Out and about

Här har vi honom idag, den lilla hjälten. Han sprang nerför trappan och la sig i gräset. Obs sprang! Ger sådant mig hopp? Ja, mycket. Han tuggade till och med på lite gräs. Så därför lägger jag upp en nulägesbild, för han kändes inte sjuk just då. Jag är fortfarande fullt medveten om läget och det är oklart hur länge han klarar sig men jag är fast besluten om att han skall få ha det bäst så länge han finns här. Inte för att det känns som “bäst” när jag medicinerar honom och han är extremt ogillandes. Eller när jag trycker ner pipetter i hans mun för att han skall dricka eller äta. Men ändå, jag måste se det som en övergående fas, en jakt på något bättre. Nu är ju dessvärre medicinerna inte något som är övergående men förhoppningsvis vänjer han sig.

Och nej, det är ju inte “naturligt” att ge en katt massa mediciner. Men vad är naturligt med att ha något djur inomhus till den största delen av dess liv? Trulsa är en innekatt och har så varit i alla sina 13 år, vi är ute och går eller hänger i trädgården men till allra högst grad är han inne. I nuläget skulle jag inte skaffa något djur som måste leva på det onaturliga sättet, och då vill jag ändå ha alla djur. Men jag skaffade honom, och det finns inget jag är gladare över. Han är mitt bästa beslut. Och jag vet att han trivs med att vara en innekatt, visst det är något han har levts in i men det är det enda han vet och jag känner honom, jag vet att han har trivts hela tiden. Jag hoppas bara han får fortsätta trivas länge till. Så nej, det är inte naturligt med mediciner men varför börja med naturligt helt plötsligt när inget annat har varit det?

Jag är sjukskriven nu. Eller det har jag ju varit hela tiden men då bara mest -jag är borta, jag kan inte jobba. Jag tänkte inte längre. Jag visste bara att det inte gick. Men så kom det ikapp mig att man inte bara kan vara borta från jobbet sådär. Så jag ringde Kry, alltså tack och lov för att det finns en sådan app! Hade aldrig klarat att ta mig någonstans nu. Och de sjukskrev mig för akut stressreaktion. Kan inte ens bry mig om att det är okul att vara sjukskriven för något som har med mitt psykiska mående att göra igen. Vet bara att det inte finns något alternativ nu.

Jag jobbar med mig själv och jag jobbar med honom nu, på alla sätt jag kan. Försöker bygga upp mig själv för att kunna hjälpa på bättre sätt. Jag tror på healing, jag tror på energier, kanske funkar det inte i detta läget, men jag är beredd att göra allt jag kan.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *