Archives

Genusfail

Idag har jag varit i Varberg med klassen! Perfekt dag för skolutflykt eftersom solen har varit framme och varm hel dagen, score! Vi var på Varbergs fästning och kollade på Bockstensmannen och sånt. All good so far. I museet fanns ett rum med utklädningskläder från mycket tidigare tidsepoker, supertjusiga och välgjorda kläder MEN vid kläderna hängde skylten här ovan. You see it? You see it?? Hint: det har med kön att göra.

För att vara mer exakt så har det med den extremt onödiga meningen “det finns kläder till pojkar och flickor och vuxna”, att göra. Barn! För guds skull. Skriv barn istället för pojkar och flickor! Ja de allra flesta barn föds i rätt kropp och ja de flesta känner sig som pojke eller flicka men ALLA gör inte det, rätt många gör faktiskt inte det. Inkludera dem, inkludera alltid de barnen också. Så jävla svårt är det inte, kan en skriva “vuxna” utan att nämna kön går det finfint att skriva “barn” också.

Och för att prata vidare om språket, sluta säg “mamma och pappa” hela tiden om du inte vet att det finns en mamma och pappa, säg; föräldrar eller din/dina vuxna, för alla har inte en mamma och en pappa, inte bara de barn som har två mammor eller två pappor. Och sedan slutligen för dagen; pratar du om tex hbtq med barn, håll inte på att säga dem hela tiden precis som att det är en främmande grupp, alldeles förmodligen har du minst en liten hbtq-person framför dig om det är en barngrupp du pratar med.

Idag var jag på en föreläsning efter utflykten, föreläsaren trodde att det bara var lärare i gruppen och inte också vi fritidspedagoger, flera gånger pratade hon om fritidspedagoger som dem, “prata med dem” osv. Tänkte på det där med hur man pratar tex hbtq med barn lite extra då. Ville liksom vifta med handen och säga -Men hallå hallå, jag ÄR en sån!! Vill jag såklart alltid om jag hör någon prata om hbtq som dem också.

Tänk på språket bara! Det gör stor skillnad.

Om vi ändå levde i ett postpatriarkalt samhälle…

Ja här står jag och vill sticka den där stora sprutan i ögat (vill jag inte egentligen, jag är ju gravt spruträdd), men något vill jag göra i ren frustration över dagens insikt!

Aa men det är det här med att vi INTE lever i ett postpatriarkalt samhälle. Vi är inte DÄR än, vi är inte på DEN ANDRA SIDAN. Nej, vi har fortfarande männen som dikterar och styr här i världen.

Det är såklart störigt på alla sätt och vis men just nu är det i relation till MIG och mitt beteende jag tänker, haha ödmjuk. Nämen jag kan störa ihjäl mig på andras beteende, för att ta ett gravt exempel; det lilla antalet som säljer sex för att de VILL göra det. De stör jag mig på eftersom de sprider en bild av att kvinnan är till salu och att de som säljer sig själva vill göra det. Hade vi nu istället levt i ett postpatriarkalt samhälle, alltså på andra sidan eller i en utopi där patriarkatet inte ens fanns, ja då hade det ju inte varit några problem om det lilla antal som ville sälja sex gjorde det, egentligen. Men nu lever vi på männens villkor här, under den manliga blicken. Då blir det en del i den världen, det stödjer det patriarkala samhället.

Samma sak med lättklädda bilder på tjejer (aa, jag vet; jag), smink, skönhet, bry sig om sitt utseende, fillers, strippklubbar, skönhetsoperationer, raka sig, fixa håret, träna och så vidare. Hade vi levt i ett samhälle där männen inte satte normen så hade det ju inte varit några som helst problem med dessa saker. Det finns feminister som sminkar sig (jamen rätt vanligt överlag), det finns feminister som är strippor, det finns feminister som opererar brösten och så vidare. Kanske säger de att det är en feministisk handling i sig; rätten att få göra vad man vill med sin kropp/ jag gör det för min skull och ingen annans. Kanske säger de att ja jag gör detta men det har inte med min feminism att göra, jag vill bara vara lite snygg. Själv säger jag absolut så; det har inget med min feminism att göra att jag sminkar mig etc, jag vill bara vara lite snygg.

MEN grejen är ju att nu lever vi inte i ett postpatriarkalt samhälle utan i ett aktivt patriarkalt samhälle. Och när vi fortsätter att sminka oss och spruta in fillers så uppfyller vi bara den där standarden som män satt angående hur kvinnor skall vara, FÖR DEM givetvis. Inte för vår egen skull eller för andra kvinnors skull, nej i männens ögon så är det såklart för deras skull vi existerar. Orkar inte ens skriva “inte alla män”, men ni fattar. Och det är för dem vi tar lättklädda bilder, rakar våra kön, fixar håret etc etc.

Jag fixar inte i ordning mig för mäns skulle givetvis, det tror jag är rätt många med mig som inte gör; även om man nu inte är lesbisk. Jag gör mig snygg för min egen skull och efter mig själv är det viktigaste för mig att min fru (älskar att skriva och säga FRU alltså!) tycker att jag är snygg. Jag VILL inte ens att män skall tycka att jag är snygg, jag vill dessutom att de skall se att jag är ointresserad och otillgänglig, men det verkar inte riktigt gå att få fram för min del av någon anledning.

Skall jag behöva sluta ta lättklädda bilder, sminka mig och intressera mig för hudvård och kläder och sådant eftersom vi då lever i ett patriarkalt samhälle och allt är i relation till män och vad män anser? Jag önskar att jag hade ett bra klart svar här typ som jag gör väl vad fan jag vill och skiter i vad alla tycker men nej, mitt svar är JA, ja det borde jag. Och jag borde hålla fast vid det tills vi lever i ett postpatriarkalt samhälle, det borde alla med mig. Men jag vill inte. Men jag borde. Men jag vill inte. Men jag borde. Men jag tänker inte. Men jag borde. Oh, vill bara raka av mig allt håret, sluta sminka mig, gå upp jättemycket i vikt och sluta raka benen för att irritera och provocera män, för att det skall synas att jag är vandrande politik. Men allra helst av allt vill jag bara fortsätta se ut som jag gör, göra vad jag gör för att se vad jag tycker är BRA ut, UTAN att det skall bli till någon form av uppfyllande av norm. Utan att någon man skall tro att det är för hans skull, för det är det inte, det har det aldrig varit och kommer aldrig vara. Vi har bara samma smak ibland.

Internationella kvinnodagen, skolfail.

Internationella kvinnodagen idag! En dag då det inte finns utrymme för “grattis” och diskussioner om dagens vara eller icke vara, för det är alltför mycket annat som behövs trängas in på denna dag. Släpp även det där om “meh! en internationell mansdag då?” 19 november! Där har ni er internationella mansdag, kolla upp vad den innebär och fira bäst ni vill, men inte genom att klanka ner på kvinnodagen.

Varje vecka har jag som jag tidigare nämnt lektionen “veckans grej of the day” där jag håller en lektion om något specifikt ämne för mina elever. Fokus har som sagt varit på starka kvinnliga förebilder och söta djur och lär väl så fortgå hehe. Men iallafall, denna veckans “veckans grej of the day” har varit 8 mars, internationella kvinnodagen.

Inför dessa lektioner kollar jag upp massa fakta och tar till mig och återberättar det jag tycker är relevant och intressant, fast komprimerat då. Det finns en databas med massa grej of the day där andra som har denna lektionen har lagt till sina lektioner. Här kan jag tycka det är intressant att kolla, ibland kan jag lära mig något nytt och oftast tycker jag mest det är intressant att se vad andra valt att ta med. Jag kollade därför upp vad folk skrivit om internationella kvinnodagen och då haft som actual lektionsmaterial. And oh did I get scared? Yes. Här är lite urklipp från vad jag hittade:

Och på frågan vilken emoji som bäst motsvarar mitt liv svarar jag…

Okej detta är alltså saker som lärare står och säger till sina elever. Ett lektionsupplägg verkade helt vettigt och normalt, tills jag kom till slutet och möttes av det där “Avskaffa dagen!” Vadå lägga ord i barns mun? Vadå informera bra men sedan ändå bestämma vad barnen skall tycka? Oh god. Och så hävda jämställdhet på det. DET ÄR SÅ KLART att alla dagar skall vara kvinnors och mäns dagar men nu ser samhället lite skevt ut och det behövs fortfarande en dag där det uppmärksammas lite extra även av de som inte är insatta i ämnet! Så hade vi då också den fruktansvärda lektionen, de röda texterna. “Damernas dag“, var introduktionen. Sedan fortsatte det glatt med att “i en del länder och kulturer” har kvinnor och män inte lika värde. Typ långt, långt bort, i små samhällen i bergen dit ingen utomstående någonsin kommer… DÄR finns det EN man som försöker bestämma över kvinnorna! Ja, eller så ser vi att kvinnor och män behandlas olika världen över, oavsett land, oavsett samhälle. Och så kom den fina slutklämmen där också, att “i de flesta länder firar man dagen genom att mannen visar sin kärlek till sin kvinna.” Alltså! Det är så många fel där att jag inte vet vart jag skall börja. Heteronormen! Ägandet! Fira? En vild gissning är att det är en man som gjort lektionen med de röda texterna.

I ytterligare en lektion så möttes jag av texten att dagen instiftades av en ryss.

Mm eller så kan man säga som jag sa till mina elever att Clara Zetkin var den personen som år 1910 på en konferens först tog upp det här med att det borde finnas en internationell kvinnodag. Hennes förslag röstades igenom och redan nästa år började man uppmärksamma den internationella kvinnodagen. Då främst till stöd för kvinnlig rösträtt. Ja, eller så kan man säga att dagen instiftades av en ryss. Beror väl lite på hur man vill lägga upp det.

Mina rara elever tycker iallafall att det absolut är bra att det finns en internationell kvinnodag och att den är viktig. Ser fram emot att uppmärksamma dagen genom att ha diskussioner med dem idag! Tänkte till exempel ta upp vad de tycker det jag skrev om igår, att det oftast är killar i huvudrollerna i böcker och filmer.

Det här med pojkar i huvudroller i allt jävla ting…

Såhär känner jag inför faktumet att det bara är killar som huvudrollsinnehavare i typ alla jävla filmer och böcker för barn.

Det GÅR ju inte att lite snabbt ta en bok från hyllan eller lite snabbt sätta på en film på typ Netflix och visa för barn. Pratar skolan alltså. För nejjj, jag vill inte läsa om ytterligare en kille eller visa en film om ytterligare några killar. Jag vill att filmerna skall vara fullproppade med badass och hardcore tjejer, och böckerna likaså. Nu måste jag forska och leta och kolla upp särskilda förlag för att hitta böcker och filmer som når upp till mina kriterier. Allt jag vill är att det skall finnas lite att välja på. Jag kräver inte ens att killarna skall bort, jag vill bara att tjejerna skall vara med OCKSÅ.

Som idag. Vi skulle ha lite filmmys med film och popcorn på fritids, situationen blev lite hetsig och jag fick välja en film snabbt medan barnen satt och gav förslag. Inte alls rofyllt som det kanske låter haha, utan rätt stressy. Men jag försökte iallafall hitta en film som de skulle tycka om samtidigt som den då inte handlade om någon fräck kille. Till slut (för att inte ALLTID vara den som –Jamen då blir det lite Pippi Långstrump igen då!) såg jag någon serie som av bilden att döma såg ut att handla om två tjejer som var superhjältar. Satte på den. Ångrade mig med en gång. Istället för att handla om superhjältar handlade det om tjejer som var KÄRA. I killar såklart. Tjejer som var kära och tjejer som behandlade varandra illa. För lyckas du mot alla odds hitta något som handlar om tjejer, utan att leta ihjäl dig, så handlar det om tjejer som är KÄRA. I killar då. Vettefan varför det skall vara så hela tiden? Kanske för att visa tjejer att om det handlar om dem så är det faktiskt ändå killar det handlar om. Samt så fostrar det då i andan att oh girls, fall in love with the boys. Heteronormen! Blir tokig. Handlade det inte om tjejer som blev kära i killar kanske alla tjejer hade blivit skogstokiga, fattat sitt eget bästa och blivit lesbiska med en gång! Ja, antagligen.

Jag råkar faktiskt veta varför det är killar i alla huvudroller överallt. Det är nämligen så att medan flickor är mer öppensinnade och tycker om att se på filmer och läsa böcker som handlar om både tjejer och killar så är pojkar mer inskränkta i sina val och tycker inte alls att det är intressant om det är tjejer i huvudrollerna. FACT. Så därför görs det mest böcker och filmer med pojkar i huvudrollerna, för det är det som säljer och allt handlar om pengar. SUCK. Men jag tänker, det där kan faktiskt vara något som ändrats lite. Dagens pojkar är ofta lite mjukare, lite snällare och inte sådär tufftuffa som de var innan. Inte alla såklart men jag upplever en skillnad mellan när jag jobbar i skolan nu och när jag gjorde det för några år sedan. Frågan är dock om förlagen och filmbolagen kommer inse det? Eller om de bara kommer fortsätta peppra ut pojkhuvudroller eftersom det är det som har sålt tidigare? Hur skall framtiden kunna bli ljusare om det inte ljusnar i båda ändar? Mer genusmedvetna (eller ickemedvetna om genus då mer, men bara HAR det liksom) barn behöver positiva förebilder att titta på och läsa om. FATTA DET NU VÄRLDEN! Så det blir lite ordning någon gång.

Att köpa någon annans kropp

Ja här stod jag och funderar över prostitution innan jag skulle iväg till jobbet. Ja, inte som karriärsbyte utan prostitution överlag. Eller de som vill legalisera prostitution, kan jag ju hårdra ner det till. Jag tänker på de som vill att all sexhandel skall vara laglig, att man skall kunna köpa en människa utan att riskera att få några jävla böter. De människorna tänker jag på. Och på de som kämpar för sexarbetares rättigheter, och därför vill legalisera prostitutionen. Jag tänker även på de som kallar sig för sexarbetare och därför för andra prostituerades talan, att dessa personer själva ofta inte säljer sin kropp rent fysiskt utan kanske jobbar med sexrelaterade saker på andra sätt. Varför kallar de sig sexarbetare ens? Eller aa, jag skulle kunna förstå det om de var frikopplade från de som säljer sina kroppar fysiskt, men just när de för deras talan och pratar hej vilt om att få välja själv och dumma dumma feminister som inte respekterar oss. Då förstår jag inte.

Jag tänker på det.

Och jag tänker på hur jag själv ändrat tankar i frågan. När jag i min ungdom för tusen år sedan blev feminist förkastade jag prostitutionen hårt, jag hatade att det fanns och jag hatade män som köpte sex. Den inställningen behöll jag tills jag blev något jag såhär i efterhand kan se var en väldigt liberal feminist. Jag såg då inte strukturer på samma sätt utan gick ner på individansvar och uppmanade alla tjejer att stå upp för sig själva, ta för er då, var inte så jävla mesiga. Det grundade sig väl i en frustration och jag upplevde det då som att alla offeriserade sig. DÅ ansåg jag om prostitution att alla får väl göra som man vill med sin egen kropp, jag tänker då inte hindra någon.

Nu tänker jag inte så längre. Jag hatar fenomenet sexköp. Jag förstår inte för mitt liv hur man kan kalla sig själv för feminist och samtidigt tycka att det är helt okej med att kvinnors kroppar är en handelsvara (ja, jag vet att det finns både trans, ickebinära och män som säljer sina kroppar också men kvinnor är överrepresenterade i gruppen så jag benämner gruppen kvinnor även om det såklart inkluderar övriga i dessa tankar också). Och det är männen jag hatar mest, männen som köper sex. Jag hatar såklart inte de som säljer sex, ser inte ens ner på dem. Tycker dock synd om dem trots att jag själv hatar att vara en sådan som folk tycker synd om när det är något.

Självklart finns det de som vill vara prostituerade. Det finns även de som har Mc Donalds som sitt drömjobb, de som är jägare, de som är styckare. Allt kan man inte förstå. Men de som vill sälja sig själva har såklart oftast helt andra förutsättningar än de som gör de men helst vill göra något annat. Det FINNS de som har det som en typ hobby såklart, de som är lyxeskorter och drar in massa pengar på det och trivs med sina arbetsvillkor, för det är de själva som satt sina arbetsvillkor. Men sedan finns de alla de som ägnar sig åt prostitution inte för att de har valt det utan för att det var det enda valet. De flesta vill faktiskt inte vara prostituerade, tro det eller ej. Kanske har de valt det som ett självskadebeteende som sedan eskalerat. Och självklart skall de få vara säkra, om de inte hittar något sätt att ta sig ur det istället. Självklart skall män inte få våldta dem och utnyttja deras kroppar på ett sätt som inte är överenskommet. Men hur skall det gå att garantera? Knappast att det går att garantera bara för att man legaliserar prostitution.

Jag kom att tänka på alla vidarespår från #metoo, hur många yrkeskårer som gått ut för att berätta om övergrepp i just deras yrkeskår. Hur fantastiskt det är men hur hemskt det är att det finns överallt (om någon nu var osäker på det innan). Hur stor andel av de prostituerade tror ni skulle skriva under på att övergrepp skett inom deras yrkeskår? Jamen typ alla va? Knappast att män som köper sex känner någon större respekt för kvinnorna de köper det av.

Detta kan man såklart hitta på fler ställen men jag kan varmt rekommendera instagramkontot @prostitutionens_verklighet. Där finns utöver prostituerades egna berättelser även printscreens från diverse forum där män rekommenderar eller avråder från olika prostituerade kvinnor. Inte i de mest respektfulla ordalag, icke så förvånande nog. Faktiskt i så respektlösa ordalag att de, och enbart de, skulle kunna få mig att hata prostitution.

Tanken slår mig också på alla de män som tror att alla kvinnor säljer sig själva för nöjes skull, för att de njuter av sexet, för att de har det som en kul liten hobby. Jävla idioter alltså. Hur kan man tro på det om någon säger så? Återigen, klart de finns men de är en så liten del av alla de som dragits in i trafficking, de som prostituerar sig för att de inte ser någon annan utväg, de som självskadar sig själva, de som har ett beroende att försörja, att de knappt är värda att nämna. Jamen lite som att det är män som står för  98% av det sexuella våldet men folk ändå skall hålla på med att kvinnor gör faktiskt också så! Det är en liten procent, det kan inte definiera hela grejen.

Män som köper sex, det kan, likt män som ägnar sig åt sexuellt våld, vara vem som helst. Det är inte samma fåtal män som kryper fram ur buskarna och ägnar sig åt allt kvinnoförnedrande. Du känner säkert någon, jag vet att jag känner någon. Och det är ett problem. Det är ett problem att män köper kvinnors kroppar, det är det yttersta beviset på att vi lever i ett patriarkat, en ojämställd värld. Ett ojämställt land.

Jag är stolt över Sveriges lagstiftning i frågan, att det är männen som döms, inte kvinnorna. För som sagt, det är männen som gör fel, inte de kvinnor som av olika anledningar hamnat i prostitution. Även om nu lagen inte följs så finns den. På samma sätt som att det är straffbart att våldta, att förgripa sig på barn, att skada djur, att misshandla människor. Folk följer det inte för det. Men lagen finns och den säger att det är fel. Jag skulle inte kunna tänka mig att bo i ett land som inte har lagar som inskränker på prostitutionen för det säger något när det finns, även om det inte efterföljs.

Nej, jag fattar det inte. Jag fattar inte hur man kan sätta sig över en annan människa och köpa hennes kropp för att få göra vad man vill med den en timma, hur kan man inte se det problematiska i det? Och HUR kan man då som feminist försvara det? Som sagt har jag själv varit där och tyckt att allt är upp till var och en. Tack och lov vaknade jag upp ur den tillfälliga psykosen och hittade strukturerna igen, såg att allt är en del av något större; av mäns förtryck mot kvinnor. Kvinnor som vill ta bort lagstiftningen springer bara sexköpares ärenden, de skyddar inte de som säljer sig själva.

”Men det här är inte en vapensituation”

Alltså typ ALLT med Donald Trump känns så dumt att det ens känns dumt att skriva om honom. För uppenbart på något sätt. För lätt. Men eftersom det hela tiden tas till nya höjder så kan jag inte låta bli att kommentera det senaste.

Det har varit en skjutning i en kyrka i Texas, minst 26 döda. Väldigt hemskt såklart. Donald Trump, being president and all, uttalar sig om dådet. Han beklagar vad som har hänt men kan inte låta bli att sekunder in i uttalandet lägga in ”Men det här är inte en vapensituation.” Kanske en mening som hade varit logisk om personen i fråga (en man, surprise, surprise!) hade använt en kniv eller knytnävar etc för att hugga ihjäl eller slå ihjäl alla personer men nej, nu hade han ju ett skjutvapen då. ÄNDÅ är det såklart extremt viktigt att nämna att detta har ju såklart inget med skjutvapen att göra! Istället, tycker Trump, skall man vara tacksam att det fanns en annan person med skjutvapen som kunde skjuta skjutaren så skjutandet stoppade. Alltså… alltså jag orkar inte hur man kan ha en så puckad syn på allt. ”Guns dont kill people, people do”, är ju ett kärt citat hos de som vill ha fri tillgång och att alla andra skall ha fri tillgång till vapen. Vill bara skaka om dessa människor, HUR kan man se det så? Alltså jag fattar verkligen inte? Det är väl rätt uppenbart att det blir fler skjutningar desto fler skjutvapen det finns?! SUCK! Jag känner mig typ puckad som ens skriver om det här för att allt är så uppenbart. Och så bara i andra änden har vi Amerikas president som tycker tvärtemot vad jag tycker, orkar inte. Orkar inte tänka på hur han kunde bli president… Bara hoppas att han inte kommer vara den sistapresidenten, på grund av sina idiotiska uttalande och provokationer.

Ett par saker till sedan skall jag inte förolämpa mig själv genom att skriva om det här mer:

  • #metoo har lett till att flera kända medieprofiler outats och blivit av med jobb, hur många kan inte koppla sina #metoo till Donald Trump och han är PRESIDENT. ÄNNU.
  • Donald Trump är en av många som är skeptiska till hbtq som ändå hävdar ”jag har många vänner som är gay”, detta citat kan vi ju även se i Sverige och andra länder. Det citat som skall rättfärdiga och visa att man inte alls är dum mot hbtq-folk. OM det nu är sant så kan jag liksom inte låta bli att undra varje gång jag hör det; vilka gaypersoner vill vara vän med den här personen??

Vadå får man inte ragga nu längre heller?

Har sett en hel del sådana här kommentarer i #metoo‘s kölvatten. Män (och deprimerande nog -kvinnor) som tycker att allt har gått för långt nu. Det är häxjakt hit och falska anklagelser dit, överdrifter hit och tålduingenting?? dit.

Det stör mig, såklart.

En av de sakerna som stör mig allra mest är det som Alexander Bard här ovan är ett exempel på. MÄH VADÅ SKALL MAN INTE ENS FÅ FLIRTA NU LÄNGRE DÅ?? Detta verkar vara en utbredd frågeställning för jag har sett den på flera ställen. Både från män som då ”förfärat” undrat detta och från kvinnor som bedyrar att jorå killar, mig får ni flirta med hur ni vill!

Hur i helvete får man det till att det ens handlar om det? HUR kan man ha så svårt att se skillnad på flirta och begå övergrepp? Jag vet inte hur folk flirtar nuförtiden men är det åt övergreppshållet, typ att man sticker in fingrar i tjejers trosor, trycker sitt kön mot dem eller slickar dem i örat kanske man faktiskt skall hålla sig ifrån det då, eller lära sig att ragga på ett annat sätt. Alltså om jag inte minns saken helt fel så är väl att börja prata med någon ett rätt bra flirt-tips? Det behöver inte inbegripa tafs för den sakens skull, eller ja, när jag tänker tillbaka på lyckade flirtningar så har det inte gjort det iallafall. Eller om man då flirtar på nätet, även där är en bra idé att börja prata, kanske inte skicka bilder på sitt kön det första man gör, det är liksom inte att flirta, det är att göra något som är fel, om det var oklart. Det kanske är det som män som skriver att man inte får flirta längre, räknar som flirt? I sådana fall så nej, då får du inte flirta mer.

Det här med att ta folk på rumpan, att folk fortfarande gör det? En bekant till mig skrev till mig i all #metoo-debatt att du har väl också tagit en och annan på rumpan på krogen? Precis som att det vore norm att man har gjort det? Nej, svarade jag honom, det har jag faktiskt inte gjort. För varför skulle jag ha gjort det? Varför skall någon göra det? Tror någon seriöst att någon annan tycker att det är skönt och lite spännande när en främling tar en på rumpan? Alltså myfuckinggod det känns som himla 60-tal! Eller vilket tal som helst som är för länge sedan. Det känns så buskis.

Jag tycker frågan är så pinsam, skall man inte få flirta längre nu? Man är så dum om man ställer den frågan, så ignorant och så puckad. Jag personligen skulle tycka det vore jätteskönt om män slutade ragga, men jag kan lova att många andra kvinnor inte känner så. Obs! Beroende på hur raggandet sker då, blir ju trots allt lite osäker när männen själva blir så osäkra på om de vågar fortsätta. Kanske ÄR det övergrepp de ägnar sig åt i sin raggning och då kan jag istället lova att andra kvinnor inte heller vill bli raggade på. Suck! Jag blir ju helt förvirrad.

Kanske är det så att de män som inte uppgivet undrar om de ens vågar flirta längre, de kan lugnt fortsätta, medan de män som ställer frågan borde ta sig en funderare på sitt flirtnings-sätt, och kanske eventuellt, sluta flirta.

Nej Elisabet Höglund – du är INTE Sveriges mest hatade kvinna i sociala medier.

Jag vaknade arg idag. Blev inte gladare av att läsa Elisabet Höglunds senaste blogginlägg där hon beklagar sig över att hon nu är Sveriges mest hatade kvinna på sociala medier, efter sin debattartikel igår. I got news for you Elisabet Höglund; det är du inte. Jag läste lite i ditt kommentarsfält (var tvungen att sluta efter en stund för att gå ut och kräkas). Sedan kom jag in på något inlägg som Lady Dahmer skrivit och jag råkade liksom ramla in bland kommentarerna där också. Jag kom vidare till ett inlägg som en annan framstående feminist skrivit och likväl där hamnade jag bland kommentarerna. Sedan var jag tvungen att kräkas igen.

För låt mig göra en sak klar. Gör du något som slår feministerna på fingrarna, läs; Elisabet Höglunds debattartikel, Anders Borgs blottande, tafsande och kränkande etc… DÅ fylls ditt kommentarsfält av hejapåhejadig-inlägg. Gör du ett feministiskt inlägg som sugs upp av debatten… DÅ kan du räkna med en hatstorm bland kommentarerna. Främst från män, men även från kvinnor som inte har en aning om vad systerskap och hålla rygg är.

Så Elisabet, snyft snyft; du är inte Sveriges mest hatade kvinna på sociala medier. Du vet det är bland feministerna du hittar de hatade kvinnorna, inte bland de -som du- som håller männens ryggar, ni riskerar inget. Feministerna är inte i överflöd i detta land, det finns ingen feministlobby som styr över media och samhället. Den där lobbyn är påhittad av de som ser feminismen som ett hot mot sin agenda.

Med det inte sagt att feminismen inte är en gräsrotsrörelse som tar fart och växer allt mer, den kommer vara omöjlig att stoppa hur mycket ni än försöker. Men än så länge så kan du vara lugn Elisabet, hatet du känner av är bara ett uns av det hat som Sveriges framträdande feminister känner varje dag.

MEN vem vore väl jag om jag inte bemötte några saker av de som gör mig rosenrasande i Elisabet Höglunds blogginlägg?

You say:

Å andra sidan känner jag att det ibland kan bli helt fel med den här sortens kollektiva upprop, när ett stort kollektiv av kvinnor skuldbelägger i stort sett alla män.

I say:

Så när kvinnor går ihop med sina gemensamma erfarenheter av mäns övergrepp så blir det fel för att ”i stort sett alla män” blir skuldbelagda? Det är alltså återigen männen det är synd om nu?

You say:

Jag anser att det är viktigt att klargöra vad man menar med sexuella trakasserier.

I say:

Eh, varför? Varför är det viktigt att klargöra det? Ta en titt på den här pyramiden istället för att se att allt hänger ihop. De må vara fristående händelser när de delas upp på alla kvinnor men tillsammans är det inte separata händelser utan delar av något större, av ett system.:

You say:

Ibland kan det som jag ser det kännas befriande med lite flirtiga relationer mellan män och kvinnor på en arbetsplats.

I say:

Men jaha? Vad har det med någonting att göra? Är det en gemensam flirt två människor emellan så kan jag garantera dig att ingen gjort en ”#metoo – killen jag flirtar med på jobbet flirtar tillbaka”-status, så oroa dig inte för det.

You say (och seriöst, det här gör mig argast):

Jag bagatelliserar inte sexuella trakasserier, tvärtom. De är ett allvarligt samhällsproblem. Samtidigt leder skräcken hos många kvinnor att  bli antastade av en man till en närmast fientlig inställning mellan män och kvinnor. Jag har aldrig någonsin upplevt så mycket manshat bland kvinnor som idag. Bekännelserna på hashtaggen #Metoo är ett tydligt exempel på detta manshat.

I say:

JO det gör du.

Och va va VA?! Så vi kvinnor är att ansvara för att många av oss känner en skräck inför att bli utsatt av män, leder DET till en fientlig inställning mellan män och kvinnor? Det är inte mäns sexuella våld som kan vara en bidragande faktor till denna fientliga inställning? Dessutom lider väl de flesta av rädsla mer än av hat, men det är också en del av manshat menar du då eller? HUR kan du se #metoo-berättelserna som manshat?! Du kanske skrev fel där och menar att de tyder på kvinnohat? Ja, för det är nämligen vad de gör.

You say:

Radikalfeminismen ser jag också som en kraft som kan göra mer skada än nytta.”

I say:

Jag orkar inte mer. Men jag orkar ändå för jag måste orka. Varför drar du in radikalfeminismen här Elisabet Höglund? Menar du att #metoo är radikalfeminism eller vad menar du är radikalfeminism? Och vad gör den för skada? Du kanske har mixat ihop det här också, eller menar du att männen är helt utan skuld liksom?

You say:

Jag hävdar bestämt att den här sortens kollektiva hatkonvulsioner som vi ser i hashtaggen #Metoo gör att vi riskerar att förlora proportionerna […]

I say:

Hatkonvulsioner, really??!! Det handlar om att synliggöra ett massivt problem som har helt enorma proportioner, oftast syns det inte, märks inte. Med #metoo har problemet fått massvis med ansikten, inte för att det är de som är problemet men de är alla bevis för att det finns. BÅDE de som lagt upp statusen på grund utav kränkningar på krogen såsom att män tafsar och de som lagt upp den för att någon har våldtagit dem. För som tidigare sagts; allt är en del av samma problem. Allt är en del av normaliseringen, accepterandet av MÄNS hat mot kvinnor, inte kvinnors hat mot män – för det hatet hittar du inte bland dessa inlägg.

Elisabet Höglund, snälla lägg inte upp något mer om detta nu – lär dig av vad de som kritiserar dig säger istället.

#metoo, ett öppet brev till Elisabet Höglund

Kanske var det den här bilden som fick en fotograf att publicera nakenbilder på mig i en tidning utan att fråga mig först, bilder som jag inte ens visste fanns för han lovade att man ”inte såg något” ur den vinkeln. Eller vad tror du Elisabet Höglund?

 

Ojdå Elisabet Höglund, nu blev det lite tokigt här. Jag syftar såklart på din debattartikel i Expressen där det helt klart framstår som om du tycker att det här med #metoo är något rätt störande.

#metoo, hashtagen som cirkulerar på sociala medier och läggs ut av de som någon gång blivit utsatta för mäns sexuella våld. Det blev visst rätt många som delade den. För många mot vad det borde vara förstår man att du tänker när du börjar härja om vad som egentligen är sexuella övergrepp… Är det våldtäkt och det där riktigt hemska sakerna eller tycker folk att det är även när någon man nyper en i rumpan ”bara”? Kan det vara så att någon delat detta #metoo som inte hade rätten att göra det? Någon som inte alls blivit gruppvåldtagen utan bara nypt?! OMFG, det vore katastrof, nej, nu får vi ta och dela upp här. Rätt skall vara rätt. Behövde du tvivla på om det var ditt fel eller inte, om du överreagerade, om det inte var så farligt egentligen, ja nä, då var det nog inte sexuella trakasserier. SKOJA! Det var det visst, kände du som att det var det, ja då var det det. Vad än Elisabet Höglund och a whole lot of män försöker få dig att tycka.

 

Kanske var det den här bilden som fick min kompis att ha sex med mig när jag hade däckat en gång för länge sedan, som började, fortsatte och avslutade när jag var helt borta. Eller vad tror du Elisabet Höglund?

 

Det här stycket ur din debattartikel, Elisabet Höglund, får mig att vilja kasta glas och tallrikar in i väggen, ja lite på dig också faktiskt:

”En ung manlig kollega berättade för mig för några år sen att han var livrädd för att ens titta på en tjej på jobbet med risk för att hon skulle anmäla honom för sexuella trakasserier. Detta är naturligtvis ingen bra jordmån för ett avspänt förhållande mellan män och kvinnor. Män och kvinnor måste våga närma sig varandra. Om en man lägger sin hand på min arm så ser jag det inte automatiskt som ett uttryck för sexuella trakasserier. Det kan vara vänskap också. Vi kvinnor behöver inte se en potentiell våldtäktsman i varje karl. ”

 

Kanske var det när jag gjorde det här på scenen som gjorde att en hel del män genom åren trott att de fick ta på min kropp och kommentera den hur de än velat. Eller vad tror du Elisabet Höglund?

 

Ja jo, stackars den mannen som går runt och är livrädd! Måste ju gå att jämföra med alla de kvinnor som är livrädda när de går hem på natten, när de åker buss och ett gäng killar närmar sig, när någon man springer mot dem och så vidare och så vidare i all oändlighet. Att titta på har ju ofta räckt för att bli dömd för sexuella trakasserier.. nej oj haha vad säger jag? Jag menar att även den som våldtagit döms sällan för detVåga närma sig varandra? Alltså seriöst, våga närma sig varandra? 1, varför? Jag vill inte att någon man skall närma sig mig. Men 2, det handlar väl för fuck sake inte om det? Det är rätt stor skillnad på att närma sig och på att antasta. Nej, jag tror faktiskt inte heller att om en man lägger sin hand på min arm, att det måste vara sexuella trakasserier. DÄREMOT, kan det vara det, beroende på vem det är och hur han lägger handen på armen.

Du raljerar lite käckt om enkla lösningar på problemet.

Elisabet Höglunds tips att ta till när man blir nypt i rumpan av en man:

  1. Nyp tillbaka!
  2. Slå honom på käften!

Men då bara… Kollar vi lite på det. Nypa tillbaka? Skall jag behöva ha min hand på en främmande mans rumpa bara för att han tog på mig? Jag skall alltså behöva ta i hans rumpa trots att det är det sista jag vill när jag precis har blivit antastad. Och vänta nu här, om jag nyper tillbaka, är inte då risken extremt stor att han intefattar att man inte får göra så utan tycker att det är en lite kul grej och oj det här var ju ett bra sätt att närma sig en tjej, hon fattar piken och raggar tillbaka! Så går vi till det här med att slå, jag förstår dig Elisabet. Det är faktiskt det jag vill göra och har gjort flera gånger. Men om vi tittar på det generellt, är det alltid som det tillfället infinner sig? Det kan ju handla om rätt trängda situationer där rädsla är väldigt inblandat, behöver inte vara i en offentlig miljö där det finns ett skyddsnät närvarande. Sedan när blev det ens vår skyldighet att agera och inte männens att inte agera. Det du håller på med kallas att lägga skulden på offret och det känns inte helt fräscht alltså.

 

 

Kanske var det den här bilden som ledde till det där som jag inte ens vill prata om eller tänka på, men som alltid finns med mig hur jag än försöker göra mig av med det. Eller vad tror du Elisabet Höglund?

 

Elisabet Höglund, du säger att ”Och varför lägger kända och okända kvinnor ut nakna eller halvnakna bilder på sig själva på Facebook och Instagram? Samtidigt klagar kvinnor på hur männen exploaterar och trakasserar dem sexuellt. Min slutsats är: Vissa kvinnor bär faktiskt själva en del av ansvaret. Lägger du ut en nakenbild på dig själv, så signalerar du till omvärlden att det är okej att närma sig dig.” Jag tolkar dig här som att jag, som haft en karriär som burleskartist och pinuppa… Jag får faktiskt skylla mig själv.

Du, Elisabet Höglund, här i detta inlägget är några av alla lättklädda bilder på mig*, det finns kanske tusen till. Men vet du? Det är inte okej att närma sig mig om jag inte säger att du får det, för det. Det är aldrig okej att närma sig någon som inte vill bli närmad, vare sig det verkar så på bild eller inte. Jag tar inte på mig något av ansvaret. INGEN får exploatera och trakassera mig sexuellt bara för att jag ägnat mig åt lättklädda yrkesbanor. På dig låter det som att du menar lite att jag får skylla mig själv och att jag fick skylla mig själv. Den gången. För vet du? Jag orkade inte rota i det innan, jag ville inte dela det (inte ens med en liten allmängiltig hashtag som det kunde dölja sig i och som varenda kvinna skulle kunna använda för varje kvinna har varit där), men tack vare din totala brist på respekt för de som blivit offer för män och inte haft makten just då att sätta något emot så: #metoo.

 

*Nej, jag tror inte att mina bilder eller något av mina uppträdanden lett fram till att någon tagit sig friheter med min kropp. Bilderna har i de flesta tillfällen dessutom tillkommit efter de texter som står under dem. Det som står under dem dock, är från mitt liv. Utsaxat från en hel del annat. Inget av det har skett för att jag tagit lättklädda bilder eller dansar lättklätt på scen. De har skett på grund utav att jag var en flicka och kvinna och för att de var en man.

Dagens polis skyddar morgondagens Hitler

Låt oss prata om det här med att Nordiska Motstånds Rörelsen, NMR, var ute och demonstrerade i Göteborg igår. Nazister då alltså. Utan tillstånd. Centrala Göteborg dessutom. Och att polisen i Region Västs presstalesperson sa ”Vi är på plats och bevakar men gör ingenting mer än att försöka få kontakt”. Jag vet inte riktigt i vilken ände jag skall börja här, men om vi börjar med att de är ute och demonstrerar samma dag som kyrkovalet äger rum. Kyrkovalet där Sverigedemokraterna satsade hårt och slutade på 9.22%, och därmed blev det fjärde största partiet. En framgång för dem alltså (även om de med sin offensiv säkerligen räknat med fler procent) (och jag tänker inte ens just nu gå in på hur sjukt det är att så många röstar på dem) (jag kan bara hårdra och säga IDIOTER. Japp, jag tycker att alla som röstar på Sverigedemokraterna är idioter). Mm och då demonstrerar NMR alltså, utan tillstånd dessutom. Och polisen låter dem göra det, försöker inte ens avbryta demonstrationen.

När jag var runt fjorton år satte jag upp massa klistermärken det stod Dagens polis skyddar morgondagens Hitlerpå, nu såhär en 22 år senare känns det ju rätt aktuellt också. ”Försöker få kontakt”, alltså….????!!!!! Hade det varit en antifascistisk demonstration är jag rätt säker på att polisen inte bara hade nöjt sig med att försöka få kontakt.

Längst fram i tåget bar nazisterna på en banderoll med texten ”Demonstration Göteborg 30 sep” och de ropade ”Erik Nord – folkförrädare”. Detta alltså för att NMR har fått tillstånd att demonstrera den 30 september, även det i Göteborg, och då utanför Bokmässan. Vem är då denna Erik Nord? Jo det är Göteborgs polisområdeschef som är den som har gett beskedet att NMR skall få demonstrera utanför bokmässan. Men varför anser de honom vara en folkförrädare? Jo, det är för att de har fått vissa restriktioner att förhålla sig till på demonstrationen den 30 september. Mycket vill ha mer alltså. Och i dagens samhälle där Sverigedemokraterna är såpass stora och inte ens ses av alla som rasister, så är det klart att NMR förväntar sig att de skall få marschera och heila hur mycket de vill! Det är ju liksom signalerna som samhället sänt ut. Ni vet det här med normalisering.

Borde inte NMR vara nöjda och glada med det här att den rasistiska tidningen Nya Tider får vara med på Bokmässan och liksom nöja sig där? Eller är de missnöjda för att Nya Tider inte fått ett tillräckligt stort bås? Jag fattar ärligt talat inte varför de skall demonstrera just där och då?

Jag bara råkar se sammanhanget mellan rasistiska framgångar och NMR’s demonstrationer.

  • Sverigedemokraternas framgång i och inför kyrkovalet —> NMR demonstration.
  • Nya Tider får vara med på bokmässan —> NMR demonstration.

Jag skall gå på bokmässan, för jag älskar böcker. Och jag hatar att Nya Tider skall vara där och jag hatar att NMR skall vara där och demonstrera, jag känner mig otrygg då; nazister får mig liksom att känna så, jag känner mig hotad. Och det tror jag rätt många med mig gör. Enligt mig är det inte Erik Nord som är en landsförrädare utan Sverigedemokraterna, de som har Nya Tider, de i NMR, alla som röstar på Sverigedemokraterna, alla som läser Nya Tider, och kanske Erik Nord också förresten eftersom han tillåter denna demonstration. För mig är de landsförrädare för de vill göra landet jag bor i till ett hatfyllt land där folk skall vara rädda och otrygga. För att de är rasister och nazister.

Hur kan det i ett demokratiskt samhälle läggas vägar för dessa personer som ägnar sig åt totalt odemokratiska tankegångar? Hur kan deras yttrandefrihet vara så viktig att den får leta sig in överallt, när det de säger är ord av hat och ord som inskränker på andras trygghet och existens? Jag fattar inte, och jag skäms. Skäms för att bo i ett land som knycklar ihop sig självt på detta sätt.