En annan lång resa..

Alltså har ni sett min nygamla header här på bloggen eller?! Den kändes mer aktuell än min förra, ändrade lite grejer ba.. För det ÄR ju verkligen ett nytt äventyr jag har. Från att ha rest världen över och uppträtt med mina burlesqueshower och haft pin up plåtningar till att ha en liten bebis som jag skall se till att han det bästa livet man kan tänkas ha och blir den finaste personen man kan tänkas bli. Eller fin iallafall.

Kolla på honom liksom. Min lilla saga som är en dröm att ha med sig här i Thailand! Så glad över att kunna ge honom en varm vinter, han som skriker varje gång jag klär på honom ytterkläder hemma, nu får han vara naken! Eller lättklädd. Slipper att ligga nedbäddad i åkpåse och under täcke i en vagn utan får sitta i en framåtvänd vagn så han ser vad som händer, eller i sele framåtvänd. Han älskar det och jag vill ge honom det för alltid, vill ge honom allt. Utan att spoil him rotten då.

Tänk att han verkligen är här nu. Så värd de där två åren av kämpande, av hopp och förtvivlan, värd alla resor till kliniker i Danmark, värd alla tusenlappar vi spenderade på inseminationer. Min finaste finaste.

Så gullig!

Så många gånger jag tvivlade och tänkte att nu vill jag inte mer, jag orkar inte, så dåligt jag mådde! Krossades till ett vått pulver varje gång det kom blod på papperet när jag torkade mig när vi hoppades på att det låg en bebis i magen. Så lurad jag kände mig av mig själv som gått där och gullat med magen i två veckor, så var den tom och innehöll inte alls den där som jag planerat för. Jag tror ingen som inte försökt få barn men inte blivit gravid kan förstå känslan. Jag trodde det var något fel på mig, att jag var trasig. Men det var jag ju inte. Han hade bara inte hittat till oss ännu. Är så säker på att bebis väljer sina föräldrar, så säker på att han valde just oss och därför är det klart att det inte kom någon annan bebis innan honom. Det är jag ju väldigt glad för nu när jag vet hur himla fint det kan bli.

Sådär fint!

Det är så fantastiskt att ha honom i mitt liv, i våra liv. Att se honom växa och lära sig nya saker hela tiden. Att han gick från så liten och blå till denna lilla björnunge, så mycket som har hänt sedan han kom. Så sjukt det är att tänka att för lite mer än ett år sedan, ja ett år och en månad ungefär, så fanns han inte ens! Och nu ligger han här bredvid mig och sover och jag vaknar inte ens så mycket på natten längre för han kan själv ta sig till brösten och amma. Rätt absurt faktiskt. Men bra.

Jag trodde jag skulle gå sönder i väntan på att han skulle flytta in i min mage, och nu blev jag istället mer hel än jag någonsin känt mig. Kan faktiskt slå till med att mitt liv känns mer meningsfullt än någonsin, sådant man trodde var en klyscha, men det är sant. Och jag har lättare med prioriteringarna nu än innan; han sätts före allt bara.

Så nära jag var att ge upp! Ville inte göra något mer försök än våra fem (jag vet, det låter orimligt lite men kändes som oändligt många fler). Men ändrade mig och kunde väl tänka mig ett sjätte då, eftersom jag gick till ett medium som med en gång kände varför jag var där; för att jag ville ha barn men hade gett upp. Ni skall göra ett försök till, sa hon, och det försöker kommer lyckas. Det försöker skulle ske i oktober-november och när jag hade ägglossning den 26e oktober åkte vi ner och resten är början på sagan med Bobbo.

Jag ville ju inte ha barn, det har jag skrivit innan och ni som följt mig länge vet att det är något jag sagt flera gånger. Men så ville jag plötsligt, flera gånger under alla försök ifrågasatte jag mig om jag verkligen ville ha barn egentligen eller om jag bara gav mig fan på att lyckas med det jag tänkt lyckas med. När jag väl blev gravid stod det rätt klart att jag faktiskt verkligen verkligen ville, kanske för att det var just den här lilla personen som skulle komma in i våra liv.

Jag skall göra allt jag kan för att han skall bli snäll, omtänksam, förnuftig och en bra person som vill alla väl och behandlar alla bra (nej han behöver inte behandla rasister, sexister och homofober bra såklart). Jag kommer alltid älska honom och påminna honom om det ofta. Jag kommer inte lägga massa press på honom att han måste förändra världen men vet att han kommer vara en del av en bättre värld bara genom att vara den han är och den han kommer bli. Han kommer få vara precis den han är eller vill vara. Jag kommer alltid uppmuntra honom och stå vid hans sida. Jag kommer alltid vara på hans sida. Så länge han inte blir rasist, sexist eller homofob. Då får jag istället visa honom en annan väg och leda in honom på den. Han skall alltid veta att han kan komma till mig vad det än gäller, att han kan lita på mig. Jag skall göra vad jag kan för att skydda honom från allt ont, både sådant som kan komma inifrån och sådant som finns ute i världen. Det är mitt ansvar, för alltid. Mitt lilla, lilla gullefjun, jag är så oändligt stolt över att få han honom i mitt liv och över att få vara hans mamma.

2 thoughts on “En annan lång resa..

  1. Så fint du skriver och fotot i mitten är ju oslagbart “Bobbo äger världen” typ…;) Njut och ha det gott där nere hela familjen! Bada för oss oxå, tack! Kram

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *