Han är hemma!

Han är hemma! Gammal bild igen, känns respektlöst att lägga upp bilder på honom när han inte mår bra.

För han mår inte bra. Jag är inte blind eller dum i huvudet. Men han ligger här bredvid mig nu och spinner. Han är HÄR. Kan inte beskriva hur skönt det är att ha honom här. Att behöva lämna toadörren uppe, plocka undan saker han kan äta som inte är hans strikta njurdiet, stänga ytterdörren, inte för att han är i läge att gå direkt långt eller intresserad av mat överhuvudtaget i princip. Men ändå, älskar att anpassa runt honom, ha ett Truls-hem.

Behandlingen funkade inte, det är därför han är hemma en dag tidigare än planerat. Hans njurvärden har gått upp igen, de gick ner lite i förrgår men nu upp igen då. 600 ligger de på, skall vara 180 eller nåt sånt.

Han skall äta mediciner, njurmedicin, blodtryckssänkande och antibiotika. Vi skall på återbesök hos veterinären om två veckor. Så skönt att inte leva runt om telefonen ringer och bli ett lätt moln av el så fort den gör det. Ha den på högsta volym för att inte missa något. Nu är ljudet avstängt istället.

Jag vet inte om det handlar om timmar, om dagar, veckor, månader eller år jag får ha honom kvar. Jag har inte gett upp, jag skall göra allt jag kan, men jag kommer inte ha honom kvar i livet av egoistiska skäl, det har jag lovat honom. Håller ständig koll på honom för att se hur han mår och agerar. Har varit sjukskriven sedan han blev inlagd och kommer fortsätta vara det ett tag. Måste ta tillvara på allt, måste finnas här om något händer. Han kan dö, jag måste acceptera det också samtidigt som jag måste hålla hoppet uppe och bara överösa honom med kärlek.

Skall han nu dö så hoppas jag att han gör det här hemma, får somna in bara. Om kroppen inte orkar mer. Så himla mycket hellre det än en klinisk avlivning på sjukhus. Men jag kan inte tänka på det nu, nu handlar det bara om att han får det fint hur långt eller kort det än är kvar.

Min finaste Trulsa, min världens allra bästa sötaste gulligaste Trulsa. Nu med rakad mage efter ultraljud, bandage på ena benet efter droppet. Rakad på andra benet för blodprov och på halsen efter att de försökt ta blodprov på honom där också, halsen liksom, usch för att ta blodprov där!! Men nu gick det förståeligt nog inte. Finaste lilla gubben vad jag älskar honom med allt jag är och har.

Ps! Avlivningspropaganda säger jag vänligt men bestämt NEJTACK till. Jag har redan skrivit att jag har det här under ständig uppsikt och inte kommer dra något för långt.

2 thoughts on “Han är hemma!

  1. Lilla vännen… tror det är väldigt skönt för honom att vara hemma i tryggheten iallafall. Det är riktigt svårt tycker jag att leva i nuet, men som någon klokare sa så är det det enda vi har, eller kan vara säkra på att vi har.
    Önskar att ni får njuta av varandras sällskap så mycket och länge som möjligt!

    • Jag tror också det, och vem vet; kanske kan det göra mirakel.
      Ja sant… så svårt men försöker bli bättre på det.
      Tack<3

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *