Archive | March 2018

My first book of girl power!

Jojo idag har man varit på 1-årskalas! Så är helt slut nu haha.

Det var Liv, mitt lilla fina brorsbarn som fyller 1 och därmed firades.

Jag kände att detta är en dag då man är redo att ta sina första feministsteg så satsade på presenter på temat!

Alltså den boken. Jag är kär. Vill ha en själv. Kolla på dessa sidor liksom!

Alla barn borde ha en! Den är fylld med massa superhjältar. Oh tänk! Tänk om det var de kvinnliga superhjältar barn tänkte på främst när någon nämnde superhjältar. Så skulle det kunna bli, om alla barn präglades av denna fina bok. Så känner du ett barn; köp!

Projekt: eliminera tankar.

Mm denna funderande bild av Emelie Norin från förra året vid denna tiden får illustrera detta inlägg.

Jag har ett projekt just nu. Insåg precis att det kommer låta som att jag försöker göra mig själv lite dum i huvudet, men nej det är inte det. Även om att vara lite dum i huvudet har varit en dröm för mig så länge jag kan minnas. Att inte känna av allt så jävla mycket, att kunna blockera och inte ta in folks känslor vore så skönt! Att få vara ifred från andra i mig, som ett mjukt vadd runt hjärnan. För jag tar in överdrivet mycket, känner av stämningar, vad andra tycker och känner alltför väl. Och så bryr jag mig så himla mycket om allt jobbigt i världen. Att inte ha det där, utan istället ett vadd, lockar mycket.

Men hur som helst, åter till mitt projekt!

Mitt projekt är att eliminera massa tankar. Jag har så sjukt mycket tankar som susar omkring. Visst, alla har mer eller mindre omedvetna tankar men jag skojar inte när jag säger att jag har MER. Miljoners miljarders tankar tänks här. På samma gång. Inte bara massa vettiga tankar såklart, inte heller bara massa nojjigt analyserande tankar, inte bara massa insikter utan så sjukt mycket tankar om ALLTING! Jag har rätt svårt att koncentrera mig och fokusera, på grund av alla tankar. Jag kan sitta i ett samtal och helt plötsligt inse att jag inte har en aning om vad vi pratar om för mina tankar har varit på helt andra ställen (nej du ser, inte ens på ett annat STÄLLE utan massa olika ställen). Jag kan ha pratat på under tiden dessutom, är superdålig på multitasking men just där klarar jag det ibland. Eller så märker jag det hela på att jag märker att den andra har märkt att jag är helt tyst och kanske dessutom helt borta i blicken.

Att ha alla dessa tankar är nog en bidragande orsak till att jag har sådan hög grundstress hela tiden, och därmed så lätt ramlar över gränsen till superstress. Jag har haft det så här så länge jag kan minnas och det är inget bara jag har märkt av då, jag har fått höra det sedan jag var liten och jag har även hört det av mediala personer som luskat sig in i mitt huvud. Tankarna är i överflöd, och just det där att alla skall tänkas på samma gång. Blir ju tokig. SÅ jag vill inte vara stressad, jag vill vara lugn. Jag vill kunna fokusera på den jag pratar med när jag pratar med någon, jag vill vara NÄRVARANDE haha, usch ett sådant uttryck. Men det vill jag.

En sak som alltid har gett mig lugn och fokus är när jag målar, då luckras tankarna upp likt en dimma som lättar typ. Så det har jag ju att ta till även nu i detta projekt. En annan grej jag gör är att jag har slutat kolla på instagram, bilder triggar helt enkelt igång för mycket tankar i mig. Meditation hjälper såklart till så skall försöka ägna mig åt mer meditation i längre stunder. Att läsa hjälper också med fokuset så skall öka på mitt läsande. Jag ha börjat lyssna på poddar, det har jag inte direkt gjort innan. Jag lyssnar på podd på väg till och från jobbet och jag lyssnar på lunchrasten. Är rätt bra på att fokusera på det då och har inte utrymme för att tänka helt fritt i 1000 km/h. Det underlättar att jag har hittat ett nytt intresse; hudvård. Ett inte dödsviktigt intresse för mig men peeeeerfekt att fokusera på! Det har inget med världens orättvisor att göra och jag behöver faktiskt ta en liten paus från att må dåligt för allt som händer. Så jag lyssnar på poddar i ämnet, kollar runt bland olika produkter, rådfrågar Carros exfru som är superbra på området och läser bloggar om hudvård. När jag märker att tankarna åker iväg till allt (de gånger jag märker det), försöker jag rikta dem tillbaka till just hudvård, det har blivit som min trygga hamn i ett vilt hav haha. Jag har också börjat stänga av ljudet på min telefon och lägga undan den när jag kommer hem från jobbet. Eliminerar helt enkelt intryck för att inte addera nya tankar som kan tänkas. Nästa steg blir väl lobotomering. Hähä, nä. Men detta är iallafall vad jag pysslar med just nu. Någon som har samma problem och i sådana fall, eller även om man inte har samma problem; något tips på hur en bäst eliminerar tankar och lär sig fokusera på en sak i taget?

EDIT!

Yoga är bra såklart. Vill ha en bra yogastudio+lärare nära mig. Någon som vet något på Hisingen? Eller ja är det superbra så funkar vart som helst i Göteborg:)

Borde och behöver yoga, japp.

Jag älskar Therese Lindgren!

Ja Therese Lindgren alltså.. Jag är KÄR! På ett ytterst platoniskt sätt men ändå. Hon är ju helt fantastisk! Jag vet knappt om jag citerar henne eller hennes blogg längre när jag pratar. Jag lever och jag andas Therese Lindgren just nu.

Så vis och sprider budskap på så himla bra sätt, når folk som jag själv och många med mig aldrig skulle nå. Har precis läst hennes bok Vem bryr sig? och tipsar om den något gravt. Den handlar om djurindustrin och hon skriver på så himla bra sätt och jag typ ryser när jag tänker på hur många unga människor som kommer läsa denna bok och förhoppningsvis inse hur djuren i djurindustrierna har det och förhoppningsvis bidra till att göra något åt det. Jag älskar att hon har en så stor Youtube-kanal och blogg och att hon då dessutom ger ut böcker. Jag unnar Therese Lindgren allt gott i livet och hoppas att hon bara blir mer och mer framgångsrik. Hon har dessutom tagit fram veganska skönhetsprodukter nu också. Alltså Therese, finns det något hon gör som inte är bra? Så himla grym person alltså. Läs boken (och hennes andra bok Ibland mår jag inte så bra), läs hennes blogg och kolla hennes Youtube-kanal. Är du det inte redan kommer säkert du också att bli kär.

ps! Vore det inte för Therese Lindgren hade jag antagligen aldrig provat att ha mittbena på ett seriöst sätt. Fangirl deluxe.

Spenatad

Förut åt jag spenatsoppa, gott!

MEN HAR INTE DU EN SNUS DÄR OCKSÅ?? Kanske någon tänker nu och jo det har jag ju. Eller nej det har jag inte. Inte VANLIGT snus utan ett nikotin- och tobaksfritt snus som istället är fullt med massa energigivande saker! Koffein, amfetamin.. hähä nä skoja men ginseng, guarana och massa vitaminer. Den heter Kickup energy effect och jo jag tror att det även har lite sådan effekt. Bra grej! Gör att slutasnusandet går lite lättare. Hade tänkt köra utan surrogat denna gång men är ändå rätt trevligt med ett litet surrogat får jag ju säga. Så kör den här ett tag ändå, kostar inte så mycket heller; 30:- för en dosa. Förra veckan körde jag ju då alla veckodagarna utan snus, sedan snusade jag på helgen och nu är jag snusfri på veckodagarna igen då. Funkar bra så far. Är inte lika arg längre, saknar inte snuset sådär ledsamt heller. Älskar att snusa när jag väl gör det men ja, it has to go. Jag är snyggare utan snus inne, det missfärgar tänderna och mm dessutom är det ju inte nyttigt. Dessutom dyrt. Bara nackdelar, förutom att jag älskar det då. Men får bara sluta göra det. Skall snart sluta snusa helger också.

Obs! Vecket ovanför min mun, visst gör det att det ser ut som att jag fyllt på med något i läpparna? Tycker jag iallafall. Jag har dock inte det.

Hårkris!

Ja här står jag och har en grav hårkris. Nä det syns ju inte för jag ser ju så glaaad ut. Ja det är en av de stora fördelarna med att tidigare ha levt med borderline under flera år; du lär dig att se glad ut även om du mår hell. Kanske därför jag blir extra störd av att folk säger att “du är alltid så glad!” Men hur som helst, just när denna bild togs så kände jag mig rätt snygg haha. Provade nämligen på MITTBENA för första gången utan att det var på skämt och bara damn, det där var snyggt du! Men nu är det inte det längre.

Alltså:

1. Aa det här är ett i-landsproblem deluxe och jag tycker att det finns sjukt mycket hemskare saker i världen.

2. Jag har haft samma frisyr typ hela livet. Det har varit min MIN-frisyr som jag dessutom känt mig snygg i. Långt platinablont hår med kort lugg.

Nu försöker jag uppenbarligen spara ut luggen. Jag ifrågasätter mitt val typ varje dag men har aldrig haft såhär lång lugg som jag har nu och skulle känna min rätt failig om jag klippte av den nu. Men fattar inte hur jag skall ha den alltså…

Sedan är det då FÄRGEN! Eftersom jag efter många år av hårdblonderande av håret har blivit lite eh, skallig, så kan jag liksom inte bleka längre. Eller jag kan väl, men jag vågar inte riktigt. Jag vill inte tappa håret helst. Nu färgade jag det lite ljusare för att få bort det mörka som i det mörka vädret blev för mycket för mig som vill vara och känner mig som platina.

Nej jag krisar, jag vet inte hur jag skall göra. Mitt naturliga val blir att färga håret rosa, lila eller mintgrönt. Har någon något hårtips? Jag tar tacksamt emot förslag!

Hår på bröstet och i rumpan. Samt snarkande kolibri.

Kom att tänka på en sak fört när jag duschade. Antagligen för att jag fick syn på det jag är about to skriva om. Hår på bröstet. Alltså hår på tjejkroppsbröst.

Jag minns att när jag för många år upptäckte de där mörka hårstråna som var kanske 1 cm långa och satt runt bröstvårtan, kanske 5-6 stycken på varje bröst så trodde jag att aha, såhär har nog inte alla det. Blev inte nervös för det utan tänkte att det nog var en hormongrej. Många har genom åren sagt till mig att jag beter mig väldigt manligt (haha jag vet, ingen komplimang jag som hardcore feminist har velat ha). Jag har dessutom i hemlighet hållit med om detta och till och med trott att jag har haft ett rätt stort överskott av testosteron. Därför trodde jag att dessa hår helt enkelt hade något med mitt vad jag trodde, testosteron att göra. I åren efter det här har jag träffat på fler tjejer som trott att de varit de enda i världen om att ha hår på bröstet. De här håren verkar ju förresten inte växa i en normal långsam takt utan är precis som de vita håren, de skjuts liksom ut som små spjut och är långa helt snabbt. Vad jag ville säga med det här är väl helt enkelt att om just DU tror att du är ensam om detta så är du inte det, jag tror att har dem, vissa kanske mörkare än andra bara. Samma som hår i rumpan, alla har det också (opraktiskt as it may seem) (alltså VARFÖR har man hår i rumpan?? En fråga jag ställt mig många gånger genom åren). Borde kanske pratas om det här mer så ingen behöver gå runt och tro att den är onormal? Ja det borde det. Och nu tänker jag på hår på bröstet på tjejkroppar alltså. Men å andra sidan får det gärna pratas mer om hår i rumpan också, mest för att jag vill få reda på VARFÖR man har det dock.

Men aa, jag måste också visa det här supersöta. Visste du att kolibris SNARKAR?! Och att det låter heeeeelt bedårande? Kolla!

Internationella kvinnodagen, skolfail.

Internationella kvinnodagen idag! En dag då det inte finns utrymme för “grattis” och diskussioner om dagens vara eller icke vara, för det är alltför mycket annat som behövs trängas in på denna dag. Släpp även det där om “meh! en internationell mansdag då?” 19 november! Där har ni er internationella mansdag, kolla upp vad den innebär och fira bäst ni vill, men inte genom att klanka ner på kvinnodagen.

Varje vecka har jag som jag tidigare nämnt lektionen “veckans grej of the day” där jag håller en lektion om något specifikt ämne för mina elever. Fokus har som sagt varit på starka kvinnliga förebilder och söta djur och lär väl så fortgå hehe. Men iallafall, denna veckans “veckans grej of the day” har varit 8 mars, internationella kvinnodagen.

Inför dessa lektioner kollar jag upp massa fakta och tar till mig och återberättar det jag tycker är relevant och intressant, fast komprimerat då. Det finns en databas med massa grej of the day där andra som har denna lektionen har lagt till sina lektioner. Här kan jag tycka det är intressant att kolla, ibland kan jag lära mig något nytt och oftast tycker jag mest det är intressant att se vad andra valt att ta med. Jag kollade därför upp vad folk skrivit om internationella kvinnodagen och då haft som actual lektionsmaterial. And oh did I get scared? Yes. Här är lite urklipp från vad jag hittade:

Och på frågan vilken emoji som bäst motsvarar mitt liv svarar jag…

Okej detta är alltså saker som lärare står och säger till sina elever. Ett lektionsupplägg verkade helt vettigt och normalt, tills jag kom till slutet och möttes av det där “Avskaffa dagen!” Vadå lägga ord i barns mun? Vadå informera bra men sedan ändå bestämma vad barnen skall tycka? Oh god. Och så hävda jämställdhet på det. DET ÄR SÅ KLART att alla dagar skall vara kvinnors och mäns dagar men nu ser samhället lite skevt ut och det behövs fortfarande en dag där det uppmärksammas lite extra även av de som inte är insatta i ämnet! Så hade vi då också den fruktansvärda lektionen, de röda texterna. “Damernas dag“, var introduktionen. Sedan fortsatte det glatt med att “i en del länder och kulturer” har kvinnor och män inte lika värde. Typ långt, långt bort, i små samhällen i bergen dit ingen utomstående någonsin kommer… DÄR finns det EN man som försöker bestämma över kvinnorna! Ja, eller så ser vi att kvinnor och män behandlas olika världen över, oavsett land, oavsett samhälle. Och så kom den fina slutklämmen där också, att “i de flesta länder firar man dagen genom att mannen visar sin kärlek till sin kvinna.” Alltså! Det är så många fel där att jag inte vet vart jag skall börja. Heteronormen! Ägandet! Fira? En vild gissning är att det är en man som gjort lektionen med de röda texterna.

I ytterligare en lektion så möttes jag av texten att dagen instiftades av en ryss.

Mm eller så kan man säga som jag sa till mina elever att Clara Zetkin var den personen som år 1910 på en konferens först tog upp det här med att det borde finnas en internationell kvinnodag. Hennes förslag röstades igenom och redan nästa år började man uppmärksamma den internationella kvinnodagen. Då främst till stöd för kvinnlig rösträtt. Ja, eller så kan man säga att dagen instiftades av en ryss. Beror väl lite på hur man vill lägga upp det.

Mina rara elever tycker iallafall att det absolut är bra att det finns en internationell kvinnodag och att den är viktig. Ser fram emot att uppmärksamma dagen genom att ha diskussioner med dem idag! Tänkte till exempel ta upp vad de tycker det jag skrev om igår, att det oftast är killar i huvudrollerna i böcker och filmer.

Det här med pojkar i huvudroller i allt jävla ting…

Såhär känner jag inför faktumet att det bara är killar som huvudrollsinnehavare i typ alla jävla filmer och böcker för barn.

Det GÅR ju inte att lite snabbt ta en bok från hyllan eller lite snabbt sätta på en film på typ Netflix och visa för barn. Pratar skolan alltså. För nejjj, jag vill inte läsa om ytterligare en kille eller visa en film om ytterligare några killar. Jag vill att filmerna skall vara fullproppade med badass och hardcore tjejer, och böckerna likaså. Nu måste jag forska och leta och kolla upp särskilda förlag för att hitta böcker och filmer som når upp till mina kriterier. Allt jag vill är att det skall finnas lite att välja på. Jag kräver inte ens att killarna skall bort, jag vill bara att tjejerna skall vara med OCKSÅ.

Som idag. Vi skulle ha lite filmmys med film och popcorn på fritids, situationen blev lite hetsig och jag fick välja en film snabbt medan barnen satt och gav förslag. Inte alls rofyllt som det kanske låter haha, utan rätt stressy. Men jag försökte iallafall hitta en film som de skulle tycka om samtidigt som den då inte handlade om någon fräck kille. Till slut (för att inte ALLTID vara den som –Jamen då blir det lite Pippi Långstrump igen då!) såg jag någon serie som av bilden att döma såg ut att handla om två tjejer som var superhjältar. Satte på den. Ångrade mig med en gång. Istället för att handla om superhjältar handlade det om tjejer som var KÄRA. I killar såklart. Tjejer som var kära och tjejer som behandlade varandra illa. För lyckas du mot alla odds hitta något som handlar om tjejer, utan att leta ihjäl dig, så handlar det om tjejer som är KÄRA. I killar då. Vettefan varför det skall vara så hela tiden? Kanske för att visa tjejer att om det handlar om dem så är det faktiskt ändå killar det handlar om. Samt så fostrar det då i andan att oh girls, fall in love with the boys. Heteronormen! Blir tokig. Handlade det inte om tjejer som blev kära i killar kanske alla tjejer hade blivit skogstokiga, fattat sitt eget bästa och blivit lesbiska med en gång! Ja, antagligen.

Jag råkar faktiskt veta varför det är killar i alla huvudroller överallt. Det är nämligen så att medan flickor är mer öppensinnade och tycker om att se på filmer och läsa böcker som handlar om både tjejer och killar så är pojkar mer inskränkta i sina val och tycker inte alls att det är intressant om det är tjejer i huvudrollerna. FACT. Så därför görs det mest böcker och filmer med pojkar i huvudrollerna, för det är det som säljer och allt handlar om pengar. SUCK. Men jag tänker, det där kan faktiskt vara något som ändrats lite. Dagens pojkar är ofta lite mjukare, lite snällare och inte sådär tufftuffa som de var innan. Inte alla såklart men jag upplever en skillnad mellan när jag jobbar i skolan nu och när jag gjorde det för några år sedan. Frågan är dock om förlagen och filmbolagen kommer inse det? Eller om de bara kommer fortsätta peppra ut pojkhuvudroller eftersom det är det som har sålt tidigare? Hur skall framtiden kunna bli ljusare om det inte ljusnar i båda ändar? Mer genusmedvetna (eller ickemedvetna om genus då mer, men bara HAR det liksom) barn behöver positiva förebilder att titta på och läsa om. FATTA DET NU VÄRLDEN! Så det blir lite ordning någon gång.

Det här med ålder…

Ja jag är ju medelålders nu. Tror jag att det räknas som iallafall… Jag är iallafall en ålder som jag för typ 20 år sedan, aa kanske till och med 10 år sedan. såg som superdupergammal.

Gråa hår har liksom börjat skjutas ut ur huvudet, och ja verkligen skjutas för helt plötsligt finns det ett långt, vitt, krusigt hår där som jag aldrig tidigare sett. I en annan konsistens än de andra hårstråna dessutom. Till slut började jag rycka dem, ville inte ha dem. Sedan såg jag reklam för en hårfärg som räckte gråa hår och köpte den haha. Men seriöst, gråa hår? Eller vita då.

Rynkor dyker upp på ställen jag inte ens visste att man kunde ha rynkor, helt plötsligt ser jag rynkor på min arm när jag håller runt den, jag har rynkor över knäna när jag böjer mig framåt.

Jag gick och gjorde en synundersökning mest för skojs skull men jojo, jag behöver progressiva glasögon. För att dämpa detta åldersfall kan jag dock tillägga att optikern sa att man kunde få det subventionerat från landstinget via någon ungdomsförsäkring som man kunde ha om man var under 20, så han såg väl iallafall inte de gråa håren. Dessutom så är det rätt frivilligt med glasögonen, han sa att jag kunde ha det om jag ville. Mennn här sitter jag faktiskt as we speak med Carros glasögon på mig nu när jag skriver på datorn haha.

Mitt ansikte ser givetvis inte ut som det brukade, rynkorna är fler och huden hängigare än vad den tidigare varit. Har införskaffat exklusiva produkter som jag kombinerar med min vanliga mandelolja…

MEN jag lever.

Vilket jag som yngre knappast trodde att jag skulle göra när jag var 37 år. Jag lever och jag är nöjd med livet. Saker jag aldrig trodde skulle ske.

Jag tror det var Floribama shore jag såg på när en 23-årig tjej hade varit gift mellan typ 19 och 22 och sa att han fick hennes bästa år, i samma program är en 25-årig tjej med som vill bevisa för sig själv att hon fortfarande är tillräckligt snygg för att få en kille typ. Jag har hört andra som pratat om att deras bästa tid var antingen strax innan 20 eller kort därefter. Det verkar vara den vanligaste tiden när livet var på topp? Jag kan lätt säga NU. Nu är mina bästa år, vare sig jag har gråa hår, rynkor på knäna eller progressiva glasögon. Knappast att det var runt 20, från där och uppåt eskalerade allt som hade geggats runt i under tonåren, ångesten som tidigare pratat i mig började skrika, beteenden eskalerade, allt drogs till sin spets, ut till kanterna, över kanterna. Allt välte. Jag blev sjukare och mer insnärjd i mig själv. Jag fick fler och fler mediciner och började själv medicinera mig med tyngre droger, men inget funkade. Så doserna ökade. Men det funkade inte ändå. Jag var övertygad om att jag hade ett monster i magen. Jag hade borderline personlighetsstörning och uppfyllde alla kriterier så hårt att det vällde över. Jag skar mig både när jag var ledsen, arg, tom, glad, så fort jag kände känslor som blev för starka (vilket alla blev) så skar jag mig. Jag ville bara dö, knarka ihjäl mig och dö, det var mitt mål. Jag vet inte hur många gånger jag skrev den meningen i mina dagböcker: “allt jag vill är att knarka och dö”. Andra trodde också att jag skulle dö. Jag har läst mina psykologers journaler i efterhand, det var inte mycket hopp där. Jag hade psykoser där min kropp satte mig i situationer som jag själv inte förstod hur jag hamnat i och inte kunde ta mig ur förrän jag vaknade till.

Jag pratar rätt sällan om allt det här. Eller jag kan skriva det såhär men det är många som inte vet om det, det är inget som märks på mig nu. Förutom om jag är barbent då och man ser ärren som jag försökt ta fokus från genom att tatuera över och runt. Jag pratar inte om det för jag vill inte att andra skall se mig som någon som det är synd om, någon som är svag eller någon som det kan knäppa till i helt plötsligt så blir jag galen igen. Men egentligen borde jag ju prata mer om det för jag är sjukt stolt över att jag tog igenom mig alla de där åren. Det är ju inte direkt svagt, det är ju sjukt starkt. Min mamma dog under de där åren också, det värsta som kunde hända, något jag fortfarande inte kan acceptera. Men mot alla odds överlevde jag det också.

Jag gick i terapi på borderlineenheten under flera år, att jag till slut räknades som att jag inte var i akut kris gjorde att jag fick börja gå i en terapiform som var flera timmar varje dag, där lärde jag mig lite rutiner och jag tror att det var tack vare det året som jag kunde komma på lite fötter igen, även om allt inte blev bra direkt efter det.

Nej jag älskar att vara 37 år, de mörka åren ligger flera år långt bakom mig och inte där och lurar i skuggorna. Jag vet att jag inte faller avgrundsdjupt när jag faller. För alla faller vi ibland, iallafall de som lever på riktigt. Jag faller bara inte ner flera meter under ytan till svart klet och rakblad längre. Och som alltid, så reser jag mig upp igen.

Jag BÖRJAR ju liksom nu (ja okej jag är inte precis i början jag har ju hunnit med en hel del och blev friskförklarad för flera år sedan). När andra har kommit långt i sina karriärer, bildat familj sedan länge, och liksom är klara. Då börjar jag (ja, inte precis nu då alltså kan ju tilläggas igen haha). För mitt vuxenliv började som sagt inte som andras, det började inte med att landa ett jobb som jag sedan kunde klättra i, det började med en sjukskrivning som höll i sig i många år. Jag lärde mig inte allt man skulle lära sig sådär tidigt, jag ville inte göra vuxensaker när jag blev vuxen, för jag varken kunde eller ville bli vuxen. Så för min del kom starten lite senare, men nu befinner jag mig precis där jag vill vara i livet. Fantastiska saker har hänt och fantastiska saker är på väg, det här är bra.

Jag älskar att jag lever, är frisk, är gift med mitt livs kärlek, och TRIVS i livet. Ja, jag älskar faktiskt livet.

Mina topp 10 tips för att överleva kylan!

Ja nu borde det ju vara vår, i och med att mars är här. Men nu är det ju uppenbarligen inte det. Istället är det svinkallt och isigt och halt och blää… SÅ därför tänkte jag ta och sätta ihop en liten överlevnadslista! What to do när våren låter vänta på sig och man istället skall älta runt i detta kalla vintriga.

 

1.  Klä dig varmt!

Jag vill hemskt gärna gå runt i små jeansshorts, vitt linne och låga Converse nu också. Eller jag nej jag vill det inte i vädret alltså men vill att vädret skall vara så det går! Men nu går det inte. Så kapitulera bara. På med alla kläder du har om du måste vara ute. Jag har tänjt ut mina kängor flera storlekar nu med alla tjocka knästrumpor, raggsockar och termostrumpor jag knör i dagligen. Skaffa overall, skaffa termobyxor, ta två par vantar, ha rånarhuva. Jag känner mig lite besviken på livet varje gång jag måste ta min ultravarma jacka som jag även kallar för fuljackan och köpte ett år när jag helt enkelt inte orkade frysa längre. Men oj vad glad jag är att jag har den. Skaffa en ultravarm jacka som är lång och går ner över rumpan. Bara gör det.

2. Drick rött vin.

Ja, dagligen. Ett glas rött vin är ju bra för hjärtat dessutom, bara en sådan sak! Dessutom värmer det upp lite inifrån och du ha något att se fram emot hela dagen, woho, win win!

3. Ta det lugnt och ta hand om dig.

 Jamen som jag här, bada varmt med typ badbomb som luktar gott, ta på ansiktsmask och läs en bok. Eller om du hellre vill ligga i soffan med ett täcke på dig och kolla på tv, gör det, ta det lite lugnt bara. Kroppen är tillräckligt ansträngd av att gå runt och försöka hålla sig varm hela dagen. Har du le cash så boka in dig på massa massage, kroppen behöver mjukas upp nu när den drar ihop sig så mycket av kylan hela tiden.

4. Gör lyxiga saker.

Om du så måste ta ett sms-lån, unna dig lite lyx! Nä, ta inte lån. Men gör lyxiga saker ändå. Bo på hotell i din hemstad, köp dyra ansiktskrämer, ät lyxig mat; det som är lyxmat för dig. Prioritera, ät makaroner resten av månaden då men du har iallafall din lyxpryl! (eller minnena av den då om det var mat…)

5. Färga håret.

Alltså i en glad färg så du blir lite pigg och glad när du ser dig själv i spegeln. Nu finns ju finfina färger

 

ööööööverallt och du behöver inte ens ta dig till SHOCK eller Blue Fox eller sådan sorts butik i din närhet. Räcker att gå till Coop. Är du nervös av dig så är de flesta färger bara toningar som går ut snart. Är du nervös av dig är det dessutom dags att sluta vara det när det kommer till hår, typiskt töntigt:)

6. Sluta inte snusa.

Nej, gör inte det, sluta inte röka just nu heller. Vänta med det ett litet tag tills livet är lite varmare igen och solen lyser lite mer. Bara onödigt att sätta press på kroppen och tvinga den till något som känns onaturligt för den. Ja, jag håller fortfarande på att sluta snusa. Denna vecka är det INGET på vardagarna som gäller. Tar gärna emot sympatier.

 

 

 

7. Res till värmen! Eller planera det.

Har du möjlighet så dra till solen NU. Har du inte möjlighet just nu så börja planera solresor, bara det värmer inifrån och ut. Kolla upp olika ställen på nätet, googla bilder, gå in i google maps och vandra runt på ställen du funderar mellan. Kolla vad det finns för mat där, hur stränderna ser ut. Boka! Skaffa en sådan där app på mobilen sedan som räknar ner dagarna tills det är dags. Oh, jag blir varm bara jag tänker på det. Och vill åka till Thailand och LA, NU.

8. Planera saker, gör dem.

Är det avancerat med solresa så planera mindre grejer och gör dem med en gång eller inom en kort tid. Laserdome till exempel! Det blir du både varm och glad av. Gå på badhus och bada bastu.

9. Bli bästa vän med Netflix och HBO Nordic. 

Lägg dig i soffan, strunta i att ha en filt; hämta TÄCKET. Töm glöggflaskor sedan i julas på slattar och värm, gör en nudelsoppa och låt Netflix och HBO Nordic ta hand om resten. Ät gärna chips och andra former av snacks också, det är bra att äta extra fett när det är kallt, det håller dig lite varm.

10. Vitaminer!

Ät vitaminer för guds skull, d-vitamin, c-vitamin, rosenrort, gingeng, drick blutsaft… Allt som håller dig lite piggare och gladare i mörka tider.

 

Och kom ihåg att this too shall pass… Snart kommer fåglarna börja kvittra igen, knopparna slå ut och jeansjackan känns helt rimlig igen.