Archive | December 2017

2017 vs 2018!

Yep time is now.

Alltså lediga dagar, jag älskar det! Har målat hur mycket som helst för ett projekt jag håller på med. ÄLSKAR att både orka och ha tid att göra det, för det är ju ett av stegen som tar mig mot mitt mål. Ett mål jag har stora förhoppningar på att nå det kommande året<3 Ja, jag har faktiskt sjukt stora förväntningar på 2018! Trots en hel del roliga grejer som hänt under 2017 och bra beslut som fattats så har det faktiskt varit ett rätt shitty år, det negativa har övervägt liksom. Lite för stora och för många besvikelser, vill inte ens göra en blogg-nyårslista för den skulle bli för bitter haha. Kanske gör en liten sammanfattning av det positiva istället.. Men hursom! 2018 är helt enkelt mitt år, the year it all will happen! Känner det starkt:) Men det är upp till mig såklart. Det är det ju alltid, räkmackaglide kan ta en en bit men vill man längre så är det att ta eget ansvar och egna initiativ som gäller.

Alltså jag är rätt förbittrad över en viss situation, en person som har visat sig vara någon helt annan än jag trodde. Jag har alltid förlitat mig på min människokännedom rätt rejält, men här har den ju flippat totalt. Så knäppt när någon man älskat och litat på visar sig vara någon man inte har en aning om hur hen ens kan leva med sig själv. Blir en kombo av att känna sig arg, ledsen, besviken, lurad, puckad, rasande, uppgiven, apatisk, hysterisk och hämndlysten. Är väldigt glad att jag har Carro vid min sida som hjälper mig att hantera det här på ett passande sätt<3, dessutom tycker ju de jag berättat för också att personen ifråga har agerat helt sjukt så det är ju liksom inte bara JAG. Det ÄR officiellt helt fucked up:) Känner för att skriva ut hela situationen nu, utan att nämna namn såklart, men nä inte just nu. Kanske en annan dag. DET har inte satt sin prägel på hela året, så himla viktigt är det inte, men det har gjort att jag har varit väldigt arg.

Men nästa år är det släppt! För då har jag inte plats för sådant mer.

Jualfton!

Goood jul såhär lite i efterskott! Jag hoppas ni alla hade en strålande julafton! I sure had. Till min stora förvåning (förvåning pga har aldrig höga förhoppningar på just julafton) blev det en av de bästa julaftnarna hittills. My god vi var 20 personer! Så himla många! Men alla funkade finfint och dagen och aftonen förflöt strålande med god mat och massa andra trevligheter. Lillebror var tomte och tomten är ju iallafall far till barnet jag håller här ovan. Jag tog visst inga bilder förutom på tomten haha.

I julklapp av min kära fästmö fick jag biljetter till Guns n Roses i sommar!! Samt en väldans tjusig röd sammetstopp från El Bastardo, vilken kan anas på samma bild ovan.

Nu ligger jag i sängen och läser och snorar, har blivit förkyld! Mycket irriterande… Lyssnar på Carro och Elvis som spelar på hans julklapp Nintendo Switch. Och är SJUKT sugen på thaimat men stället jag vill köpa från verkar stängt :'( Tänker inte ge upp utan fortsätta försöka ringa dem tills de svarar eller blockerar mitt nummer.

Latex santa says hi!

Ja good jul önskar latex-tomten:)

Av någon anledning får jag inte ladda upp högupplösta bilder här på bloggen? Så vill man se bilder högupplöst istället för suddighet, head straight on to facebook.com/kandivonkane där den finns i sin högupplösthet!

Photo TzR och latex från Catalyst latex då:)

Nu ligger alla julklapparna under granen och är redo att delas ut..

Så imorgon är det alltså dags att slinka i latexdräkten igen och dela ut paket till barnen! Hähä nä, orkar inte vara så svettig imorgon igen…

My god vad många vi kommer vara imorgon! Känns lite Tomten kommer vara far till alla barnen över det hela redan nu hehe… Men skall bli kul, ser liksom fram emot det hela för en gångs skull! Min lilla familj är ju hårt att tacka för det alltså<3 Nu är dessutom Elvis äntligen här igen efter att ha varit i Thailand med sin andra mamma ett par veckor, lagom till jul and all. Jetlaggad och känslig lagom till jul and all;)

Ja den här julen kommer jag då inte sitta och gråta för att sedan bestämma mig för att gå ut och väl ute spåra ur deluxe. Nein, nein!

Nej, det här blir bra det!

Min nära utbrändhet upplevelse

Jamen lite på samma sätt som en del har varit med om en nära döden upplevelse har jag varit med om en nära utbrändhets upplevelse. Det fick mig att inse att utbränd, det är något jag aldrig vill vara. Något jag helt enkelt aldrig får bli.

Jag hade rätt nyligen börjat jobba efter att ha varit sjukskiven en längre tid, jamen det var det där borderline då som gjorde att jag inte kunde jobba på några år. Obs! friskförklarad. Jag hade pluggat på distans ett par år men nu var det alltså dags att jobba på riktigt. Hur som helst, det stod i en del gamla sjukskrivningar att jobba, det var nog inget jag någonsin skulle kunna göra, definitivt inte 100% i alla fall. Så när jag faktiskt fick två jobb och faktiskt kunde jobba blev jag ju väldans glad och ivrig och hybrisig och tog alla pass jag kunde. Det var då på M-shop och på El Bastardo. En del dagar dubbelarbetade jag, 11-18 på El Bastardo (utan lunchledigt) och sedan sprang jag till Mshop som låg en bit bort och jobbade 18-22. Det gjorde jag väl ett veckor i sträck där och jo ja, det funkade ju bra.

Men så helt plötsligt en dag på El Bastardo började allt kännas rätt konstigt. Jag tappade liksom kroppen och kontakten med den. När kunderna kom in visste jag inte riktigt om de pratade och om de gjorde det så visste jag definitivt inte vad de sa. Jag svarade med ord men visste inte heller vad jag sa. Kanske märktes det här inte utåt, jag kan ha pratat på av vana men för mig kändes allt helt overkligt och noll-kontrolligt. Till slut blev allt så obehagligt att jag ringde Helena, som äger butiken, och sa att hon måste komma dit. Så fort hon kom så bara gick jag.

Vanligtvis tog det högst fem minuter att gå till spårvagnen men denna dag tog denna lilla promenad mig typ 40 minuter. För precis när jag hade börjat gå mot spårvagnen så glömde jag av hur man gör när man går och jag hade heller ingen aning om vart jag var. Alltså jag hade ingen aning om vart jag var i hela världen, i mitt huvud hade jag lika gärna kunnat vara på andra sidan jorden. Jag fick anstränga mig för att prata med kroppen -lyft det ena benet, sätt ner det en bit framför kroppen. Lyft det andra benet, sätt ner det en bit framför kroppen. Sedan tappade jag balansen, sjönk ner mot en vägg, ringde R och försökte förklara läget. Han fick försöka ledsaga mig till vagnen och peppa mig om hur man gör när man går. Till slut kom jag fram till vagnen och kunde sätta mig på den. Ringde Johanna som kom och mötte mig på hållplatsen och ledde mig hem. Väl hemma satte jag mig i soffan och där satt jag sedan några dagar. Helt tom på all form av känslor, alla former av behov. Jag var inte hungrig, inte törstig, behövde inte gå på toaletten, var inte trött, var inte pigg, var inte glad, inte ledsen. Jag var ingenting. Jag minns att pappa kom dit men jag minns inte vad jag sa, om jag sa något, att prata kändes helt menlöst och allt var ändå helt overkligt och jag visste inte vad jag sa, om jag sa.

Efter några dagar gick det över.

Det var så himla sjukt! Verkligen som att det hade blivit en hardcore kortslutning i hjärnan. Jag antar att det medförde något bra för jag insåg att jag måste ta det lite lugnt (även om jag inte direkt gjorde det sedan, men jag insåg det iallafall). Jag insåg att jag aldrig kan hamna i det stadiet igen för tänk om det inte skulle gå över? Jag fick också en väldigt utökad empati för de som är utbrända och även de som fortsatte vara sjuka när jag själv blivit frisk några år tidigare. Innan hade jag liksom tänkt att aha, kan jag bli frisk så kan alla bli friska, och alla borde bli friska.

Jag vet inte om det är såhär utbrändhet ser ut för alla eller om detta vara en extrem variant av prova på, men hell ett så extremt obehagligt läge!

Bästa julklappstipset!

Eftersom julen då närmar sig så himla snabbt tänkte jag julklappstipsa lite! Jag brukar tycka himla mycket om att göra tematiska julklappar, alltså som små kit. Detta året blir det inte så för min fantasi började tryta något så förfärligt. Kanske kan man se det som kit ändå kanske i och för, det jag skaffat, beror ju lite på hur man ser det… Men iallafall, det kan jag ju inte sitta och avslöja vad det skall vara nu! Nu tänkte jag istället ge tips till er.
Jag tänkte som såhär, lugn och ro står ju rätt högt på de flestas önskelistor. Så varför inte göra ett lugn och ro-kit? Här behöver man såklart inte ta alla delar jag tipsar om, det blir ju fasligt dyrt, men tipsar om dem ändå.

Här är det fina kitet jag har satt ihop åt er:


Världens snyggaste fåtölj från IKEA – Supertjusig Mexico-filt från El Bastardo – Te-mugg från Magasin 11 – Godaste téet från Pukka, finns i flera matbutiker och kostar typ 35:-

Jorå, länkar där också! Vad som helst eller allt av detta bör givetvis kompletteras med böcker, och i princip vilka böcker som helst, men kan ju varmt rekommendera allt av Maria Sveland och Katarina Wennstam. Eller varför inte lite Katarina von Bredow om man vill ha lite lättare läsning man inte blir så arg av.

Böcker överlag tycker jag är bästa julklappstipset, fast bra böcker då, är så tråkigt att få dåliga böcker haha.

Våldtäkten i Fittja

Nej men alltså jag hittar inte orden för hur hemskt och fruktansvärt och fasansfullt det är alla (att ens behöva skriva alla) männen som våldtog kvinnan i Fittja nu GÅR FRIA. Är det ett skämt?? Nej men tyvärr inte, vad det är är ett HÅN. Ett hån mot kvinnan som blev våldtagen, ett hån mot alla kvinnor. Det säger att du kan göra det värsta som finns, det är helt lugnt, slå oss, våldta oss, håna oss, förnedra oss, spotta på oss. Det är lugnt, ingen kommer straffa dig! Är du man och funderar på att göra detta mot en kvinna så juuuuuust do it! Fast gör inte det. För fatta gärna bättre än rättssystemet.

Alltså det här är så hemskt. Hur människor kan få göra såhär mot andra människor.

  1. Hur de kan göra det.
  2. Att de får göra det ostraffat.

Vill faktiskt bara gråta, samt slå ihjäl rätt många rätt långsamt.

 

Granen is finally här!

Okej okej nu blir det sjuk mycket jul här i bloggen, ja i mitt liv också dessutom. Överkompensation för att jag skall fira julen i kylan antar kan:) Men igår for iallafall Carro och jag iväg till winter wonderland på landet där Carros föräldrar bor och vi har vårt lilla lilla hus, detta gjorde vi med att fälla en gran i sikte! Ut på jakt gick vi..

Hittade en fantastiskt gran gjorde vi! Carro imponerade med sågen och fällde den illa kvickt!

Sedan bar det hemåt för att pynta! Jag har kvar samma julgransglitter som vi hade hemma när jag var liten. Gammalt och lite skabbigt glitter är typ det finaste jag vet så hjärtat klickade glatt när jag glittrade in den…

Sedan hängdes alla dekorationer på och seeee vad fin den blev och är! Jag fascineras varje år över hur konservativt jag klär gran. Mm, samma dekorationer som när jag var liten + några nya men ändå i princip likadana. Att jag inte freakar ur, klär den i regnbågar och glittriga enhörningar och flamingos och palmer, nejdå, rött och grönt skall det vara i granen! Verkar vara min melodi. Typ som att bara för att jag inte är konservativ i något annat så får granen ta det hela:)

Är så himla glad över att ha en gran nu alltså, Carro har inte velat ha en gran så det har varit en typ ett års lång kamp här nu om vi skall ha det eller ej, men ja, jag vann då, wohoo!

 

Årets julbild!

Aa gojul dårå!

Här är en av mina julbilder detta år, going for the cuteness^^

Fotograf var ju då Martin Niklasson /TzR och den här supergulliga latex outfiten kommer från Catalyst Latex! Den designades och gjordes dessutom speciellt för denna plåtningen:) Men är rätt säker på att den kommer finnas i deras webshop inom kort.

Oh wohoo nu är hela min gamla lägenhet inklusive vind tömd! Jobbade hårt med detta igår och nu är det ovan and done, så himla skönt! Känns som att en tung fågel suttit på mitt hjärta och nu glatt flaxat iväg, I can breath, I can breath!^^

Idag är det skaffa gran dags! Mer om detta senare:)

 

Veganska lussekatter!

Jojo, igår bakade jag lussekatter! Något jag tänkt göra flera år nu pga älskar lussekatter gravt. Har dock inte fått till på hur länge som helst men nu så! Och de blev såklart helt ljuvliga.. Även om de flesta såg ut typ som svullna foster (de ligger under de andra på bilden hehe). Ja och dem måste jag såklart äta upp själv då så inte någon behöver bli illa berörd! Synd synd..

Helt veganska är lussekatterna också förresten. Bytte bara ut smöret till mjölkfritt smör och mjölken till mandelmjölk. Penslade med mjölkfritt smält smör istället för ägg, blev därmed inte glansiga men gör ju inte direkt något:)

Nu skall jag bara anstränga mig hårt för att inte äta upp alla själv utan även kunna vara snäll och bjuda på dem.

Mm och apropå lussekatter:

Så himla supersöt alltså!

 

Det här med stress…

Ja det här med stress alltså..

Jag hatar stress. Jag hatar det så himla mycket och har så länge jag kan minnas varit övertygad om att allt ont härstammar i stress. Typ alla sjukdomar som inte är på grund utav virus tror jag beror på stress, att en stressad kropp liksom lättare utvecklar dem. I och för sig, kanske en stressad kropp också lättare tar till sig även de sjukdomar som sprids via virus. Så himla stressande då när man inser att man vet detta men ändå ligger där med hjärtklappning när man skall sova och känner stressen rida genom en i svallvågor.

Bråk och sådant blir ju också så mycket lättare stora och fel när personerna i fråga är stressade. ALLT blir liksom fel när stressen ligger där som en grund.

Jag är så stressad nu, och har liksom inte riktigt belägg för det. Kanske är det det där med att jag är stresskänslig då. Att det så lätt rinner över för mig. Jag behöver en mall där jag vet ungefär vad som händer, läggs något till, när det är som värst kan det även vara roliga saker, så är det kört. Då blir det hyperventilering, ont överallt, stresshjärta, skakningar och hela grejen.

Jag behöver lugn och ro, jag behöver få bestämma över mina tider. Jag behöver alltså inte ett traditionellt jobb. Men nu har jag det och måste försöka arbeta omkring det. Försöka att inte vara så stressad över allt jag nu inte orkar eller hinner göra och BLI LUGN. Så jävla svårt att tvinga fram ett lugn. Blir stressad över att försöka tvinga fram ett lugn.

Jag är så bra på att hjälpa andra som är stressade, att bena upp och lugna. Men när det kommer till mig blir det bara kaos. Jag sitter där och försöker meditera men kan inte slå bort alla tusen saker i huvudet. Och så vill jag inte ta emot tips från någon heller för jag förkastar dem alla och tänker att jag vet ju hur man gör. Bara det att jag glömmer hur man gör, jag kan inte applicera mina råd till andra på mig själv. Och så blir jag stressad över det.

Och så ser jag ner på stressade människor, aa det är ju en fin egenskap. Men det gör jag för att jag tycker att det är så lätt att komma ur, jag kan ju ge dem råd som funkar. HUR stressande är inte det att veta då? Hur stressande är det inte att se att man ser ner på sig själv helt plötsligt också?

Jag är typ aldrig stressad över samma saker som andra heller. Jag blir stressad över det som andra ser som trevligt eller som vardagen. Är det mycket på jobbet kan jag hantera det galant, förutom att jag blir stressad över att jag får mindre ork att göra sådant jag helst vill göra då.

Oh suck det är så tröttsam att alltid klamra sig fast vid den där ytan, att se att snart, snart kommer det bli bättre, jag skall bara göra det och det först och så skall det bara hända, och så det och sedan kan jag få ta det lite lugnt och bli lugn. Men nej, för efter de där sakerna så kommer det alltid mer. Jag skulle vilja att ingen bad mig om något, att ingen ställde några krav eller hade några förväntningar på mig ett tag. Men det går ju inte, för så är inte livet. Och så får jag hanka mig fast där vid ytan igen, simma desperata simtag med benen så jag i alla fall har munnen över ytan och kan andas. Klänga mig fast vid den där bergskanten över stupet med all styrka i armarna jag har för att i alla fall inte rasa ner och gå sönder.

Oh life.