Bobbos 1-årskalas!

Igår hade vi 1-årskalas för världens bästa bebis. Han fyller först på tisdag dock. Alltså 1-årskalas. Så sjukt! Ja här kommer lite bilder innan jag fortsätter..

Vi hade kalaset på landet och hade så gärna velat bjuda hans kompisar och deras föräldrar men får väl ha ett större kalas nästa år när det förhoppningsvis inte råder pandemi-tider:) Nu var det istället bara mostrar, morbröder, kusiner och mormor och ena morfar som närvarade. Var ju superfint det med såklart! Och de är ju några stycken de också heh.. Mennnn vi var utomhus som synes.

Kalaset var veganskt, rätt mexikanskt och baserat på Bobbos favoritmat^^ Med andra ord blev det pico de gallo, gurka, guacamole och nachochips. Tårtan var en marängblåbärstårta, som Bobbo dock inte åt eftersom vi inte ger honom socker. Han åt desto mer blåbär dock haha, älskar blåbär. Blev sååå sur varje gång hans skål blev tom så Carro fick ila upp i skogen och plocka mer:’D

Han fick jättefina presenter som han har lekt med sedan dess^^

Det var ett fint kalas, jag hade bakat bullar också. Sjuk grej och rätt o-jag alltså.. Men de blev mkt goda iaf!

Alltså det extremt absurda i att för exakt ett år sedan så var det några timmar kvar tills jag skulle börja känna att nu är det något på g här alltså, och ett par timmar efter det få värkar och ha det natten igenom innan vi åkte in till förlossningen morgonen därpå. En sådan galen resa det är att få barn!

Ett år, kan inte fatta att han strax är ett år:) För snart två veckor sedan tog han sina första steg och har fortsatt att ta dem då och då, han lär sig nya saker varje dag. Förut klättrade han till vår förvåning upp i soffan helt själv. Han säger –Titta där! Typ hela tiden, Babba är hans favoritbabblare och han pekar ut den i böcker som han älskar att bläddra i. Fick en liten Babba-docka i födelsedagspresent också. Håller i den och säger –Babbaaa! Så glad bebis, skrattar med hela ansiktet och högt och ofta. Samt så bestämd, utvecklar en vilja av stål och skriker med ett högt tjut när han inte får som han vill eller om jag har något annat barn i knät eller famnen, haha han är så himla rolig alltså. Får vända mig bort och skratta så han inte ser när jag sagt till när han gör saker han inte får, för han ser så rolig ut och gör dem på så roliga sätt. Oh min lilla bebis, mitt allra bästa. Han är verkligen det bästa jag har gjort.

Alltså jag är även helt slut haha, allt är ju inte 100% gulligulllllll, men det fattar man väl. Mitt ensamhetsbehov försvann inte för att jag fick bebis, blev bara svårare att vara just ensam. Min ljudkänslighet försvann inte för att jag fick bebis, blev dock mer ljud. Så ja, det finns absolut dagar då jag bara vill stänga in mig i ett mörkt rum, barrikadera dörren och sätta i öronproppar. Men överlag så vinner gulligullet, mitt hjärta smälter ju varje gång jag ser honom, håller i honom och pussar på hans små fötter. Mm, han är definitivt det bästa jag har gjort och jag är så oändligt stolt över honom.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *