Ut på tur!

Drog ut t Hönö med lillebror, Liv och Bobbo i torsdags. Strosade i naturen, “smyg”tittade på vårt gamla hus. Haha så o-smyg.. jag hoppas nämligen gravt varje gång vi är där att de skall komma ut och fråga om vi vill gå in och titta. Skulle vara så kul att se hur det ser ut nu, inte hur de har gjort med huset men bara att känna igen rummen liksom, gå i trappan som jag gått upp och ner för kanske en miljard gånger, gå från mitt gamla rum till köket, sådana saker som sitter i kroppsminnet liksom. På samma sätt som jag bara vill svepa upp brevlådan och svänga in på trädgården och gå in genom dörren. Sådana saker som jag gjort så mycket i livet. Jag bodde där ändå i 21 år och även efter att jag slutat bo där så bodde ju min familj kvar några år till.

Åt god falafelrulle ute i solen med måsarna skränandes omkring, väldigt idylliskt! Strosade även runt i det lilla centrumet och gick in i en leksaksbutik som vi var mycket i när vi var små. Nej det var inte massa folk där och de som var där höll vi avstånd till:) Tog en bild vid Fislemuseet haha. Så sjukt att det museet var så välbesökt iaf när vi växte upp! Kom liksom busslaster med folk dit^^ Ingen aning om hur det är nu dock..

Och så var vi vid mammas grav och tände ett ljus.

Det var vår orsak att åka dit. Så sjukt att de liksom har sin mormor och farmor i en GRAV.

Är ju inte så man skall träffa sin mormor och farmor. Är rätt säker på att de båda träffar henne en del ändå, har svårt att tro att hon skulle hålla sig borta:) Men önskar så att de kunde träffa henne i fysisk form! Usch det borde bara förbjudas att mammor dör. Kan fortfarande inte acceptera det såhär 14 år senare. Saknaden kommer liksom i vågor. Nu en extra stor igen eftersom jag har honom och önskar att han fick träffa henne, och hon honom, att de skulle vara i varandras liv. På riktigt.

Spanade på ett hus en liten bit bort från vårt, där vi gick hos dagmamma när vi var små. Träffade vår gamla dagmammas man, hon har också dött. Träffade en gammal mobbare som bor nära vårt gamla hus nu. Pratade en del med honom, fast inte om gammalt, mer vuxensnack liksom haha. Jag kände dock hur det liksom drog i mig och att jag ville ge tillbaka på något sätt, fick stoppa mig själv när jag märkte att jag började pika om saker. Ville liksom försvara mitt gamla lilla jag, även om vi båda är andra nu. När vi kom hem berättade jag för Carro och sa att han var väl ingen aktiv mobbare alltså, mer en av alla de som bara var där och höll med de andra. Men så kom jag på att han sparkade mig i ryggen på en fest en gång så det var ju inte så himla laidback-mobbarmode ändå^^ Så sjukt, fatta att huvudanledningen till att jag var mobbad var att jag var vegetarian, ja och så var jag en del saker till (som jag fortfarande är, är kanske förresten inte anarkist längre. Eller det kanske jag är. Får tänka lite mer på saken haha) som de störde sig på. Men framförallt var det att jag inte åt kött som störde dem. Önskar de tänker på mig då och då när de ser hur alla inser mer och mer hur vegetariskt är att föredra av många anledningar och hur veganska alternativ till typ allt dyker upp och dessutom framhävs:)

Ja så det hände en hel del på vår lilla Hönö-tripp. Både Patrik och jag kunde se idyllen med att flytta tillbaka men insåg båda två att vi antagligen skulle degradera till de vi var när vi var väldigt mycket yngre, fast jag en hämndfylld version av mitt gamla jag. Så stannar väl i stan och på landsbygden ändå. Skulle det inte bo massa folk därute hade jag lätt kunna tänka mig att bli öbo igen. Älskar att ha nära till havet och dess glitter. Växer man upp nära havet tror jag att det sätter någon form av spår – eller krok – i en som gör att man alltid har en längtan till havet.

Sedan åkte vi hem igen!

Och idag har jag blivit platinablond igen, som jag har längtat!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *