Archives

Donald Trump

Alltså oj. Trump.

När jag vaknade imorse gick jag in på en nyhetssida för att se hur valet hade gått. Och my god was I shocked?! Jag är fortfarande chockad men imorse blev jag DÄCKAD av dessa nyheter. Ville liksom inte gå upp ur sängen, kände depressionen krypa sig på och tårar likaså. Samt ilskan. Så jälva arg! Hur kunde det hända? Lite liknande känsla som när Sverigedemokraterna blev såpass stora här i Sverige. Chocken. Fattar inte hur folk kan vara så sjukt dumma i huvudet och se allt så kortsiktigt och vilja hitta en fiende som det går att skylla allt på. Och då skall den fienden bort och hey, vi passar på att vilja ha bort ALLT som inte är exakt som oss! Det vill säga allt som inte är en vit, heterosexuell CIS-person. Känns inte allt väldigt nazi-Tyskland? Hela världen börjar kännas väldigt nazi-Tyskland. Vill inte ens veta vad valresultaten i Frankrike, Italien och Spanien blir när det är deras tur att gå till val. Vill typ gå under jorden innan dess.

Att män röstade på Trump är illa nog, men att KVINNOR gjorde det? Återigen samma sak som att kvinnor röstade på Sverigedemokraterna här i Sverige. Men liksom… Trump är rääätt uttalad sexistisk. Bara det att han gärna vill införa någon form av STRAFF för kvinnor som utför abort? Han har liksom SAGT det. Nej det här är så konstigt, så svårt att förstå, att greppa. Men en sexistisk, homofobisk och rasistisk person är alltså numera president i världens största nation. Jippiieee…

Leksaksvapen – varför?

Nu är denna bild faktiskt på ett RIKTIGT vapen (alltså OMG – att jämföra med Pops och godissmakande cigaretter), men nedbäddad i min sjuksäng (förkyld) ligger jag här och stör mig och tänkte därför skriva ett inlägg om VAD jag stör mig på. Detta är en sak jag stört mig på så länge jag kan minnas; men varför i helvete finns det så mycket leksaksvapen?! 

Varför uppmuntras barn på stora hyllor i leksaksaffärerna att skjuta och knivhugga varandra? Alltså det är så konstigt så konstigt så konstigt! Likadant med dataspel och grejer; så himla många krigsspel! Hur kom det sig att KRIG och VÅLD blev dels en underhållning och dels, och jobbigast nog, en barnlek? Är det för att barn skall drillas och vara redo när kriget kommer? Att det ÄR en verklighet för många barn med krig och även barnsoldater gör det liksom ännu konstigare att det kan ses som en trevlig lek. Något föräldrar och anhöriga uppmuntrar genom att köpa vapenreplikor till barnen.

Rent krasst så är det ju mest pojkar som leker med dessa leksaker samt spelar dessa spel (ja, jag vet att det finns flickor som gör det också men till största del ÄR det pojkar). Så man kan ju också fråga sig vad som kom först, hönan eller ägget. Har pojkar en inneboende aggressivitet som triggar dem till att ha cravings efter dessa leksaker och spel eller bidrar dessa leksaker och spel till att det senare i livet är främst män som är våldsamma mot andra?

Jag kör liksom ingen moralpanik och vill förbjuda våldsamma spel, jag bara ifrågasätter dem. Men det jag främst ifrågasätter är leksaksvapen och varför de finns och köps. Någon som kan svara? Någon som köper dem och kan ge mig någon anledning?

På skolan jag jobbar på har vi vapenförbud, alltså även för leksaksvapen. Detta för att det finns elever som kommer från krig och de skall slippa ytterligare trauman som kan uppstå. Så tycker jag det borde vara på alla skolor, förskolor och fritids.

Det är så himla hemskt att leksaksvapen kommer fortsätta säljas eftersom folk fortsätter köpa dem. Tänk om leksaksaffärerna bara kunde gå ihop, skita i kapitalet för en stund, och sluta sälja leksaksvapen.

Varför skall barn lära sig att vapen, våld och krig är något bra och kul?

Sunday bumday…

Såhär en dag efter söndag tänkte jag ta upp fenomenet sunday bumday, eller #sundaybumday kanske jag skulle säga.

Det kommer inte bli en hyllning till denna vackra kroppsdel med en bildström på stora, små, fasta, hängiga, runda, päronformade, gropiga, släta, välformade, formade rumpor. Det kommer istället bli en frågeställning. För vad betyder sunday bumday egentligen? Att det är en dag då träningen tillägnas rumpan, att det är en dag för analsex? I dont know! Men att tyda av hashtagen på Instagram och vad som läggs upp på diverse pinupsidor på Facebook så är det en dag då folk lägger upp smickrande bilder på rumpor. Eller alltså oj inte rumpor i allmänhet, tjejrumpor såklart. Dagen hade lika gärna kunnat kallas för #sundaygirlbumday. För som vanligt är det tjejer som exponeras och tittas på. Det är inte massa män som lägger ut bilder på sina eller andra (mäns) rumpor. Finns kanske, men väl dolda bland den massiva överrepresentationen av tjejrumpor. Ja då borde ju jag som gillar tjejer vara glad kan man ju tänka, men nej, för jag ser den större bilden, de övergripande strukturerna. Och jag är trött. Trött på detta eviga objektifierande av kvinnokroppen och dess delar, som att de bara finns där för att behaga mannen.

Alltså visst, jag kanske kastar sten i glashus, jag kan säkerligen ha lagt ut en smickrande rumpbild en söndag och använt hashtagen för länge sedan. Jag vet att jag gjort det när jag var brandmanager för gay.se för Mshop, detta var ju en site som riktades till män som gillar män så då mansrumpor iaf, men ändå.

Det jag vill ha sagt med det här är väl kort sagt att jag är så trött på det vardagliga och så accepterade objektifierandet av kvinnors kroppar. 

Kroppen är vacker, men samhället är det inte och så länge samhället ser ut som det gör så blir sunday bumday aldrig någon hyllning till kvinnokroppen utan ytterligare ett led i det kvinnoförakt som råder.

Digitala idioter 

Alllltså… Hur gör ni när ni ser upprörande kommentarer på Facebook?? När jag väl går in och läser kommentarer på Facebook på saker som jag kan SE att det kommer finnas kommentarer som upprör mig på (feministsaker, slår aldrig fel – finns ALLTID störande kommentarer där) ställs jag alltid inför dilemman. Behöver förresten inte vara Facebook, kan vara vad som helst. Låt mig ta ett par exempel:

  • Ett par bekanta hade delat en artikel om en tjej som hade blivit brutalt misshandlad av sin (ex)pojkvän för att hon sa nej till sex med honom. Kommentarexempel: “Skall man skriva om mäns våld mot kvinnor skall man också skriva om kvinnors våld mot män.” “Sedan kan man också fråga sig varför man är i ett förhållande om man inte vill ha sex med personen.”
  • Jag letade efter bra filmer att visa i skolan och ville då ha någon som tilltalade mig genusmässigt, ingen “feministisk” film utan bara en som inte hade en/flera kille/ar som hunvudperson/er eller handlade om en tjej som var kär i en kille (alltså SERIÖST ni anar inte hur svårt det är att hitta!!! Gäller även böcker för barn). Och kom in på ett forum där folk skrev om problemet och även delade med sig av filmtips. SJÄLVKLART hade en då skrivit “Men nu får ni väl ändå ge er?! Skall ni börja jaga spöken också eller?” Ja, konstigt slut på kommentaren där men ändå. Denna person har uppenbarligen aldrig lagt en tanke på att ifrågasätta det hela och därmed se hur sjukt jävla svårt det skall vara att hitta en barnfilm/bok som ÄR bra genusmässigt.

Behöver jag ens säga att det är MÄN som skrivit alla dessa kommentarer?! Vad ÄR mäns behov av att inte bara kunna se att oj damn, det där är ett problem; det borde jag se om jag kan hjälpa till att göra något åt, eller I ALLA FALL ta avstånd ifrån. Utan nej nej, här skall ifrågasättas och dumförklara. Och jag blir så arg, arg, arg! Och är en sekund från att börja svara när jag kommer på (eller blir påmind om) att nej, det leder ju liksom ingen vart. Förutom till att jag blir argare och argare och det hela kan fortsätta i typ all evighet, med en rasande mig som resultat. Snart kommer jag nog börja svara på allt ändå. För jag blir så trött, så arg, så rosenrasande. Och lika noga som jag är med att det offentliga rummet inte dryper av mäns kommentarer hängandes i luften, borde jag kanske vara med det digitala.. Oh dont know. Vad gör ni? Svarar ni eller låter bli?

Sex är inte problemet. Sexism är.

Alltså nu har jag fastnat lite i tankarna här… Jag tänker på prostitution och dess för och nackdelar och vad folk egentligen tänker om dessa för och nackdelar.

Det finns de sexarbetare som gillar och är stolta över sina jobb. Jag vill såklart inte sätta mig över dessa och säga vad de skall tänka. Men jag undrar vad de tänker. För att de tycker om att sälja sina kroppar: tycker de att hela prostitutionsgrejen är lugn då? Ser de sig frikopplade från den betydligt största delen av prostituerade som inte gör vad de gör för sitt höga nöjes skull? Eller tycker de bara att viss prostitution är okej? Står tanken att var och en får göra vad den vill med sin kropp över faktumet att det handlar om könsstrukturer som etsat sig fast i mänskligheten?

Det är ett rätt känt faktum att det i allra högsta grad är kvinnor som säljer sina kroppar. Att det är män som köper dem. Eller hyr kanske är mer rätt uttryckt. Och är det män som säljer/hyr ut sig; så är det även där män som köper. På samma sätt som när det kommer till porr; män är de som köper, kvinnor de som till största del exponeras. På samma sätt som när det kommer till misshandel. Män är de som slår; kvinnor och män de som blir slagna. På samma sätt som när det kommer till våldtäkt; män är de som våldtar. Kvinnor är de som våldtas. Ibland män. Men så marginellt sällan då av en kvinna att det inte ens är värt att nämna. Det är inget utbrett problem att kvinnor våldtar, misshandlar, köper prostituerade, köper porr.

Att kvinnor säljer sex är en del av det välutspridda kvinnoförakt som råder. Men hur tänker de som gör detta och stolt står för det? Och hur tänker de som försvarar prostitution?

Here we go again… Festivalmode! (Återanvändning av rubrik från förra året dessutom:))

Yes detta är ju ett ämne som dyker upp i min blogg VARJE år vid denna tidpunkt… Due to Way Out West. Det handlar om de festivalmoderna. De som till mitt stora förtret klär sig i SNYGGA saker men gör det enkom för att det är festival. De som kollar in bloggar för att läsa om festivalmode (för varje år lär ju min komma högre upp i sökstatistiken där höhö), och skaffar sig en häääärlig fransad, virkad, stövlig, hattig och solglasonögig outfit efter tips om vart man kan hitta de bästa festivalkläderna… Och jag stör ihjäl mig. 

Och jag skrattar fortfarande ihjäl mig åt när Alice en sen kväll på spårvagnen var roligast i världen när hon gick fram till ett par festivalmoderna och sa att hon hade en modeblogg och frågade om hon fick ta bild på deras festivalmode och de posade glatt a la svensk bloggtjej (finns typiska poser för det yes). Moahahahaha!!! Så elakt men så snällt mot sin vän, mig, som fortfarande är så glad över det:)

Men nu är det så här… att… OMG OMG OMG!!!! I am going in to the snakepit! Jag skall GÅ på Way Out West! Fick en biljett och vem är väl jag att tacka nej till en så fin fest? Så I am going. Jag kommer vara era ögon på plats, jag kommer givetvis fota om jag ser något som bör visas upp. Jag är SÅ lockad att klä mig i festivalmode men det är ju ett skämt som räääätt uppenbart inte skulle gå fram. 

Någon som har något tips förresten? Jag kommer ju se SIA, vill också se Elliphant och Peaches (ja helst av allt på festivalen faktiskt) men de spelar ju UTANFÖR själva festivalen knäppt nog.. Annars är jag inte så insatt… Men vet alltså de stora så de behöver jag inte ha tips om, det är ifall de finns några “mindre” som jag antagligen har missat:)

Ouppfostrade män på buss


OOops, skall jag bara skriva om jobb och lärarsaker nu när jag är så inne i det?

Nej det skall jag givetvis inte. Men jag måste ta upp en sak. För det hände. Och det stör mig så himla mycket.

Vi skulle åka till Liseberg med en klass en dag för ett par veckor sedan.

Tro mig, jag vet att man inte blir överlycklig när en stor skara elever kommer på bussen eller spårvagnen när man sitter och åker i lugn och ro. Men det går över, det är inget som kommer vara för evigt utan högst kanske tjugo minuter eller så av ens liv. 

Men iallafall, vi åkte till Liseberg med ca 30 stycken 10-åringar. Ingen skrek eller betedde sig olämpligt men alla satt heller inte ner och viskade. Det är barn. De skulle till Liseberg, klart de var lite uppspelta.

Mitt under resan reser sig en äldre man på bussen upp, pekar rätt på en elev och frågar högt och argt om han har adhd. Det är liksom… Man GÖR inte så. Punkt, man gör inte så. Det finns barn och vuxna med adhd överallt. Det spelar ingen roll om det var DEN eleven som hade det, någon eller några av de andra eleverna, någon av lärarna, eller någon annan på bussen. Att höra att adhd används som ett skällsord från en vuxen man kan liksom göra saker lite spikat i sten.

På vägen hem åkte jag ensam tillbaka till skolan med ca 10 elever, de var rätt tysta och vi satt och småpratade på vagnen. Då lägger sig ytterligare en äldre man i. Denna man var inte lika gammal, skulle väl egentligen inte ens kunna kallas för gammal. Han var 60+ och såg ut att vara vid god vigör. ÄNDÅ böjer han sig fram, inte till mig men till eleven som sitter innanför mig, och frågar högt och irriterat om han inte har blivit uppfostrad att man skall fråga gamla personer om de vill ha ens plats. Eleven blir såklart något skärrad och jag tar över diskussionen men mannen FORTSÄTTER att tilltala eleven och fråga honom om hans dåliga uppfostran, pratar med honom istället för mig som är vuxen, har ansvar för eleverna och dessutom sitter längst ut, närmast honom. När eleven till slut helt snällt frågar honom om han vill ha hans plats säger han nejtack. Och nej jag kunde inte behålla lugnet och hade det varit jag som var den lärare som stod närmast vid adhd-incidenten tidigare hade jag DEFINITIVT inte kunnat behålla lugnet.

Vad finns det då för gemensamma nämnare här förutom att det var två idioter som valde att tilltala barn på ett opassande sätt när det fanns lärare där att prata med om man nu måste säga något? Jo, de var båda vita äldre män som tilltalade två tioåringar med utländsk bakgrund. När eleverna sedan pratade om dem som rasister var det svårt att debattera för att skilja på begreppen. För detta luktade typ sverigedemokrat eller blivande sverigedemokrat som “nu får det väl ändå vara nog, NÅGON måste säga något”, lång väg. Så himla obehagligt. Så himla opassande, så himla dålig uppfostran de där männen haft. Eller gett sig själva på äldre dagar. Så himla inte okej!

Slår ett tjejslag.

En tanke som slog mig som jag liksom helt förträngt var det här med att jag är värdelös på att göra armhävningar. samt att jag egentligen inte rktigt vet om jag är värdelös på att göra armhävningar. Men i gymnastiken på högstadiet när det var dags att göra armhävningar så sa alltid vår lärare att vi tjejer kunde göra armhävningar medan vi stod på knäna istället, sk tjejarmhävningar. För de  är inte lika jobbiga. Så så har jag liksom fortsatt göra armhävningar sedan om det någon gång har varit dags för mig att göra armhävningar. Jag har liksom inte riktigt tänkt tanken på att man inte behöver göra dem på det där förlättade sättet. Inte att jag lider av samhällets krav på att göra armhävningar på detta sätt, det har bara förefallit sig vara det sättet armhävningar skall göras på. För det var så jag lärde mig, på samma sätt som att 5+5=10. Är inte det himla mystiskt? SAMT och det här är det värsta: gör man så ännu? Lär man fortfarande ut tjejarmhävningar?

Och när jag började tänka på det här så kom jag också på hur jag alltid har hatat och ifrågasatt orden tjejkast, tjejslag och tjejracket när det kommer till brännboll. Ord som upprepades gång på gång på gång när man höll på med denna lek i skolan. “Ta tjejracket!” om man inte skulle träffa på första slaget med det vanliga racket (tog aldrig tjejracket). “Han slog tjejslag!” Enkel lyra. Tjej, tjej, tjej, och alltid skall det representera något sämre, något svagare, något lättfångat, något dåligt.

Folk fortsätter med detta språkbruk genom att använda fitta som skällsord.

Jag blir så frustrerad! Inte konstigt att samhället ser ut som det gör när folk konstant nedvärderar ord som tjej och fitta och gör dem till representanter för något dåligt.

Go away 

  
Alltså.. Det här med creepy män. Vart börjar jag, vart slutar jag? Måste de vara sådana? MÅSTEde vara creepy??

Jag vill känna mig trygg. Det känns som en rimlig önskan.

Idag när jag gick hem från jobbet vid typ 22.30 (mm, slutar ju rätt sent) så var det en man som följde efter mig ända från hållplatsen till typ hemma, och då är det in på ett par vägar där ingen liksom går vid den tiden. Han hade luva på sig och när jag tittade bakåt tittade han snett ner och bort liksom. Kändes ju tryggt. Och jag är beväpnad till tänderna. Är så himla sugen i sådana situationer att bara stanna, se vad han gör, och om han gör något; använda mig av mina vapen. Men inget experiment ens logiska sida är så himla pepp på när man är ensam på en väg och det är mörkt ute. MEN BLIR SÅ TRÖTT!! Så trött på att JAG skall vara rädd, jag är ingen rädd person. Jag backar inte om det är ett kritiskt läge, jag är liksom inte den som INTE tar fighten (på gott och ont – men främst gott). Varit orädd hela livet och absolut satt mig i farliga situationer och utsatt mig själv för onödiga risker, men jag VILL kunna göra det. Jag vill inte att jävla män skall ha någon form av makt över mig. Men finner mig själv i fler och fler lägen då jag faktiskt är RÄDD. Fel, fel, fel! Så skall det inte vara. Punkt.

Det är fortfarande sexuella trakasserier.

Att jag jobbar i en sexleksaksbutik måste väl rimligtvis betyda att jag älskar sexleksaker, att prata om mitt eget sexliv samt mitt eventuella egna bruk av sexleksaker, det måste ju också betyda att jag glatt svarar på frågor från random män som undrar vilka produkter i butiken jag testat och vilka som är mina favoriter. Och nej, inte för att de gör en undersökning inför sitt egna köp utan för att det är ”roligt att veta bara”. Jobbar man i en väldigt stor sexleksaksbutik kan man också anse att kunder kanske borde inse orimligheten i frågan ”Har du testat allt här inne?” Och skulle nu fallet vara så att jag testat allt från dildos till lösvaginor till penisförlängare, skulle jag då stå där och berätta om hur ALLA produkterna var?

Att jag jobbar i en sexleksaksbutik gör inte att jag blir till allmänt gods som fläker ut mitt sexliv till alla som vill veta, det gör inte att det är okej att ringa till butiken samtidigt som man runkar, det gör det inte till okej att ringa för att fråga om produkter och sina problem, eller låna mig i butiken för att prata om produkter och sina problem och att jag under en lång stund lyssnar och gör vad jag kan för att hjälpa och råda bara för att samtalet sedan skall gå över i ett helt opassande sådant. Jag känner mig liksom lite utnyttjad då. Att jag jobbar i en sexleksaksbutik gör det inte okej att dra massa grova skämt och göra sexanspelningar mot mig bara för att man känner sig lite frisläppt i miljön. Det är fortfarande trakasserier.

Att jag jobbar i sexleksaksbutik gör inte att det är okej att skriva sådana här kommentarer på MIN privata blogg:

”när jag känner mig onanisugen dåodå, så kanske jag går tiller shop härigötet och säger jag skulle behöva en liten leksak som används på egen hand att njuta av. då är det skönt prata med en trevlig expedit om mina onanivanor litegrand. skönt veta att hon lyssnar på mitt samtalsämne om att ha det skönt. tändande för mig som litet förspel till runkstunden hemma eller utomhus på sommaren med mina händer o min lilla leksak. glad att ha både kön och skinkor att njuta av. det måste vara skönt o spännande sälja sex prylar. ni är så trevliga så.”

”vore underbart ha ett onanirum på martin shop så att candy kunde komma in och se på när jag onanerar , det är så sköönt visa upp mig naken, jag är exhibitionist o nudist o friluftsonanist. på sommaren.”

”hej, vad tycker candy om autofellatio lekar?”

”hej på er jag besöker ofta martin shop. är man nudist naturist frilufts onanist och exhibitionist älskar onanera utomhus på sommaren o vara naken på gran Canarias playa. tack för att ni pratar mycket om onani, min största njutning. jag är bisexuell, 58 år och har just upptäckt er blogg.har även blivit filmad o fotad av tjejkompis vid onani stunder. varit krokimodell, och art nude modell. tex projekt just people i Göteborg.jag älskar visa upp mig för andra.”

Det är fortfarande trakasserier. Som dessutom gör mig opepp på att blogga överhuvudtaget. Jag är inte lättpåverkad men att någon sitter och läser min blogg som ofta kommer in i butiken och vill att jag skall se på när han onanerar gör mig liksom inte jättelockad att sitta och dela med mig av mitt liv.

Och kanske gör jag honom snarare en tjänst som visar upp hans kommentarer här, han tycker ju trots allt om offentlig onani osv. Men jag vill visa er ändå, för att visa att det inte är okej, det är aldrig okej. Och utan att dra alla över en kam; En kvinna skulle ALDRIG göra såhär. En kvinna skulle heller inte bete sig på det sättet som män gör i butiken.

Att jag jobbar i en sexleksaksbutik innebär att jag gärna hjälper till med produktinformation, att jag gillar att hjälpa kunderna att hitta det de är ute efter, att kunna råda och kanske få någon som fastnat i gamla spår att hitta nya, att hjälpa till att förbättra folks liv litegrann. Det älskar jag, det mår jag bra av. Man får gärna prata personligt om sig och sina problem med mig i butiken, men jag tänker inte prata personligt tillbaka. Jag kan absolut råda en tjej som letar efter en leksak att prova någon jag själv gillat men att för ”skoj skull” berätta för en man vad jag använt finns inte i min värld.

Att jag jobbar i en sexleksaksbutik innebär inte att man kan bete sig hur som helst, sunt förnuft och gränser är inte något som bör försvinna från vare sig unga människor eller vuxna människor bara för att man handlar intimprodukter.  Hur svårt skall det vara att fatta?