definitivt polyamorösa relationer om man nu skall ha en relation, eller öppna förhållanden, för hur fint det än är i början så VET jag att sexet oftast blir ett problem längre in i förhållandet, att det kanske inte ÄR meningen att man skall hålla sig till bara en. Och har EN i förhållandet tröttnat på att ha sex med den andra så kapar den ju den andras sexualitet om den då kanske inte har tröttnat, vilket i slutändan blir ohållbart. Jag tycker själv det är rätt svårt att fortsätta vara kär i någon som inte vill ha sex med en. Och det är också oftast rätt komplicerat att ta upp det här med öppna relationer och polyamorösa förhållanden när man väl kommit en bit in i förhållandet och nått den där gränsen. Alltid är det inte det såklart, men oftast är kanske den andra rätt ointresserad av det. Den vill vara tillsammans med bara en själv ändå, fast utan sex.

Men så blir jag kär. Och då vill jag bara ha sex med den jag är kär i och jag vill bara att den jag är kär i skall ha sex med mig och jag förkastar allt vad öppna förhållanden heter, så länge det kommer till mig iallafall. Jag glömmer att sexet ofta blir ett problem och ser bara den personen jag är kär i.

Oftast blir jag rädd när jag börjar känna känslor för någon. Sällan är jag rädd för att bli sårad egentligen, för det har jag inte så ofta blivit i just kärleksrelationer. Men jag är väl rädd för instängdheten mer tror jag, rädd för att börja vilja vara med bara den och jaha skall jag bara vara med den resten av livet nu? Observera väl att det finns ett fåtal tillfällen i livet jag INTE känt så också, när jag bara välkomnat det och ja, jag vill bara vara med den för alltid faktiskt; ingen kan slå den här. Och jag tror faktiskt att det kommer bli for life en vacker dag också, att även sexet kanske hänger med forever (alltså jag KAN ju inte ge upp det, jag är inte en heelt krass och realistisk person haha).

Men oftast föredrar jag att vara singel, och alltså inte Sex and the city, girls gone wild singel (även om jag inte kan säga att jag INTE blir rätt slampig när jag är singel) utan mer det här SJÄLV. Att inte ha några förpliktelser till någon, att inte behöva anpassa mig efter någon. Har alltid hatat att anpassa mig efter andras regler, även om det är helt logiska regler som jag kan ha all förståelse i världen för. Det är bara en inneboende princip som sätter sig över allt annat såsom känslor och logik; jag vill känna mig som en fristående människa som bestämmer över sig själv; det där speglar sig ju även i vänskapsrelationer och jobb och livet i allmänhet.

Så jag är rätt splittrad till det där med förhållanden:) Å ena sidan är de det finaste jag vet, kärlek är ju bäst liksom, å andra sidan skrämmer de mig oftast.

Hur känner ni inför relationer?

8 thoughts on “Det här med relationer.

  1. Tack för inlägget! :) Känner och tycker på liknande sätt som du gällande relationer och är ju också en loner. Vill ju leva ett självständigt liv och aldrig vara beroende av någon.

  2. Jag förstår hur du tänker, och har också extremt behov av att få vara ensam och oberoende. Men jag tror helt hundra på livslånga förhållanden, själsfränder osv. Visst är sex en väldigt stor del av det, och man hamnar lätt i slentrian och vardagstristess…fast jag tycker inte att det är upp till den andre att tillfredställa mig. Om min partner är i en svacka och inte är så sugen ett tag så får jag väl ta hand om det själv…utan att dra in någon annan i det. Närhet däremot går inte att tappa bort, om vi slutar att röra vid varandra och prata så är det så gott som kört. Kanske är jag inte så driven av sex helt enkelt?

    • Ja jag tror också på livslånga förhållanden och själsfränder:) Och nej det tycker absolut inte jag heller! Men syftar mer på om den där svackan blir långvarig och kanske inte går över. Att fortsätta tillfredställa sig själv även när man är i en relation tror jag är väldigt dumt att sluta med överhuvudtaget.. Och yes, närhet och att prata med varandra är såklart av högsta vikt och en förutsättning för ett fungerande förhållande det också tycker jag.. Jag tycker väl att allt är lika viktiga delar egentligen. Blev bara lite fokuserat på sexdelen i texten:)

  3. Jag ar ocksa egentligen en loner, och det roliga ar att Robert ar det med. Sa vi ar tva loners som pa nagot satt hittat varandra. Vi ar ensamma fast tillsammans. Det ar kanske just darfor det funkar. Varken han eller jag har tagit det har med att “hitta nagon” sadar allvarligt som vissa gor, sa vi bada har lyckats njuta av singel livet innan vi blev tillsammans. Kanske en annan anledning till att det funkar. Visst har det blivit sa att under aren sa blir det mindre sex, men BATTRE sex. Och ar sexet sadar jatte bra som det ar, sa tycker jag inte det ar farligt om man inte har det hela tiden :D Bra inlagg helt klart!

  4. Ja för kärlek handlar ju bara om sex….Iaf får du det till att låta så. OCh vadå ta upp polyrösa förhållanden längre fram i förhållandet? Man ska vara rak och säga om man är poly redan från början kan jag tycka så man inte sårar den andra personen.

    Dock sista biten kan jag hålla med dig om att man orkar inte anpassa sig för jag är likadan där. Sen tycker jag kärlek blir mest skit i slutendan ändå och man förstör ju vänskapen man hade innan. Är typ bara ett ex jag kan vara vän med. Alla andra ser mig som sin bittra fiende typ, but I don’t give a shit.

    • Fast det är inte så jag menar. Det är väl mest att det är på sexdelen det fallit för mig så därför fokuserar jag lätt på det när jag tänker på det här med förhållanden. Men jag kvarhåller vid det där Dr Phil citatet, att ett bra sexliv är 10% av förhållandet och ett dåligt 90%, för det blir rätt förtärande för den som den andra ALDRIG vill ha.
      ÄR man poly så bör man såklart ta upp det med en gång, nu är jag inte det utan kan se det som ett alternativ i de relationer där sexet liksom stagnerat, och DÅ kan det vara lite knepigt att ta upp.
      Okej, det är ju tråkigt att du ser det så. Kanske händer något i framtiden som får dig att ändra synsätt!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>