Min livräddare

Första gången vi sågs, både han och jag har lärt oss att posera bättre på bild sedan dess..

Han räddade mig. Med sin pyttelilla svans, sina så mjuka tassar och supergulliga tänder räddade han mitt liv. Det kanske låter dramatiskt, men det var det också.

Mitt liv var kaos, borderline spretade runt i varenda cell i min kropp, min kropp blödde på eget bevåg typ konstant. Droger och rakblad var min flykt när allt blev för mycket, även när allt inte blev för mycket eller när jag tänker efter så var allt alltid för mycket. Jag ville inte leva och jag tyckte att allt var menlöst. Impulsiviteten härjade gravt och försatte mig i destruktiva och självdestruktiva situationer. Men en sak var den bra till; jag fick infallet att skaffa en kattunge. Jag hade aldrig haft katt, visste ingenting om katter. Men bestämde mig för att skaffa en. Jag ville ha en cornish rex hona som skulle heta Trulsa. Det visade sig dock att cornish rex var något jag med min sjukpenning som spenderades hej vilt inte hade råd med. Jag hade råd med en bondkatt, ville ha en rödvit. Hittade en rödvit kull på Blocket och kontaktade hon som sålde dem. Alla rödvita honor var bokade. Alla rödvita hanar var bokade. Men det fanns EN gråbrunspräcklig kattunge, hane, kvar. Jag bestämde mig för att komma och kolla ändå. Och där var han. Den sötaste jag någonsin sett. Blåa ögon och den där pyttelilla svansen. Jag var såklart tvungen att ha honom. Några veckor senare var han min och jag visste fortfarande inte hur man tog hand om en katt, kanske borde jag ha fattat att kedjeröka inomhus i en 25 kvm stor lägenhet inte är regel 1a när det kommer till varken djur eller människor, men det fattade jag inte då. Från den dagen var vi oseparerbara. Trulsa var med mig överallt, han hade en liten rosa sele med änglavingar som han spatserade runt i.

Allt blev inte bra, jag blev inte frisk och slutade med allt dumt med en gång men någonstans inom mig förstod jag att nu är det inte bara jag, jag har faktiskt ansvar för en annan liten individ också, jag kan inte bara försvinna. Och allt är inte bara menlöst så länge han finns.

Han räddade mitt liv och jag är honom evigt tacksam för det. Han var med när det var som värst och han följde med genom allt till när det blev som bäst.

13 år hittills, vi måste få fler år tillsammans. Jag kan liksom inte livet utan honom, lärde mig inte innan och vill inte lära mig efter.

4 thoughts on “Min livräddare

  1. Så fint skrivet. Och vad gullig bilden på honom i gräset var 🙂 Djur kan betyda så mycket, för mig är de mer själar i andra fysiska former liksom, än att vi människor skulle vara helt unika varelser…
    Är inte särskilt troende men får liksom känslan av texten att han kom till dig som en liten ängel/ledsagare och visade en glimt av ljuset, livet…!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *