Archives

Det heliga moderskapet, the Pride edition

Mennnn jag har ju faktiskt inte visat denna heliga bild som Jenhell tog på Bobbo och mig när vi var i Stockholm strax innan vi åkte till Thailand:) Den extremt vackra glorian kommer från HALO by Viveka Gren och lyxkimonon är från Firebird fusion <3 Eeeett sånt himla bra samarbete alltså. Blev liksom precis som jag tänkt mig:) Så sjukt att jag glömt att visa den så länge. Skyller på den lilla saken som sitter fast vid mitt bröst och vad den gör där. AMNING, vem visste att det var hjärnan som sägs ut?! Det i kombination med störd sömn i sex månader gör en visst lite förvirrad. Jag menar mycket, har aldrig varit så lost som jag är nu. Irriterande på vissa sätt, särskilt för min omgivning. Men också lite skönt. Har ofta önskat mig att vara lite puckad liksom och dreams they do come true!

Min förlossning del 4; födseln

Ooookej det finns ju rimligtvis inget som kan bota tillbaks-i-gråa-Sverige-efter-två-månader-i-Thailand-ångesten nu mer än att prata om min förlossning för alltså eeeh det är det bästa jag har varit med om typ. Såå sjukt! Jag, som innan inte ens velat ha barn, ABSOLUT inte velat föda dem, och DEFINITIVT inte vaginalt, är så kär i mitt förlossningsögonblick. Jag skulle alltså kunna göra det igen, jag kände det nästan direkt efter att han hade kommit; det här vill jag göra igen. Det gjorde ont, såklart det gjorde ont! Men det var så fantastiskt, det var så fint. Det var liksom kärlekens ultimata spets. Efteråt fanns det inget jag hellre ville prata om, ville älta det sönder och samman.

Jag har missat några saker i de tidigare delarna om min förlossning, såklart. Svårt att hålla koll på allt för det var ju så mycket, så intensivt. Men okej vart slutade vi nu då, jag hade fått epidural, jag hade gråtit med Sandra, jag var 7 cm öppen när jag fick epiduralen; det glömde jag att skriva. Läkare kom in, eller alltså det blev ett himla halabaloo där ett tag. Han mådde inte bra av mina värkar. Hans hjärtslag flimrade. Carro och Camilla som hade blivit ombedda att gå ut ett tag för att få en paus från allt kom tillbaka mitt i allt och med alla personer inne på rummet. De fick panik, givetvis. Men jag låg där lugn mitt i allt kaos, som stormens öga, som jag så ofta hamnat i tidigare i livet; KAOS runtom, men lugnt när man är den allt kaos kretsar runt. För jag visste att det är ingen fara, jag kände det så starkt, allt kommer bli bra. Jag tror det var mammas förtjänst, att hon var där och visste och lugnade mig. Jag fick brikanyl för att värkarna skulle stanna av lite, det var för intensivt för honom. Varje gång jag la mig på sidan blev det för starkt. När jag låg på rygg var det lugnt igen. Att ligga på rygg och föda fanns inte ens i min bok, jag ville ju vara aktiv, stå upp och ta emot honom själv. Men allt går ju inte att rå på, trots allt.

Ja det hade ju pratats en del om värkstimulerande men det behövdes inte då, jag öppnade mig. Jag tömdes på kiss och det blev mer än en liter, rekord för barnmorskan som gjorde det haha, har alltid varit en storkissare..

Efter att ha vilat lite efter all uppståndelse och brikanyl tog värkarna vid igen. Barnmorskan uppmanade mig att ställa mig upp vilket kändes som ett skämt. Ställa mig upp?! När jag kan ligga här och vila med en kudde under knäna i typ den bekvämaste positionen jag någonsin varit i?? Lyckades förhala det hela lite men gick sedan med på att ställa mig upp. Trycket nedåt förflyttades snabbt bakåt och jag var övertygad om att nu bajsar jag faktiskt ner mig. Jag lutade mig mot den där gå-stå-stolen jag använt en del i den tidigare fasen och Carro satt bakom mig och pressade ihop mina höfter vilket ledde till att jag var övertygad om att jag skulle bajsa på Carro och sa till henne flera gånger att akta skorna. Hahaha så sjukt kul att jag inte insåg att hade jag nu bajsat ner mig så hade jag ju gjort det rakt i hennes ansikte eftersom det var där hennes ansikte var, ändå var det hennes SKOR jag var orolig för^^

Hade lyssnat på musik innan, förberett en lista och så men i denna intensiva stund, för tro mig det var intensivt! Ville jag ha musiken rakt i öronen med hörlurar och på högsta nivå. Jag hade också hårdragit ner det och ville bara lyssna på två låtar om och om igen; Outskirts of life och Son of evil med GG Allin. HAHAHA jag typ dör av rolighet över mitt låtval i denna situation men gjorde det dessutom även där. Jamen min älskade GG, bajspunk och det mest scumfuc-ögonblicket i mitt liv. Lyssnade på musiken, det pyste bajsvatten ur mitt underliv efter att Bobbo då bajsat i fostervattnet och det rann ur mig ännu mer när jag stod upp, att jag dessutom var övertygad om att jag skulle bajsa ner mig. Säkert lustgasens förtjänst också men jag höll på att skratta ihjäl mig. Tänkte att jag måste döpa det här barnet till Scumfuc alltså. -Jag kommer bajsa ut honom. Sa jag på allvar till barnmorskan och trodde verkligen att jag skulle göra det, att han skulle komma ut ur fel hål liksom, det kändes verkligen så. -Tryck på. Sa hon och jag sa -Men kuk i helvete!! Vilket var den enda svordomen jag drog till med under hela förlossningen. Att tänka på förlossningen som en katarsis hjälpte verkligen, jag kände hur gammal ångest lossnade från insidan av min kropp, jag förstod och accepterade att det gör ont när det sker för den har suttit där så jävla hårt. Men nu sa jag men kuk i helvete och jag menade det för det var så sjukt intensivt och jag var så frustrerad över att barnmorskan satt där på en stol bara och sa till mig att trycka neråt när jag kände att men hallå jag kommer ju bajsa ut honom nu, skall han bara ramla rakt ner på golvet eller?! Efter en stund sa hon till mig att lägga mig ner på rygg igen vilket jag gärna gjorde. Jag hade varit så orolig över att jag inte skulle förstå när man skulle krysta och sånt, att det inte alls skulle komma sådär naturligt för mig som jag hört om. Men både när jag stod upp och när jag lagt mig ner var det rätt självklart när det skulle ske, det kom liksom bara och jag typ grymtade. Hade skämtat flera gånger innan och dragit av sådana där ljud man övade på profylaxkursen, det blev inga sådana ljud när det hela skedde.

När jag väl låg ner fick jag känna mellan mina ben och kände en bit av hans huvud; som en hårig liten apelsinklyfta. Sedan var det som att okej det finns inget alternativ nu kör jag en krystvärk, hejdå. Drog en och tryckte på nedåt och så bara plopp, kom hans huvud ut. Haha så sjukt, men det var verkligen så. Hade hört så mycket om ring of fire, hade varit så inne på att ta det försiktigt så jag inte sprack, men han bara ploppade. Barnmorskan blev chockad även hon. Hans lilla huvud var blått och han hade navelsträngen runt halsen. Det var därför hans hjärtslag varit så till och från och därför han blivit så påverkad av värkarna. -Jaha, en asperger till, sa jag lugnt när jag fick höra om läget. Jag kopplar nämligen hårt ihop navelsträng runt hals med asperger. Finns inget bevisat på det, ännu, men kommer säkert. Hursomhelst så kom det liksom ingen mer värk, kanske var kroppen chockad över vad som hänt. Så det gick en liten stund innan det kom en och jag tryckte på och hela hans lilla kropp liksom ramlade ut. Blå och stilla. Carro och Camilla trodde att han var död, han skrek inget, lät inte och rörde inte på sig. Camilla sprang till och med det in på toaletten och grät. Men jag var lugn och övertygad om att allt var bra. Det gjorde inte ont när han kom ut. Är fortsatt chockerad över det. Var såå övertygad om att det är själva ögonblicket bebis kommer ut som det gör som ondast men icke här. Fick upp honom på bröstet. Så liten! Så varm! De tog tillbaka honom, masserade honom och gav honom syrgas tills han kom igång och jag fick upp honom igen.

Min lilla lilla! Moderkakan lossnade helt lätt och gick att trycka ut, gjorde inte ont. Den såg ju väldigt fräsch ut och jag förstår folk som äter den! Haha nä, den såg ju himla äcklig ut men kan ju vara för att han hade bajsat i den och sånt. Storlaget ändå. Navelsträngen fick sitta kvar så länge som var möjligt för det ville jag. Ja sedan var han liksom här! Han hade inget fosterfett på sig när han kom och var heller inte blodig. Däremot hade han ett extra lager hud som han hade producerat i magen och nu höll på att skava av igen. Sååååå extremt sjuk sak att ha honom utanför magen! Jag fick en bristning grad två eftersom det även var någon muskel som brustit lite, men det var inget jag kände varken då eller efteråt, blev sydd och fick två bedövningssprutor i ljumskarna, det var det som var värst med hela förlossningen, men då var jag så hög på livet och honom att det gjorde liksom inget.

Det är redan ett halvår sedan, så knäppt. Min lilla docka. Som var så pytteliten och nu är så stor och kryper och sitter och fortfarande är den gulligaste jag vet. Tänk att såhär stark kärlek är möjlig. Jag är så lycklig över honom, att vi gjorde det; att vi gjorde honom. Det är det bästa jag någonsin har gjort.

Min förlossning, del 2

Mer än en månad senare än jag skrev Min förlossning del 1 haha men här kommer del 2 av min förlossning! Sedan sist befinner jag mig alltså nu på sjukhuset med värkar.

Jag blev tillfrågad om jag ville ta ett bad och det ville jag ju gärna. Trots att det inte varit så skönt hemma.. blev visad till ett inplastat badkar som barnmorskan fyllde på med vatten, fick också isglass! Både en hallonglass och en colaglass, gott! Mennn värkarna kändes inte direkt bättre i badkaret.. Carro och Camilla turades om att spruta vatten i min svank och hälla vatten på min mage när värkarna kom. Jag fick en panocod (och ändrade väl där och då min tanke om en naturlig födsel..) Sedan höll badkaret på att svämma över och jag kunde inte tömma ur vatten för det var ju inplastat! Fick också reda på att det var detta badkaret jag skulle föda i om jag skulle föda i badkar så sa neeejtack till det^^, väldigt klaustrofobisk upplevelse alltså. Tror verkligen på att föda i vatten, men inte i DET badkaret. Barnmorskan var inte heller så pepp på den idén eftersom jag eventuellt höll på att få havandeskapsförgiftning och de behövde ha bättre koll på mig.

Här blev jag också iallafall väldigt pepp på lustgas så vi gav oss tillbaka in i det första rummet och jag fick testa lustgasen -älskade den!! Den gjorde inte så att smärtan försvann men lindade in den (eller min hjärna snarare:)) i lite vadd liksom, allt blev lite mjukare. Det togs också blodprov på mig. Hade med i journalen att jag var väldigt stickrädd och de hanterade verkligen det jättebra, hade bedövningssalva på och sånt innan men inte tillräckligt länge någon gång så kände ju ändå, men ÄNDÅ. Och alltså barnmorskorna, herregud vad bra de var! Hann med tre uppsättningar av barnmorska och sjuksyster och alla var verkligen så himla bra. Skam och skandal att personalen inom förlossningsvården inte har bättre löner och arbetsvillkor. Jag älskade dem <3

Efter jag badat visade det sig att vattnet inte hade gått på mig som jag trodde utan att det antagligen var rester av slemproppen som gjort allt så blött. Själva slemproppen lossnade för övrigt den 17 juli, på bf. Var en stor transperant snigel som hamnade på pappret när jag torkade mig haha. De kunde då äntligen alltså mäta hur öppen jag var och jag var 2.5 cm öppen, inte gigantiskt öppen alltså, men ändå lite. Öppnade mig så sakteliga under dagen, men väldigt sakteliga och på grund utav hotande havandeskapsförgiftning ville de att det skulle gå lite snabbare. Bobbos hjärtslag gick dessutom ner lite när värkarna var kraftiga.

Smygtog en bild på Carro och Camilla när de satt och åt. Jag själv ville inte ha någon mat jag blev erbjuden förrän.. de frågade om jag ville ha pannkakor och glass!! OM jag ville! Carro matade mig med denna rätt i två omgångar (för mm, klart man passar på att ta en påtår).

Framåt eftermiddagen gjorde de hål på hinnorna så vattnet gick, det visade sig att han hade bajsat i vattnet och jag fick smått panik över att han mådde dåligt för det hade jag ju hört att de kan bajsa i vattnet när de är stressade, bebisarna. Men det behövde det tydligen inte betyda. Jag fortsatte ta värkar ståendes men sedan jag blivit introducerad till lustgasen så uppskattade jag en heeel del att ligga ner. Värkarna intensifierades under dagen, som sig bör. Men på något sjukt sätt så lyckades jag hålla mig lugn under hela förlossningen, från start till slut. Tänkte på andningen hela tiden och höll andetaget djupt och stabilt. Lyckades peppa mig själv i huvudet med tankar som -jag kan, bebis kan. -ner, ner, ner. Tänkte på att ha axlarna nere och utslätad panna och vara avspänd i rumpan och händerna, tror det hjälpte väldigt mycket.

Här är det rätt intensivt alltså hahah. Mennnn photogenique är man ju alltid:D Ville vara naken och inte instängd i massa kläder.

Framåt kvällen började de prata om igångsättning och att jag i sådana fall borde ta epidural eftersom det skulle bli väldigt intensivt. Men jag ville varken bli igångsatt eller ta epidural, kände i hela mig att det här funkar och det får ta den tid det tar för det kommer gå. Ja jag hade ju tänkt att jag ville ha en helt naturlig födsel utan någon bedövning utöver akupunktur, hade till och med funderat på att föda hemma. Men ändrade mig. Och ändrade mig dessutom så lugnt, inget oh nej oh nej vad svag jag är!! Inte heller något jag dööööör, bedöva mig nuuuu! Utan mer konstaterande att okej nu vill jag prova.

Förresten, dosan på min mage som mätte mina värkar satt alltså fel och visade därmed jätteofta fel. Lustgasen skulle ju bara tas när jag hade en värk men värkarna syntes alltså då inte hela tiden på den där lilla monitorn och jag har typ ALDRIG känt mig så anklagad som när jag låg och sög i mig lustgasen så mycket jag kunde medan Carro och Camilla skeptiskt tittade på monitorn och sa åt mig att ta det lugnt hahahaha särskilt då som jag när jag kunde prata sa att men den funkar ju inte!

Jag kände mig så trygg. Det är liksom huvudminnet från hela förlossningen. Det gjorde ju jätteont allt men ändå var jag lugn och kände mig trygg med alla. Och smärtan var verkligen som en smärta som inte riktigt går att beskriva. Värkarna var som en väldigt kraftig kramp i nedre delen av magen och ryggen så det går ju visserligen att beskriva, men när allt tilltog och han till slut kom ut, det går inte att beskriva. Men det var en positiv smärta ändå, jag kände och visste ju att det var något viktigt som höll på att hända.

Carro och Camilla var så himla bra team runt mig, de masserade mig och höll på och gjorde allt så mycket lättare. Blir helt rörd när jag tänker på det, de var verkligen allt en som föder kan önska sig.

Hela dagen gick och det blev kvällen. Helt plötsligt ändrade jag mig helt från att inte ha velat ha epidural till att NU VILL JAG HA EPIDURAL, NU! Allt blev liksom för mycket. Så narkosläkare kallades dit och kom väldigt snabbt. Jag är som sagt sjukt stickrädd men kände ändå att det är värt det. Jag fick lägga mig på sidan och skulle ligga heeeeelt still. Inte helt lätt för en som hatar nålar så mycket som jag gör att anpassa mig till en sådan situation. Men var också väldigt hög på lustgas kan tilläggas.. märkte faktiskt inte av vare sig själva bedövningssalvan eller själva epiduralen särskilt mycket.

Efter ett tag verkade bedövningen och det var som om det stora lugnet slog till. Det gjorde fortfarande ont, men topparna kapades. Carro och Camilla ombads gå ut ett tag och ta lite frisk luft och köpa något snacks eller något, så de fick en paus. Sköterskan Sandra stannade med mig, satte på lugn avslappningsmusik och masserade mina händer. Jag hade en bild på mamma med mig så varje gång jag tittade upp mötte jag hennes blick. Allting brast liksom då, att få lite vila i kroppen, den snälla sköterskan och så mamma där, kände också av henne där, som att hon var med och vakade över mig. Började gråta av allts storhet och mammasaknaden. Att JAG nu skulle bli mamma alldeles strax och att MIN mamma inte var där i fysisk person och inte skulle få träffa bebisen som fysisk person. Så gick Bobbos hjärtslag ner drastiskt, doktor tillkallades, barnmorskan kom tillbaka, en som gjorde ett ultraljud på plats kom dit och allt var väldigt dramatiskt, jag märkte av att alla var rätt påverkade men av någon konstig anledning var jag lugn. Jag visste att allt skulle gå bra. Jag trodde här att det skulle bli ett akut snitt men det var inget prat om det.. Carro och Camilla kom tillbaka mitt i allt ståhej och blev såklart också väldigt oroliga. Så konstig grej när det sker så mycket saker I en, att man inte kan göra något själv men att det är i en själv det sker. Ja och hur gick det sedan då? Jamen det tar vi väl och tar en titt på i den avslutande delen om min förlossning som kommer mycket mer snart än den 2, i en blogg nära dig!

Det blir en dag på stranden nanananananaa..

Hängde på stranden och drack drink på flaska och kollade solnedgången idag, något vi tagit för vana att göra då och då – himla fint! Solnedgång går ju aldrig att fånga lika fint på bild som det är i verkligheten men ändå:)

Buhuuuu nu är det bara lite mer än två veckor tills vi åker hem, känns typiskt opepp! Skall försöka förkasta ledsenheten inför det och njuta av resten av tiden bara.. men ändå! Kan inte alls förlika mig med kalla och blåsiga och regniga Göteborg och Sverige..

Imorgon skall Bobbo, jag, Camilla och Annelie åka till Bangkok igen! Stanna tills på lördagen bara men hänga runt på marknader och lite sådant, skall bli kul! Kommer bo på ett lyxhotell med HOTELLFRUKOST, bara en sådan sak:) Tar taxi dit från här, tar två timmar ungefär.

Idag har vi varit på stranden, badat och senare även sett massa vattenbufflar! Är liksom en stor hjord som vankar runt här, så sjukt.. Jag har inte sett dem lika många gånger som andra av oss så blir sjukt imponerad varje gång. Tänker såklart inte på att ta bild på dem, blir för exalterad.. skall försöka komma ihåg att göra det nästa gång:) De påminner verkligen om dinosaurier i all sin storhet. Apropå påminna om dinosaurier så såg Carro och Camilla en varan igår!! Alltså när de tog sarengen till mataffären bara. Den gick över en liten väg, så sjuk grej! Hade blivit livrädd.. Är väldigt glad över att jag inte har sett någon orm här, finns ju massvis. Har sett en död platt orm som låg på en liten väg vi brukar åka på, men det är också det enda. Hoppas verkligen det fortsätter så alltså.. Nej usch nu kan jag inte skriva mer om så äckliga saker.. kolla min lilla docka när han sov på stranden förut istället

Pussmunnen!

Här leker han med sina klossar på vår terass, drog av favorit fotoposen när kameran kom fram^^ så sjukt sött att han tycker att det där är en så bra pose:D Det är det ju visserligen också, skall också börja köra den..

Mitt lilla gull alltså.. aldrig sett en sötare bebis än honom! Nej nu skall jag ta och sova så jag är redo att ta Bangkok med storm imorgon!

Bobbo 5 månader – update!

Tänkte köra en liten Bobbo update för eh vad min bebis är bäst i världen och vad jag vill skryta om honom! Världens bästa bebis är passande nog sloganen jag gett honom och brukar sjunga för honom.. han kommer ha hybris innan han fyller 1 alltså.. Men nu är han alltså fem månader. Han har fått sin första tand, den ser kanske inte så mycket ut för världen men KÄNNS när han övningsbiter med den när han ammar. Och mm ammar då, men har även börjat äta lite annat! Gröt kan han äta en hel portion av, vi köpte med oss en havre och banangröt från Sverige, den gillar han väldigt mycket.. Mjölkersättningen har aldrig varit någon favorit så vi ligger lite lågt med den. Men han tycker om att äta saker ur sådan där smaknapp, tex banan och papaya. Han får även smaka på ris, gurka, pasta, morot tillagad på olika sätt, det mjuka inuti pommes frites, färskt mjukt kokoskött och olika frukter och grönsaker. Han tycker väldigt mycket om att smaka på mat och vill gärna smaka på ALLT, sitter där med sin lilla öppna min riktad mot vår mat, så söt! Han smakar alltså ytterst lite av ovanstående, typ fem riskorn eller en halv spaghetti uppdelad i massa småbitar som han får en liten bit i taget av.

Han är helt besatt av kokosvatten, börjar gråta när det är slut^^

Han älskar att stå på alla fyra och kan ta sig bakåt och även lite smått framåt. Kryper inte ännu men står och ser ut som att han twerkar eller står i plankan på tå och slänger fram ena benet. Han kan också vända sig ner på rygg, ninja-aktigt (okej, inte sypersmidigt kanske..) sedan rulla klart varvet och ta sig upp på alla fyra igen. Han är en så glad bebis! Skrattar jättemycket och ofta och ler nästan hela tiden.

Vet verkligen inte vad han har fått det ifrån heeehehe men har även börjat posera så snart en kamera dyker upp^^, har helt fantastiska bildserier på honom..

Han är verkligen så himla gullig och mysig. Älskar att ligga bredvid honom när han skall somna och han kilar in sina små fötter i mina ben och lägger ut sina små armar som tentakler på mig så han vet att jag är där. Han har alldeles nyligen börjat att skratta lite skrockande och förnöjt varje gång han har börjat amma, himla sött.. Hans hårväxt har börjat ta fart och han börjar liksom få en hårlinje. Rött hår har han då.. men det hade jag också när jag var liten så behöver ju inte betyda att han alltid skall ha det..

Alltså serri, FÖTTERNA! Så gulliga.

Han älskar när det händer saker och tycker om att titta på allt och gärna känna på det också, med fötterna med såklart. Han vaknar någon gång på natten men har börjat ta sig själv till bröstet och amma, jag märker detta pga att ett bröst är mer tömt på morgonen och det är det som är närmast honom. Väldigt djuraktigt.. men praktiskt! Han älskar att sova på morgonen och vaknar ofta efter mig. Så söt när han sover! Direkt löjligt alltså. Även så himla söt när han vaknar och sträcker på sig en lång stund och är superglad:)

Mm så jag är väldigt nöjd med livet med Bobbo alltså!

Att hålla en bebis sval i värmen, tips!

Jag är tacksam för att det var en så varm sommar så det varnades för att lägga en filt över vagnen för skugga, eftersom det gjorde den till en bastu. Det varnades även för att ha isklampar i vagnen, är tacksam för det också för det hade jag lätt tyckt varit en bra idé annars. Ja inte att lägga bebis rakt på isklampar såklart men att ha dem i vagnen iallafall.

Så vad gör man då för att hålla en bebis sval när det är över 30 grader ute? Jamen vi har provat lite olika grejer va och kommit fram till några som funkar väldigt bra. Jag är ju inget proffs på detta så kan inte säga gör såhär! För något kanske är livsfarligt, vad vet jag. Nej livsfarligt är inget såklart, vi är inte helt blåsta; det är bara en look. Haha nä men här är iallafall några saker som funkar för oss:

-Ge bebis kokosvatten, Bobbo äääälskar kokosvatten. Kokosvatten återfuktar bra och håller igång magen så det är ju en bra grej.

https://adollheart.files.wordpress.com/2019/12/img_7525-1.mov

-Blöt ner en handduk och lägg på bebis huvud, med lite lagom kallt vatten – ha med en handduk att blöta ner när ni är ute och rör på er också.

-Är du på resa så köp ett litet plastbackar och bada bebis i det dagligen, vi har även en svamp som vi fyller med vatten och tvättar av honom med, samt låter honom leka med den blöta svampen (japp, under uppsyn), blöt handduk är också bra att låta bebis leka med.

-Amma mycket (om du ammar), det är bra vätska att fylla bebis med.

-Köp en liten fläkt och fläkta av bebis med. Vi köpte en uppladdningsbar handfläkt innan vi åkte hit, sjukt bra på stranden.

-Tycker bebis om att bada i havet är ju det asbra, men gör den inte det så bada iallafall dens fötter så den blir lite nedkyld på stranden.

-Fyll smaknappar med lätt kyld frukt så bebis blir sval i munnen. Ta också med en bitring som har delar med vatten i som går att kyla ner.

-Ha AC på hela tiden. Nej skoja, men låt bebis ligga i ett ACeat rum en stund då och då så den svalkas ner.

-Låt bebis vara naken och blöjfri så mycket som möjligt, så farligt är det inte att bli nerkissad (och nä, inte heller nerbajsad vet jag ju numera..), lägg en sådan där bytablöjaengångsfilt eller lite plastad frotté under bebis om den ligger på en dyna eller nåt, så förstörs inget. Och köp några småhanddukar som kan hållas som en blöja när du går runt med bebis.

Bebisar under ett år skall ju inte vara i solen men assååå några sekunder hit och dit tror iallafall inte jag är någon fara, man skall ju ge d-droppar och att få i sig det genom huden måste ju ändå vara det bästa.. Obs! Nu snackar jag alltså någon minut hit och dit, inte att ligga och pressa i solen. Och solskydd då, enligt vissa skall de inte användas på bebisar över huvud taget och vissa smörjer säkert in sina bebisar i allt möjligt solskydd. Vi smörjer in Bobbo i spf 50 men obs! OBS! Ett ekologisk och fysikaliskt solskydd, använd inga andra vare sig till vuxenhud eller bebis hud. Det är icke bra för vare sig den som smörjs eller haven, eller alltså de dödar haven så använd det bara inte. Fysikaliska solskydd lägger sig på huden och reflekterar bort solstrålarna, de andra solskydden är kemiska och tränger istället in i huden och motarbetar solen i huden.

Jamen så kör vi i värmen iallafall och det funkar finfint för oss! Tack och lov tycker ju Bobbo om att vara i ett varmt klimat och jag oroar mig just nu mer för hur jag skall få honom att acceptera kylan och massa kläder när vi kommer hem igen:)

Min förlossning, del 1

Den här lilla skatten fyller 5 månader idag!

Och jag ligger och skall sova men är sådär piggtrött och kom att tänka på att men hallå jag har ju inte berättat om min förlossning här i bloggen! Denna storslagna händelse som väl ja, faktiskt är det största jag har varit med om. SÅ vad passar väl bättre än att jag börjar göra just det just nu?

Det var så konstigt för det var liksom både en lång och kort upplevelse, en lugn men ändå väldigt dramatisk, det var liksom allt.

Mitt beräknade förlossningsdatum var den 17 juli, han föddes den 21a, fast typ halv ett på natten så nästan den 20e:P Jag gjorde vad jag kunde för att få det hela att sätta igång, hade ätit många dadlar varje dag i flera veckor, massvis med ananas de sista dagarna och även champagne som en mild form av förlossningsdrinken. Var inte så pepp på ricinolja som det är i den ursprungliga förlossningsdrinken, så förfinade det aningens..

På kvällen den 19e började jag känna att saker var på g, jag kunde inte sätta fingret på det men kände bara att things about to happen här alltså.. Vi gick och la oss och Carro somnade, strax därefter fick jag min första värk. En rätt mild sådan men jag förstod ändå med en gång var det var. Hade varit rätt orolig för det innan, hur skall jag veta hur det känns och vad som är en riktig värk?! Men jag förstod. Det blev liksom ingen sömn den natten. Jag lät Carro sova så länge jag kunde eftersom jag tänkte att hon behöver vara pigg så hon kan stötta mig igenom det här när det verkligen kommer behövas. I början fick jag en värk kanske en gång i halvtimmen, det kändes som starka sammandragningar i nedre delen av magen och var väl rätt uthärdligt de första timmarna.. Vid 3 tände jag ett kanelljus inne på badrummet (hade köpt detta ljus specifikt för detta ändamål) och tog ett bad för hade ju hört så himla gott om bad, ville till och med föda i vattnet, samt naturligt utan smärtlindring, men mer om det senare.. Hur som helst så kunde jag bara bada en liten stund för det var inte alls skönt utan bara jobbigt. Jag tror det var här någon gång Carro vaknade., Jag plockade fram min mjukisälg som jag haft sedan jag var liten (och numera förvarar i en låda under sängen, never grow up – its a trap) och tryckte henne mot min mage när det kom värkar för nu började det göra rätt rejält ont. Värmde även en vetekudde som jag tryckte omväxlande mot magen och ryggen. På något sätt kunde jag här somna lite, men bara tre kvartar i taget för varje kvart kom det en ny värk och att vakna av dem gjorde ännu ondare än att ta dem när jag var vaken. Fast obs! Eliminerade ord som ont under denna process, tänkte på det som intensivt istället. Dessa tre kvartar var iallafall vad jag sov på hela natten. Framåt morgonen bredde Carro de smörgåsar jag ville ha med mig på förlossningen- hönökakor med ost och gurka och hällde upp Fireball i en fickplunta (Fireball var nämligen tänkt att ta när bebis kommit ut. Älskar Fireball, längtade mycket efter Fireball under graviditeten). Jag laddade ner en värkapp för att mäta hur ofta värkarna kom och vi informerade Camilla på nedervåningen om att det snart var dags att åka in, hon skulle nämligen också vara med. När det gick ner mot 7 minuter mellan värkarna var det rätt outhärdligt alltså så jag ringde in och sa att jag tänkte komma nu, det tänkte de dock inte alls på Östra, där jag skulle föda, utan sa istället att jag skulle ta en alvedon. Efter en stund orkade jag inte tjata emot längre, tänkte att jaja jag får väl föda hemma då om du nu är så jävla dum i huvudet och inte fattar att det här är på g, och tog en alvedon. Varje gång det kom en värk registrerade jag det i appen som också visade hur lång den i genomsnitt var och därmed också kunde visa när den började klinga av. En liten stund senare tvingade jag Carro att ringa in och skrek i bakgrunden när jag hörde att hon i telefonen protesterade igen att -SÄG BARA ATT VI KOMMER NU ÄNDÅ! Och vägrade något annat såå vi packade ihop oss i bilen och vid 8 for vi iväg till sjukhuset! Nu var värkarna täta och de tre jag fick i bilen var totalt okul. Det var en så absurd känsla att gå från bilen in på sjukhuset i dagsljus, knappt ha sovit något, dessa värkar som kändes som att jag skulle gå av på mitten och vetskapen om att härifrån kommer jag komma ut med ett barn, mitt barn kommer snart att födas.

Vi blev visade till ett rum som jag inte alls trodde skulle bli det rummet jag skulle föda i men det visade det sig att det visst skulle bli! Mina trosor var helt plaskvåta så jag var rätt säker på att vattnet hade gått, de skickades iväg på analys och jag, som innan sagt att jag ville ta mina värkar upprätt, började göra just det på till exempel en stå och gåstol som fanns på rummet

Fick ett par snygga nättrosor också med en tjock binda i för att samla upp eventuellt resterande vatten. Det absolut bästa när en värk kom var när Carro hårt pressade ihop mina höfter. Hon hade väldigt mycket träningsvärk i armarna efter denna förlossning:DJa, här står jag och skrattar också, man är ju ändå sjuk i huvudet haha.. Nämen jag skrattade mig igenom en väldigt stor del av förlossningen faktiskt haha.. störd alltså.

Gainomax blåbär rekommenderar jag extremt varmt till alla som planerar att föda! Jag drack flera stycken och när det var svårt att äta så funkade det väldigt bra att få i sig lite flytande mat på detta sätt. Annat jag ville ha med – och hade, var hönökaksmörgåsarna då, några burkar Coca cola, en Marabou salta mandlar chokladkaka, ett par Plopp och Dextrosol druvsocker. Banden som sitter på mig mätte ett mina värkar och det andra Bobbos puls. Det som mätte mina värkar satt dock skevt på något sätt hela tiden så det stämde ofta inte alls – extremt provocerande! Jag ville ta av det flera gånger..

Jag hade sagt i min journal att jag ville ha smärtlindringsakupunktur så fort vi kom in men detta förhalades hela tiden och jag hade rätt fullt upp med värkarna så glömde av det emellanåt också,

Mitt blodtryck var högt så det hölls lite koll på mig. Jag ville veta hur mycket öppen jag var men eftersom de inte visste om det var mitt vatten som hade gått så ville de inte kolla efter förrän analysen av detta var klar, har vattnet fått är det nämligen extra infektionskänsligt och då vill de inte hålla på att kolla sådant för mycket. Om jag minns rätt.

Vi fick gå på en liten visning av avdelningen och jag haltade efter och hade värkar som var helt hysteriska och jag fattade inte varför jag skulle gå runt och få reda på allt det här just NU, men Carro gick med mig efter de andra och stöttade upp mig när jag veks. Det var så konstigt också för jag var liksom inte så förberedd på att värkarna skulle göra sådär ont, eller jag menar kännas sådär intensivt. Trodde ju att det var själva utsrivningsprocessen som skulle vara jobbig.. Var dock fortfarande fast besluten om att ha en naturlig födsel utan medicinsk smärtlindring trots att jag förstod att det här kommer inte kännas mindre framöver direkt..

Nämnas bör väl också att jag sedan ett tag tillbaka tänkt på min förlossning som en katarsis, en ultimat rening och rensning på gammal skit som ligger kvar, psykiska ärr på insidan från saker man varit med om genom livet och inte fullt bearbetat. Och det gjorde jag även nu. När det rev genom min kropp visualiserade jag hur gammalt skräp lossnade från insidan, att det var därför det gjorde ont, för det här behövde lossas och komma ut och ja, då gör det ont för det måste göra ont för det är stort och viktigt. Jag tror det hjälpte mig att tänka så.

Pausar här just nu, det här ofantligt stora kan inte skrivas rakt av såhär i ett inlägg bara. Såå, to be continued!

Tips om bärsele!

Assåååå fick ju den här selen från Jollyroom innan vi drog iväg, den är av märket Ergobaby och såå himla bra! (Antar att jag inte behöver märka ut detta inlägg som ett samarbete för det var liksom inte med i dealen att jag skulle skriva ett blogginlägg om det, men gör det bara för att jag vill tipsa om selen för den är så himla bra?!) (Borde jag göra det får väl någon säga till mig, jag fattar inte alla lagar hit och dit).

Att vi har denna sele har gjort så många saker så himla smidigt, Bobbo älskar ju att kolla på saker och människor och vad som händer och här kan han sitta framåtvänd och spana bakom sina små solglasögon (nej, han sitter faktiskt mest i den när solglasögon inte behövs och gör de det så kombineras de med solhatt och uv-filt). Men kvällsmarknader till exempel! Kan ju vara Bobbos bästa ever numera. Ja även mitt faktiskt eftersom han så himla fiffigt kan sitta i selen och vi inte behöver dra runt en stor vagn i smala små gångar..

Denna sele är så himla skön att ha på sig också, banden som den sitter fast på kroppen med är tjocka och vadderade vilket ger ett skönt stöd och gör att bebis känns helt lätt – mkt skönt! Bobbo älskar att sitta i sin sele och jag förstår honom för den verkar sjukt skön, ergonomisk även för honom liksom:)

Funderar du på att skaffa en sele så är mitt råd GÖR DET och funderar du på vilken så är mitt råd DEN HÄR, funderar du på vart den finns så finns den HÄR. Ergobaby Omni 360 cool air mesh, heter den. Lätt den bästa selen jag testat!

Update från paradiset!

Igår åkte vi på en båttripp ut på havet för att snorkla lite, det var fruktansvärt hahaha.. Har inte varit så stressad på hela resan, guiderna pratskrek i mikrofoner på thailändska hela tiden, extremt vasst ljud dessutom, och när de inte pratade så spelade de hög intensiv musik, mycket diskant. Jag snorklade såklart ICKE, får ju panik av att vara under vattnet samt av fiskar.. provade naivt nog cyklop och det där ändå men får ju även panik av att inte kunna andas ordentligt så tog av dem så fort jag hade tagit en bild hahaha.. Dock var det väldigt vackert! Och jag simmade iallafall litegrann på ytan av vattnet, utan cyklop och snorkel.

Samt hängde på en fin strand med Boobiloobi som fantastiskt nog numera tycker om att bada i både pool och hav!

Där är han i poolen! Så himla skönt att kunna svalka av honom i vatten ibland som inte är hans lilla plastbadkar, är ju sjukt varmt här.. tänkte skillat nog skriva ett inlägg snart med tips om att hålla bebis sval. Förstår om det kanske inte intresserar alla men ändå. Haha sådan helvändning i allt jag tar mig för, kan ju ändå förstå att jag losing followers like its 1999 på typ alla sociala medier, att de som intresserade sig för mitt pinuppande inte är liiiika intresserade av min bebis men well whatever, det är jag. Eller ja, aningens mer intresserad av bebis än vad jag har varit av något annat någonsin:)

Hursomhelst! Båtturen hade varit fantastisk om det bara hade varit lite tyst och skönt och man bara hade fått vara ute på havet lite. Gillar inte höga ljud. En av oss fick dessutom en grav panikångestattack samt skar upp hela foten när det skulle simmas i smal grotta med livsfarliga havsborrar överallt samt kastvågor och havstulpaner på enda stället man kunde stå på och få någon form av paus. Jag var inte med där såklart, var på stranden med sandig bebis istället.

Mennnn vem är jag att hålla på att klaga? Mår ju som fisken i vattnet och går runt och tänker på saker jag är tacksam över hela tiden för hey ho vad jag är tacksam över att vi är här och kan vara här så länge! Det är verkligen såhär jag vill leva. Ta det lugnt och bara vara, i värme.

Läs min krönika i mama på nätet + nerbajsad på stranden

Jomen hallå jag skrev ju en krönika tidningen mama, det numret som är ute nu. Vill man kanske läsa denna krönika som handlar om det här med att skaffa barn som lesbisk och saker folk säger och sånt, men inte köpa tidningen? Jamen då finns faktiskt krönikan, i något längre version, på länk HÄR.

Igår lärde jag mig att det finns en ny walk of shame, nämligen den sträckan man går på en strand från solstolen till vattnet när ens barn har bajsat ner en så det ser ut som att man själv har haft en diarré-explosion:D Ammade Bobbo utan blöja och det ena ledde till det andra så att säga. Bath of shame tog vid när jag hade gått i vattnet och fick sitta och gnugga ur bajset ur bikinitrosorna så det såg ut som om jag intensivonanerade i vattenbrynet..

Great news är att mina värmeutslag under rumpan nu är borta! Jag bangade den naturliga vägen att försöka få bort dem med manukahonung och köpte en hardcore kortisonkräm istället. Aaaaja man kan inte vara naturlig jämt.. Nu har jag istället fått mjölkstockning haha.. hur kan man ens få det i värmen?! Kan vara blöt bikinis fel kanske.. Går säkert över snart…

På stranden förut idag innan mjölkstockning. Blåste lite så då får man hålla i luggen! Sovande bebis i bakgrunden, numera alltid med blöja. Haha näjjj skoja, han råkade somna med den på bara. Blått streck indikerar på kiss men vem har tid att byta blöja när man kan ta selfies?! Ja inte jag iallafall!

På stranden igår fick vi sällskap av denna ultrasöta lilla hunden! Bobbo har numera växt om Carro som synes..

Gulli bild på oss, förutom eventuellt min nacke som ser ut som en sköldpaddshals?! Har väl blivit ett djur helt enkelt.