Jag är inte perfekt

Nej men vet du? Jag är faktiskt inte perfekt. Nu kanske man ställer sig frågan öh nä, vem har sagt att du är det? Och haha well nä, det har ju ingen. Och det verkar ju väldigt förminskade och olikt mig att börja dra upp saker jag inte är bra på? Jo, det kan jag hålla med om i sådana fall. Kanske vill jag bara visa upp det där med att ingen är perfekt, eller så vill jag bara föregå frågan samt föregå att bli avslöjad som ickeperfekt. So here we go ändå! Rakt ner i ickeperfekt-träsket!

Vegan.

Jag kallar mig själv för vegan (ja ibland vegetarian men veganordet slinker ur mig det med), jag har en vegan-kategori här på bloggen, jag får specialbeställd vegansk mat på jobbet. Andra tror att jag är vegan. Och jo, jag äter ju vegansk mat allt som oftast. På vardagarna till 100% (typ). Men på helgerna kan både en hel mögelost och ett ett flertal kräftor slinka ner i min mage. Det är ju inte perfekt, så är det ju inte önskvärt av en vegan att bete sig. Borde jag ens få sprida veganism och dess slagord? Oklart. Men jag gör det ändå. För det vore ju fantastiskt om jag kan inspirera någon till att bli vegan! Ju fler djurliv som räddas, desto bättre. Och sjukt många räddas även med min fejkveganism.

Nu är det ju faktiskt inte så att jag döljer detta kan jag ju tillägga till mitt försvar, jag har ju lagt upp bilder på både hotellfrukostar och skaldjursmiddagar här i bloggen. Det tar dock inte bort det faktum att jag ofta säger att jag är vegan. Mm jag har ju förresten både skinnjacka och läderkängor också men dessa införskaffades faktiskt innan jag blev vegan och känns nu dumt att inte använda.

Löshår.

Jag har ju hårextensions. Det är en sak jag tidigare helt enkelt har valt att inte tänka på. Jag har fokuserat på att tänka på djuren och inte lika mycket mycket på det här med vilka som har hår som blir extensions och vilka som bär extensions. Så helt plötsligt slog mig tanken OMG, vems hår har jag, och andra privilegierade med mig? Jag började se hemska bilder framför mig, skalperas folk? Luras de att växa ut ett långt fint hår (som tar typ tusen år att växa ut) och sedan sälja det billigt? Eller kanske till och med att någon tar det från dem?? Vad kan vara rimligt att ett hår kostar? När jag satte mig in i situationen för den tid det skulle ta för mitt hår att växa ut och vad jag skulle ta betalt för att någon köpte det kom jag väldigt mycket högre upp i siffrorna än vad extensions actually kostar och insåg då att så högt lär priset knappast vara. När det kom en dokumentär på SVT om detta vågade jag först inte se den. Men så såg jag den ändå och det visade sig att det var inte så hemskt som jag trodde ändå. Alltså det var inte det här med skalperingar och lura folk att sälja sitt hår billigt. Det var ju för jävligt ändå dock. Folk som jobbade med att hitta hår i borstar på soptippar, folk som offrade sitt hår i tempel, hår som sedan plockades rakt upp av de som har hår som sitt jobb. Jag vet inte dock om det är de som hade hår som sitt jobb som tipsade templen om att de skulle börja ha den här offermetoden. Jag har hur som helst inte köpt nytt hår sedan jag började tänka på frågan utan återanvänder mitt gamla. När det blivit uttjänt så vet jag ärligt talat inte hur jag skall göra.

Kulturell appropriering.

Okej bara det att jag ofta ifrågasätter detta uttryck tycker väl många är bekymmersamt. Men jag gör det ändå, för jag fattar det inte riktigt. Vad är alternativet? Om jag inte gör något för att kolonialisera andra kulturer, jag vill inte håna dem, jag tycker bara att det de har är fint och jag vill ha det i mitt liv också, vad är problemet då? Skall jag bara få inreda med vitt och björk från IKEA, bara ha beiga kläder, inga piercingar, tatueringar eller något annat som härstammar från en annan kultur? Skall jag äta köttbullar och potatis bara? Jag har både septumpiercing och töjda öron, jag har ingen plan på att avlägsna dessa piercingar. Inte heller planerar jag att ta bort mina tatueringar. Är det inte bättre att vi blandar kulturella uttryck hejvilt? Är inte det en bra integreringssak bara? Ja så tycker jag men väldigt många verkar tycka annorlunda.

Mm det var några saker det, sedan är jag såklart extremt osocial, föredrar att inte socialisera med andra, hatar om någon försöker ändra mina planer och kan få panik av försök till även det minsta tillägg till vad jag tänkt göra på en dag. Så är det även om det är något kul som tillkommer, även om det är från någon jag älskar. Det är inget personligt, det är bara jag och… hur jag är. Innan jag träffade Carro var min favvis att vara själv, jag var den roligaste jag visste, när jag träffade henne blev hon framröstad till den roligaste av mitt ensamma lilla herravälde, hon blev också framröstad till min favvis att umgås med, före mig själv, så nu är hon inkluderad i mitt ensamvarande, att vara hemma med henne är med andra ord det bästa jag vet; fast också med äventyr och resor inkluderat då och då kan tilläggas.

Aa jag har såklart fler negativa sidor. En sida som jag är rätt övertygad om att andra tycker är negativ är att jag är rätt lättkränkt när det kommer till vänskap. Fool me once… and I am out. Jag har extremt svårt att förlåta, släppa och gå vidare om någon behandlar mig illa. Det där gäller såklart inte bara vänskap, men i just vänskap kanske folk i allmänhet är mer accepterande än vad jag är. Finns fler dåliga sidor såklart men behöver ju inte rota ihjäl hela mig nu.

Men hur som helst, ingen är perfekt och så inte heller jag! Tack och lov påverkas jag heller inte av folks perfekta liv på instagram och Facebook, kan inte bara alla sluta påverkas av det? Vi vet väl ändå att ingen har ett perfekt liv? Såklart man lägger upp det som verkar perfekt, om man inte går in för att blotta sin ångest. Jag själv lägger också upp det som jag blir glad av, det som är positivt. Inte för att allt är perfekt, utan för att jag inte vill blotta mig själv och visa mig naken och utan hud. Jag kan skriva ångestinlägg här men det är ju en annan sak. Ser med förskräckta ögon tillbaka på den tid då jag kunde lägga upp bilder på skurna blodiga ben och världens ledsnaste ansikte på Myspace. That aint gonna happen igen liksom, inte bara för att det är väldigt länge sedan jag slutade skära mig själv. Nej ingen är perfekt och ingen har det perfekt, men de flesta är faktiskt väldigt bra ändå, du och jag inkluderade.

Se inte dina sämre sidor som dåliga (förutom om du är en sexistisk, homofobisk, köttätande rasist), utan för det de är; olika sidor av den som är du.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *