Sorgehantering

Det här med sorg alltså. Det går upp och det går ner, ena stunden sitter jag och gråter och allt känns tomt, andra stunden gör jag framtidsplaner och känner mig rätt positiv till livet. Jag började väl sörja så fort jag fick reda på att han var sjuk, det var som att något drogs ur mig då, eller som att jag drogs ur något. Sammanhanget, mitt sammanhang, det jag haft så länge jag kan minnas. Det känns nästan egoistiskt att vilja ha honom tillbaka för jag vet ju att han har det så mycket bättre nu, men jag vill inte ens att sjukdomen skulle komma, såklart. Jag vill tillbaka till innan. Det enda som kan trösta mig nu är tanken jag hade när mamma gick bort också; nu kan det här aldrig hända mig igen. Just denna död kan inte hända mig, för det har redan hänt.

Jag har varit med om stora förluster innan. Mamma som sagt, för 12 år sedan, och Kattsson för 3 år sedan. Skillnaden mellan dem och den här är att Trulsa var med mig vid de två första, han var där och tröstade mig, kröp så nära, slickade bort mina tårar, fick mig att inte känna mig så ensam.

Jag vill inte vara med om fler förluster nu. Jag orkar inte.

Är så himla glad att jag har Carro, hon har hanterat allt det här så himla bra, funnits för mig när jag har behövt, låtit mig vara ledsen och inte hållit på att tjata om att jag skall vara glad eller släppa det.

Jag är också glad att jag har yin yoga och nia yoga så nära, har försökt gå på minst två pass varje vecka som det här har varit. Försökt hitta mig själv i det hela, lugna inifrån. Är också glad att rödvin finns. Jag har druckit så mycket rödvin. Men inte druckit och blivit full, det är precis som att vinet har förstått att när jag inte äter så får jag få näringen därifrån istället, så det har bara lagt sig som en aningens bedövande hinna över allt. Eller det är vad jag har försökt iallafall, att bedöva lite.

Idag har jag varit och gett hans mat och medicin till ett katthem. Skall försöka göra mig av med hans kattlåda snart också. Hans leksaker skall jag ha kvar. Mattskålen och vattenskålen skall jag försöka förmå mig att tömma och diska snart. Lakanen som han och jag låg i den sista natten skall tvättas. Men så svårt.

Han är separat kremerad så jag skall få tillbaka hans aska, sprida ut lite, tatuera in lite, ha lite kvar. Har köpt en fin gammal sockerskål som får bli hans urna.

Det är så svårt att gå vidare från det här. Jag försöker göra små saker. Igår var jag med Johanna och hennes barn, imorgon skall jag till lillebror och hans barn. Jag behöver resa bort för att lämna allt här lite, och skall göra det snart. Men kommer vara en så enorm tomhet att komma hem igen och att han inte är här. Kommer antagligen skjuta på att vi skall åka hem så länge jag kan.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *