Att ha kommit ut som gravid

Tack för grattis hörrni!

Ja så sjukt att liksom ha släppt “nyheten” på blogg, Instagram och Facebook nu, att det liksom är helt officiellt och inte bara de närmsta och några till som vet längre. Jag tycker att det är ett mirakel att inte fler gissat detta innan^^. Även om det faktiskt har frågats lite och några även nu i kommentarerna sa att det misstänkts. Men hello den här bilden jag la upp för ett par månader sedan!

Kolla babaloobsen utan bh liksom! Trodde det skulle genomskådas där och då haha, eller misstänkas silikon. Jag har liksom växt ur alla mina små bh-ar, går runt med sporttop hela tiden. Och så det här med att jag slutat snusa OCH slutat dricka^^, okej det är bra att vara renlevnad har jag hört men att sluta så hårt med det skulle jag ICKE ha gjort om det inte vore för bebis:) Ej heller tagit blodprov så “glatt”. Eller alltså ALDRIG. Nu fick jag ju ta för att FÅ insemineras, för att göra en blodanalys för att kolla upp eventuella brister och sådant (det var ju till och med FRIVILLIGT), och nu för att kolla läget i kroppen då. Skall ta ett blodprov på måndag igen, usch fy blä. Men skall få prova att ta det i örat istället för fingret och det känns av någon anledning lite lättare, hoppas det gör det då också..

Fick den här kommentaren av Linnéa förresten:

Grattis!!!

Du får gärna utveckla lite hur du tänkt kring barn tidigare och vad som ändrats nu. Är själv snart 36 år gammal (singel) och känner fortfarande att jag inte vill ha barn. Ser dock flera i åldern 35-40 som haft den inställningen också och sedan har det blivit barn ändå till sist. Får mig att bli lite stressad trots allt, tänk om det är något jäkligt fundamentalt jag går miste om ändå?!

Först, tack! Och sedan så ja, tänkte att jag kan svara på frågan:) Svårt att säga konkret men jag tror som sagt helt enkelt att det är Carro. Jag säger inte att när du väl träffat rätt person då kommer du också vilja! För så behöver det ju inte bli såklart, vissa vill aldrig ha barn medan en del helt plötsligt vill det. Men för min del så måste det ha varit hon för det var där det hände, att jag helt plötsligt ville ha barn.

Vet inte ännu om du går miste om något eftersom bebisen inte är här ännu heh och dessutom kanske det inte skulle tillföra just ditt liv något med en bebis? Det där är ju svårt att veta. När vi började försöka hade jag kommit så “långt” i tanken att jag tänkte, jamen om tio år kanske det känns lagom! Men insåg också att om tio år kanske var lite väl sent att börja försöka så vi körde på ändå. Nu är jag ju 38 år då och anses väl vara en äldre blivande mamma men i sann jag-anda så känns det ju verkligen inte så utan snarare som att jag är en extremt ung mamma som inte ens borde vara redo för det här. Jag tror att är det meningen att du skall skall ha bebis så kommer det säkert bli så och är det inte meningen, nej då slipper du:) Men känn ingen press från andra och samhället. Och SKULLE du vilja men är singel så kan du ju skaffa själv genom tex insemination. Ta det som det kommer, än är du ju bara barnet!

Som ni märker har jag blivit oerhört vis sedan jag blev gravid så är det någon annan som undrar över något, tveka inte att fråga oraklet:)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *