Archives

Alla jävla pedofiler.

Den här bilden tog William på Bobbo och mig när vi var ute och gick häromdagen. Jag la upp den på Lesbisk Gravidpodds instagramsida för jag tycker den är fin och tänkte inte mer på det.

Igår fick jag ett dm från en tjej i Argentina, hon ville varna mig för hon hade sett att ett pedofilkonto följde mig. Jag gick genast in på nämnda sida för att blocka den, jag kände inte att jag behövde ta någon risk där liksom, behövde inga bevis utan räckte med hennes varning. Kollade på bilderna personen bakom kontot lagt upp ändå. Där fanns bilder på olika barn och barn med deras mammor (inga dokumenterade sexuella övergrepp, utan vanliga bilder som vem som helst skulle kunna ha lagt upp) BLANDAT med bilder på nakna tjejer, fötter och annat fetishigt. Och så såg jag det: bilden ovan fanns upplagd!! Alltså ultrapaniken! Det gick inte att kommentera på bilderna så jag skrev ett dm till dem att genast ta bort min bild. Sedan anmälde jag kontot pga sexuellt innehåll (de nakna tjejerna då, går ju inte att skriva något eget utan man får välja mellan de alternativen som finns). Blockerade dem från båda mina instagramsidor och anmälde även från mitt andra konto. Fick ett mail från Instagram idag att de tagit bort kontot. Men personen bakom kontot är ju inte borttagen från jorden, och inte heller resten av alla pedofiler som finns här bland oss. Nya konton kommer startas och de kommer lägga upp andras bilder på barn, den här har kanske sparat andra av mina bilder och kommer lägga upp dem. DET ÄR SÅ ÄCKLIGT! Jag är så upprörd att jag knappt kan andas när jag tänker på det. Och vad gör man? Vad kan man göra? Någon som har något tips?!

Alltså det är så jävla sjukt. Man tycker att man har världens sötaste barn så hindrar sig från att inte lägga upp bilder på det hela tiden men ibland gör man det så kan sådant här hända! Jag har gjort båda mina konton privata men i skrivande stund så har jag 2647 följare på det ena och 473 på det andra. Hur skall jag veta vad det är för personer? Vad de gör till mina bilder eller varför de följer mig.

Just den här personen hade specialiserat sig på att följa lesbiska mammor såg jag när jag kollade vilka han följde. Ja HAN, inte HEN för att jag inte vet, för jag vet utan att veta. SÅ JÄVLA SJUKT att vi skall vara någon form av fetisch för vissa. USCH. Ett av de största porrfilmsföretagen har till och med en filmserie som heter mothers and daughters. På den jävla sjuka nivån är det.

Som jag pratade om i podden en gång så kollade jag en gång på youtube efter andra lesbiska mammor som jag kanske kunde följa, från olika ställen på jorden och sådant. Hittade bara porr, hur jag än formulerade mig. Hatar världen. Hatar patriarkatet. HATAR PEDOFILER. Ja, alla hatar väl pedofiler som inte är en men så sjukt många som skyddar dem ändå. Försöker tvätta av dem när någon satt en stämpel på dem –Nejjj, han skulle aldrig kunna..! Istället är det den som efter extremt många om och men och nej jag skall aldrig säga något om det här till någon, ingen kommer ändå tro mig och jag vill inte förstöra för alla, som får ta skulden och bli ifrågasatt och icketrodd när den väl berättar. Eller kanske någon som inte ens berättar själv, utan det kommer fram under andra omständigheter och den blir istället konfronterad med det och beskylld för att ljuga och kanske då aldrig vill prata om det mer igen, men det har fortfarande HÄNT. Och alla de som berättar till slut, men inte blir trodda på. Det har fortfarande HÄNT dem. De är fortfarande utsatta, bara nu också; inte trodda på. Förhoppningsvis blir många, många trodda på också. Jag råkar bara tyvärr veta personer som det inte varit så för. Det ligger liksom jävligt nära, jag är livrädd för pedofiler. Det är den största anledningen till att jag är nervös över att Bobbo skall börja i förskolan när han blir lite äldre.

Ett av fem barn blir utsatta för sexuella övergrepp under sin uppväxt. ETT AV FEM! Fatta hur sjukt det är, fatta hur många det är! Så säger någon eller hör du någon som säger, att de är en av alla som har blivit utsatta så tro den. För det är ingen liten skara vi snackar här, och det händer inte bara där man kan tro att det händer, det händer överallt. Och mitt hjärta blöder och går sönder och jag vill bara rädda alla barn. Men det går ju inte. Hur skall vi göra? Vi måste ju få stopp för det här, jorden kan inte vara sådan här.

Minidokumentär om mig

Som sagt så gjordes det ett litet porträtt av mig nyligen! Detta är då gjort av Glimpse’s of everywhere och finns på Youtube. Men för att göra det eeeextra enkelt att titta på denna lilla film så kommer här även en länk, HÄR ALLTSÅ.

För jag har tydligen dessvärre glömt av hur man lägger in ett videoklipp i ett inlägg såhär. Bilder däremot kommer jag fortfarande ihåg hur man lägger in såhär kommer några stillbilder från videon, eftersom jag även kommer ihåg hur man tar printscreens.

Jojo! Ser man ju hurudan höjdarrulle det där är så in och kolla med dig!:)

Barnvagnspromenader och TÄVLING!

Assåå jag vet ju inte vad andra ägnar sig åt på barnvagnspromenader när bebis sover, men själv tar jag selfies!

Najjj det är väl inte det enda jag gör.. Jag lyssnar också på podd, just nu Systrar som är fruktansvärd och handlar om unga kvinnor som säljer sex och män som köper. Extra sjukt att det i min promenad ibland ingår att gå förbi en porrbiograf (den ligger där jag går, inte så att jag går dit för att jag vill gå till just den) som det faktiskt handlar om i podden, eftersom det skett (och antagligen sker) sexhandel just där. Väldigt viktig podd, lyssna på den. Det är Göteborgs Posten som gör den.

Ja eller så pratar jag i telefon, 98% av tiden med Patrik, men också med Johanna och Jennyfer.

Och så passar jag på att krama eller ta på så många träd som möjligt. Lite jobbigare nu när fler vistas i skogen, men gör det så ofta jag är själv iaf haha.

Vad gör du på barnvagnspromenader om du går sådana?

OjOJ nu kom jag också på att jag apropå barnvagn kan tipsa om en tävling som är just nu på Lesbisk gravidpodds Instagram! Man kan vinna denna megasöta barnvagnsmobil som är gjord av Systrarna Virk! Av någon anledning är det inte alls många som tävlat denna gång, har säkert hamnat i något sekundärt flöde och algoritm och bla bla bla, fattar ingenting av sånt.. men hursomhelst så ökar ju det chansen att vinna!

Och det vill man ju som du ser! Så himla fin mobil! Om du inte själv har eller planerar att ha en barnvagn så kanske du känner någon annan som skulle bli glad av en present:) Ja eller så kan man ju ha den som en fin dekor hemma ba. Tävlingen pågår i ett par dagar till och är en extremt enkel sådan, du vet.. tagga och gilla-styleee…

Hemmaförlossningar

Hipp hurraaaaa nu finns det ett nytt avsnitt av Lesbisk Gravidpodd ute! Det hittar du HÄR, ja och på Spotify och där poddar finns såklart.

Hemförlossningar, handlar detta avsnitt om och medverkar gör både Jennie, som har fött, och snart skall göra det igen, hemma, samt Johanna som är en väldigt inspirerande barnmorska som jobbar med hemförlossningar. Sjukt kul avsnitt att göra! Hemförlossningar är ju hur spännande som helst och låter som ett strålande alternativ så länge man inte har en riskgraviditet. Ja, så jag är väldigt glad över att jag gjorde detta avsnitt:)

Detta avsnitt är sponsrat av Darling Eco, en nätbutik med 100% giftfria och ekologiska produkter, så grym butik! Kolla in den. Just nu och fram till den 15e maj får du dessutom 10% rabatt på hela sortimentet när du anger koden darling10.

Vi har massa produkter från Darling Eco, tex båten, vattenflaskan och tvättlapparna på bilden ovan och älskar dem!

Hoppas du tycker om avsnittet! ♥️

Så sköna dagar! Samt fortsatt amningsavslut..

Okej natt 2 utan amning gick mycket bättre än den första. Jag sov i ett annat rum än Bobbo och Carro och SOV! Alltså jag sov hela natten för första gången på nio månader. Så sjuk sak att äntligen få göra! Han sov dessutom ända till halv åtta istället för strax efter 6 som han brukar, så det var ju väldigt skönt. Rent psykiskt känns det okej nu, även om jag inte var vid väldans gott mod när jag pumpade ut brösten igårkväll och slängde ut så himla mjölk i handfatet. Rent instinktivt vill jag ju mata min bebis med den, inte slänga den! Bobbo sov mycket bättre inatt också, var vaken kortare stunder och inte lika extremledsen. Så himla tacksam för att ha Carro som min fru alltså. Att hon kan ta dessa nätter och har tålamodet att få honom att somna om. Försöker att inte tycka så synd om Bobbo, vet ju att det kommer bli bra och att han inte lider förutom just när han inte får amma vid läggning och på natten som han brukar. Vilket sker tex just nu och mitt hjärta går sönder. Även mina bröst går snart sönder, de bultar som sprängfyllda bomber och det känns som om jag bär runt på två stora stenar som gör ooooooont. Hoppas mjölkproduktionen minskar snart, kan väl ta några dagar. Ligger med en varm vetekudde på dem nu, skall snart ta en värktablett till tror jag..

Okej men om man bortser från amningssaker nu så har det ju varit ett par himla fina dagar! Så sköööönt väder! Carro har varit ledig också, igår var vi på landet och fixade med vårt lilla hus! Har varit så mycket som skall göras med det så det har liksom inte blivit gjort. Men Carros syskon och föräldrar hjälpte till igår så nu är det i princip redo att flytta in i:) Eller vi skall ju inte flytta dit men kommer nog vara en del där i sommar iallafall, vilket blir kul!

Tiiiiitta så fint va! Det målades tak, sattes upp lister, tvättades väggar och drogs el och satte in eluttag och lampknappar samt lampa.

Bobbo var nöjd med att hänga på landsbygden och chillade runt med Carros föräldrars hund Zappa.

Alltså nej jag orkar inte det var så sött! Zappa som så snäll bara lugnt hängde runt Bobbo och Bobbo som klappade så fint med både handen och en sked som han hade att trumma på allt med. Så fint att han förstår att han inte skall slå hund också! Ja det var så gulligt att jag höll på att avlida. Han var väldigt fascinerad av höns, tuppar och getter också. Ultragull!!

Idag har ju vädret varit helt spektakulärt! Vi åt falafel i solen och det var ju himla underbart..

.. samt gott:) Tyckte Bobbo också.

Ikväll har vi grillat. Skall bli 20 grader imorgon också ju! Älskar, älskar värme!

Att sluta amma

Det extremt ambivalenta och melankoliska i att sluta amma NU. Det sker liksom NU.

Kan ju backa lite. Som nämnts kanske både en och tusen gånger så ville jag ju inte ha barn tidigare i livet, att amma var med i det paketet på saker jag inte ville. Att ha en bebis fastsugen på mitt bröst, sugandes ut saker från min kropp tedde sig liksom heeeelt absurt. Även när vi började försöka få barn var jag inne på att inte amma, det verkade liksom fortfarande som något som mer var för galna människor som ammade sina barn tills de var tio år.

Men på samma sätt som mina tankar gick från att föda nedsövd och med kejsarsnitt, till att föda vaginalt, utan bedövning samt hemma -landade ju på ett mellanting där, på sjukhus, vaginalt men med bedövning- så ändrade sig mina tankar kring amning. Inte att jag tänkte att ja jag kommer minsann amma mitt barn tills han är tio år! Men iallafall att jag skulle försöka amma och se om det gick.

Jag var rädd för att bli hetsad till amning av barnmorskor efter födseln, hade hört att det var något som skedde och var inne på att skriva i mitt förlossningsbrev att ingen fick tjata på mig, hetsa eller ta i mina bröst utan min tillätelse för att visa hur det skulle gå till. Vet inte om det brukar vara så alltså men hade hört några mardrömshistorier och ville inte att någon skulle få förstöra något av min födselupplevelse. Inte det att jag inte hade sagt ifrån alltså, jag tvekar ju inte två gånger att säga ifrån men ville liksom inte bli störd. Ändrade mig sedan till att jag skulle ta upp det på plats om det visade sig bli så istället, och hade ju inte ens något förlossningsbrev till slut. Ingen tjatade heller, han började amma nästan med en gång när han kom ut, kanske var det därför.

Sedan dess har han ammat. Och jag har varit en så stolt ammare! Trodde inte heller att jag skulle vilja amma offentligt, inte för att behaga andra som skulle kunna motsätta sig utan för att jag tänkte att jag inte ville visa mina bröst hur som helst. Haha ja jag vet mycket väl att jag gjort just det på scener världen över under flera år men detta var liksom en helt annan sak. Visade sig dock att det inte var några problem heller. Jag slängde fram mina bröst så fort han antydde att han behövde äta. Jag har ammat på tågstationer, på flygplatser, när jag har gått på och av tåg och flyg, på stränder, på parkeringsplatser, på bänkar i stan, på bänkar i park. På polisstationen när vi skulle skaffa pass till honom. Ja, där det har behövts helt enkelt.

Jag trodde inte att jag skulle ha några problem med om det inte skulle gå att amma av någon anledning, att jag skulle känna mig som att något var fel eller något och det tror jag verkligen inte heller att jag skulle ha gjort. Men nu funkade det och jag har varit så stolt över att kunna ge mitt barn en mat som min kropp producerat just efter hans behov, att han dessutom föredragit den maten och vägrat flaska med ersättning, eller ens flaska med min utpumpade mjölk. Ja, det har varit lite jobbigt ibland också och inte alls som vi hade tänkt från start. Vi hade ju tänkt att vi skulle dela på matningen 50/50, att Carro skulle mata honom med utpumpad mjölk på flaska för att det skulle blir helt jämställt. Men han ville inte och vi tyckte synd om honom när han grät så han fick amma istället. Ibland drack han från nappflaska ändå, när jag åkte till Ullared med min bror och sådant, men då kände jag i brösten när han var hungrig, så sjuk grej! Men ringde Carro när jag trodde att det var så och då åt han precis då. Så märkligt att kunna känna i brösten när ens bebis är hungrig.

Jag funderade innan hur det skulle kännas att amma egentligen, trodde jag skulle känna mjölken flöda genom bröstet på något sätt, men det kändes ju inte alls, inte gjorde det ont heller. Däremot fick jag tidigt D-mer, kraftig ångest just när mjölken började drivas ur kroppen. Så knäppt att det inte pratas mer om det, för det verkar vara rätt vanligt märkte jag när jag började prata med andra om det. Annars har det aldrig varit några problem med min amning, förutom mjölkstockning två gånger med spända bröst och frossa.

Mjölken har flödat, när han var minibebis trodde jag så ofta att jag skulle råka kväva honom med all mjölk för det kom mycket och han åt intensivt så han satte ofta i halsen. Men fick lära mig att bebis inte kan dö genom att sätta vätska i halsen.

I 9 månader har han ammat men nu kände jag att det räcker. För att det inte skall bli svårare för honom att sluta sedan om han ammat längre, för att vi skall kunna dela på nattningarna och när han vaknar på natten. Innan har han somnat ammandes och vaknat när han vill amma. Han äter ju fast föda också nu, flera mål om dagen och älskar det. Framförallt älskar han den maten vi äter och har börjat vägra all barnmatsburk som gett honom ibland, han föredrar indiska smaker. Det var dags nu, jag kände det i hela kroppen, vi har långsamt trappat ner innan men blivit kvar vid läggnings och nattamningen.

Tog en sista amning igår när han skulle sova middag och fick kämpa för att inte börja gråta. Det är mitt beslut men det är ett så dubbelt beslut. Jag har bestämt mig men vacklar. Trodde aldrig att jag skulle bli så fäst vid amning, vem är jag liksom? Men blev väl hög på oxytocinet eller nåt, jag vet inte. Men det är svårt iallafall.

Inatt var alltså första natten utan amning och det var hjärtskärande! Han vaknade och skrek skrek skrek flera gånger, till slut gick jag upp med honom och han drack välling och somnade om en stund. Jag ville bara gråta hela natten, säga till Carro som var den som låg bredvid honom istället för jag, att du vi struntar i det här, vi fortsätter amningen. Men höll mig tyst. När vi gått upp var han glad igen, var som vanligt och lekte och skrattade. Jag fick pumpa ur brösten som var som två betongblock, när Carro också kommit upp. Fyllde upp en nappflaska från varje bröst. Så konstig grej att hälla ut det bara, pumpa ut och hälla ut istället för att mätta min bebis med det. Men nu är det färdigt med bröstmjölk till bebis, och det kommer bli bra för oss alla det vet jag, men det känns så melankoliskt, så bitterljuvt och så himla konstigt. Trodde verkligen aldrig att jag skulle reagera såhär på något jag från början inte ens kunde tänka mig, men livet fortsätter att överraska.

Den vilda bebin

Det lugna livet som mammaledig, oh my gawds! Känner mig som en livvakt som är redo att rycka ut på en tiondels sekund typ dygnet runt. Det är en snabb bebis vi har! Och våghalsig.. Från att stå upp och bara Hållan sig med en hand är hans nya favoritgrej nu att släppa BÅDA händerna. Han kan ju inte stå själv utan att hålla i sig. Men verkar fast besluten att kunna det inom en snar framtid. En annan favoritgrej han har är att plocka fram ALLA sina leksaker och böcker samt sådant som inte är hans leksaker och böcker och sprida ut det över heeeeela golvet. Hahaha han är galen, han ÄR galen. Men så bäst.

Ja den bästa som finns kan jag helt opartiskt säga.

Alltså oj, apropå bra saker (inte lika bra som Boobis för det är ju inget, men ändå bra) jag håller på med ett nytt avsnitt till podden som blir så himla bra! Ett specialavsnitt kan man kalla det, gör “lite” undantag från vad och vem som brukar vara med. Förhoooooooppningsvis kan det komma ut på fredag, annars i början av nästa vecka. Värt att vänta på när än det blir I do tell you!

Chillin with ma homeboy

Chillar runt med min beeeeeebi. Jamen det är ju det bästa jag vet! Alltså jag älskar att vara mammaledig, Ä L S K A R! Skulle kunna vara det forevers and evers tror jag. Slippa dagis och sedan ja varför inte hemskolning på det? Aldrig behöva lämna bort honom till vuxna och barn jag inte har 100% koll på, låter ju perfekt! Så får det bli.

Bobbo 7 månader

Tänka sig, min lilla bebis är nu 7 månader! Oj så fort det gick och oj så bäst han är! Han får mig verkligen att skratta så många gånger om dagen, skämtar och spexar och håller på, klart man fick en rolig bebis liksom:) Helt absurt hur sjukt fort allt går, inte bara tillväxten. Det är som att han lär sig nya saker varje dag. Han står så himla stabilt och stadigt mot saker nu, oftast hållande i sig med bara en hand då.. Och damn vad han kryper fort! Han kryper mellan rummen, älskar att jaga dammsugaren samt att plocka ut alla sina leksaker ur leksakslådan och sprida ut dem och alla sina böcker över golvet. Böcker förresten, så glad att han älskar sina böcker! Och kan BLÄDDRA i dem, oh han är så smart:) Han älskar också att busa och illskriker små glädjetjut när man gör det. Mamma Carro är typ den roligaste han vet och han gapskrattar åt henne så många gånger per dag. Han klättrar upp mot ens ben och vill bli upplyft eller kommer och sätter sig i knät när man sitter ner. Så söt! Han har inga tänder då HAHAHAHA vi trodde ju att han fick en i Thailand när han var 4 månader men efter ett par veckor var den borta och det visade sig att det bara var en blåsa^^

Hans favoritsaker att äta är just nu avocado och små mjuka delar av popcorn. Vi lagar en del barnmat till honom men köper också färdigt ibland. Han gillar en som är mosad broccoli och quinoa väldigt mycket, klart han gillar broccoli liksom:) Vi försöker fasa ut amningen för att kunna dela lite mer på allt, men det är svårt! SKULLE vi få ett barn till så skulle det vara något som skulle vara mer noggrant från start; att hen också skulle lära sig att dricka från nappflaska så det gick att mixa amning och flaskmatning. Nu är han väldigt fäst vid amningen, ja jag med så ja, det är lite svårt. Men det är väl faktiskt också det enda svåra med honom egentligen. Han är en liten person med en stark vilja och ett hett temperament haha men så länge han är såhär liten så är det ju bara väldigt gulligt, de starka känslorna som yttras är ju oftast glädje dessutom.

Ja han är så himla fin alltså, jag storknar varje dag och tycker varje dag att det är så sjukt hur någon kan vara såhär söt och gullig och rolig och bra. Och MIN:D

Ny logga till podden + stolt

Jag gjorde en ny logga till podden igår, känner att den är något som behövs uppdateras då och då allt eftersom tiden går:) Den första såg ju ut såhär

Och när den behövde uppdateras pga att magen jag tyckte var så himla stor här blev stor på riktigt, blev det såhär

Herregud, fortfarande så svårt att fatta att det var HAN som låg däri! Han, det lilla finaste jag vet som nu härjar runt och kryper i 100 km/h ungefär, ställer sig upp mot allt och alla och skall hålla i sig med EN HAND bara

Och är seriöst det sötaste jag någonsin har sett!

Men åter till podden.. igår hade jag faktiskt en poddgäst här och spelade in ett nytt avsnitt! Känner att min losta hjärna inte gör podden rättvisa för tillfället hehe.. men hoppas det blir bra ändå;P Det är så himla intressant att få höra om andras väg till bebis, så olika det är för alla. Vissa blir gravida på första försöket och för vissa tar det oändligt mycket längre tid och försök. Så knäppt att så lång tid och så mycket hopp och förtvivlan går att gå ner på så kort tid när det berättas om det! Varje avsnitt borde rimligtvis vara minst nio timmar långt, men är ändå runt en timma högst.

Det är en sådan ära att få historierna berättade för sig och jag är så glad över att kunna sprida dem till de som behöver höra om dem för att kunna hålla hoppet uppe eller kanske bara få känna igen sig lite. Vi är många lesbiska som skaffar barn, men det hörs inte så mycket om oss i andra gravid, förlossning och ha barn-poddar. Är så glad över att kunna vara ett alternativ där det inte förutsätts att det är en mamma och en pappa till alla barn utan snarare tas för givet att det INTE är det. Samtidigt som jag också har haft en gäst som valde att skaffa barn med en manlig, också homosexuell, man, så hennes barn har ju faktiskt en mamma och en pappa. Men hon är ett undantag snarare än en regel i Lesbisk Gravidpodd:)

Ibland kan jag önska att någon annan hade denna podd för jag vill att den skall finnas men har inte alltid tiden. Men oftast är jag bara väldigt stolt över att det är jag som kom på att starta den och fortsätter ha den.

Ser fram emot att få fortsätta höra om olika vägar till barn, kämpanden som sett ut på olika sätt, och få fortsätta sprida dem. Är så tacksam för alla lyssnare jag har och saker jag fått göra tack vare att jag har podden, såsom nå ut med viktiga saker till en publik jag annars inte skulle nå via stora tidningar och radiokanaler.

Skall försöka klippa ihop avsnittet idag eller imorgon så det kan komma ut och hänga med de andra avsnitten snarast:) Blir liksom lite extra ödmjuk inför livet när jag får höra om olika berättelser om vägen till barn. Gårdagens gäst och hennes fru betalade liksom totalt 250000 för att bli gravid! Tänk så stark viljan måste vara i det, och hur håller man hoppet uppe under tiden som man försöker?! Ja, jag skall som sagt försöka gå ut det snart så ni också får höra om deras väg till bebis, för nu finns han här, jag har själv träffat honom.

Tills dess, tack för att ni lyssnar och peppar med fina mail!