Min första komma historia

Jag, 15 år (bara 22 år sedan!)

Tänk vad annorlunda livet skulle ha kunna blivit kom jag på i en news flash i duschen igår.

I lördags efter vår lilla middag här så satt jag och babblade på om en pjäs jag skrev när jag var 14 år. Jag var med i teatergruppen i skolan och vi satte upp pjäsen. Utöver att ha skrivit manus satte jag även in mig själv i huvudrollen som en kille som alla tjejer var kära i och slängde sig efter. Jag minns särskilt en scen där de liksom åmade sig runt mig, flera på en gång.

Det var någonstans under kommande år och eventuellt i samband med pjäsen som jag en kväll lokaliserade mamma och pappa (minns precis vart vi var i huset, vart de satt, vart jag stod mär jag pratade), och jag gick ut från mitt rum, rakt fram till dem och sa; “jag är lesbisk“. Jag visste inte ens riktigt själv om jag var det då men att prata före jag har tänkt klart har liksom alltid varit min grej.

Och jag skyller verkligen inte på dem här, allt händer av en anledning och det var inte deras fel. Men de började skratta och var “javisst, visst! Visst är du det!” Och skrattande vidare. Antingen trodde de att jag skämtade eller så skämtade de, vet inte riktigt vilket. Nu var vi en familj med rätt udda humor och som drev med varandra rätt mycket, det är därför jag verkligen vill understryka att det som hände inte var deras fel. Det var bara precis fel tidpunkt.

För jag var i en sådär där känslig mikrosekund som kan uppstå, när en är helt utan hud, alla nerver är utanpå och allt åker rakt in och jag minns att jag blev irriterad och bara gick in på mitt rum igen. Och jag funderade inte längre på om jag var lesbisk, det imploderade och jag bara slutade. För några få år, innan det dök upp igen. Men då höll jag det för mig själv och tänkte att det är lika mycket någon annans grej att veta som om jag är hetero. Och dessutom så visste jag inte om jag var det ena eller det andra. Och jag såg ner på folk som kom ut som bisexuella eftersom jag ansåg att alla var bisexuella och att det inte är en big deal som behövdes informeras om. Så jag kom mig liksom inte för att komma ut som bisexuell heller.

Men tänk. Det är så många “tänk om” här och egentligen är de såklart helt menlösa. Men tänk om de inte hade trott att jag skämtade eller försökt skämta bort det, eller om jag inte hade haft den där känsliga nerven ute just då. Tänk om jag hade tänkt igenom det hela innan jag bestämde mig för att berätta, så jag var mer säker på det själv. Tänk om jag hade känt någon som var lesbisk eller bög. Då hade livet som kom antagligen sett helt annorlunda ut. Jag hade kunnat tänka mer och kanske kommit fram till att jag faktiskt bara gillade tjejer på det sättet, eller så hade jag kommit fram till att jag gillade både tjejer och killar. Men kanske hade jag inte letat runt i massvis med manskroppar efter något jag ändå inte skulle hitta där. Varje gång jag hånglade med en tjej visste jag att jag var lesbisk. Men ändå fortsatte jag att inte göra bara det.

Who knows who knows! Som sagt så tror jag att allt händer av en anledning så det var väl meningen att det skulle bli som det blev. Och jag ångrar inte livet och vilka jag mött. Men så annorlunda det KUNDE ha blivit.

One thought on “Min första komma historia

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *