Sagoslott och happy endings

Jojo här ligger man då, med babyjunk in the trunk! TÄNK om jag hade vetat det här för ett år sedan, vad mycket gladare jag hade varit då:)

Som jag säger litegrann om i nästa avsnitt av podden så blir det så himla lätt att man ser sig som någon som har väldigt svårt att få barn när det liksom inte funkar med en gång. Ett år med ett par försök jämförs så lätt med heteropar som försöker få barn i ett år och inte lyckas, trots att de kanske gjort 1000% mer försök. Ja så var det för mig iallafall, i mitt huvud var jag i princip infertil efter att det inte funkade vid första inseminationen.

Little did I know! Konstigt att det kom åt mig sådär hårt. Jag är ju annars så att jag tänker positivt av mig själv, inget jag arbetar på utan jag förväntar mig helt enkelt sagoslott och lyckliga slut. Men det här lyckades krypa under mitt skinn. Jag hade faktiskt gett upp innan vi ändå bestämde oss för att göra ett sista försök, och det försöket visade sig ju då bli sagoslott och happy endings!

Så med det vill jag ha sagt: ge inte upp. Haha nä det var faktiskt inte min mening att komma med några lärorika och viss ord här haha. Men ändå och i och för sig när jag ändå redan har varit där och grävt: ge inte upp. Om du inte är en galen stalker eller ond på något sätt, då kan du ju ge upp.

Igår var jag på Mödravårdcentralen lite hastigt och lustigt. Nej inte lustigt, hann bli orolig. Hade nämligen inte känt bebisen på det sättet som jag brukar, snarare inte alls. Så fick komma dit och lyssna på hjärtat vilket TACK OCH LOV slog som det skulle. De har inte regelbundna rörelsevanor i vecka 23 så därför hade jag inte något att oroa mig för visade det sig. Dessutom kan de lägga sig på sätt så man inte känner dem lika mycket och sådant. Svårtolkade alltså.. bebisarna alltså.

Visst vore det förresten sjukt om jag inte alls var gravid utan bara hade hittat på det?! Haha! Så ultrasjukt, berättar om det för alla, skriver om det i bloggen, startar en podd så är allt bara ETT PRACTICAL JOKE! Jag har ju inte lämnat några bevis egentligen, inte visat någon ultraljudsbild eller så. Tror inte jag kommer visa upp dem heller framöver. Vet ju inte vad som händer men har svårt att se det. Känns för privat liksom, typ en bild INNE i mig på min lilla bebis. Över gränsen till och med för mig som ändå visat både boobs och brains på massa bilder^^ Okej kanske hjärnan bara en bild, men desto fler på de andra:’D

Nu rör det sig i magen, skall fokusera på att njuta av det nu och fundera över vad hen har för sig därinne.

Ha en fin lördag!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *