Trulsa min fina prins

Så sjukt det är när för alltid liksom inte finns längre. Jag VET att ingen lever för alltid men jag hade liksom ändå trott att han skulle göra det. Han som alltid varit frisk dessutom. Det är snart ett halvår sedan han gick bort nu. Så tomt! Mitt lilla allt som alltid var i vägen och gick precis framför benen. Mitt lilla allt som alltid skulle tvätta mig trots att jag sa nej och bryskt flyttade på honom. Mitt lilla stora gosiga allt som la sig med hela sin kropp mot mitt ansikte på kudden så jag kunde andas bara honom. Min finaste prins som var den absolut snällaste som fanns. Min 13-åring som tyckte att ALLT var det godaste som fanns, tills helt plötsligt inget gick att äta längre. Den hemska tiden när han var sjuk. Jag var så frustrerad för att jag inte fick honom att äta eller dricka, skrekbad till honom att han inte fick ge upp. Men allt hade gått för långt inuti, så fort! Jag trodde det bara var en rutinkoll första gången vi var hos veterinären med honom i detta ärende, inte att de skulle hitta en dödlig sjukdom. Chocken. Chocken som liksom inte la sig förrän han var borta och inte ens då.

Han som varit med mig genom så mycket, genom flera livstider om man tittar på allt som hände under den tiden.

Min älskade Trulsa. Jag saknar honom så himla mycket att ord inte kan förklara, inget kan förklara.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *