Archives

Läppuppdatering och bestizbrunch!

Okej en liten lättnad har uppstått med mina läppar. Gick till apoteket igår och bad om det bästa de hade, apotekaren konstaterade att läget nog beror på för frekvent användande av läpp-produkter vilket såklart var kul för Carro att få konstaterat, mindre kul för mig som vill ägna mig åt konstant smörjande. Hon rekommenderade iallafall en hydrokortisonsalva som jag köpte och believe it or not men det blev med ens mycket bättre! De torra bucklorna försvann, den nariga huden under läpparna blev mycket mindre. Nu gäller det bara att inte bli beroende av DENNA salva. Hydrokortison är såklart inte så bra att ägna sig åt men känns bättre än alternativet jag funderade på, att bara klippa av dem.

Idag är det ingen vanlig dag för idag är det min bästa kompis födelsedag!

Elvis och jag var ditbjudna på brunch och oh en så delikat brunch!

Bubbel på förmiddagen får ju hela dagen att bli extra bubblig! Hälsar barnen, hähä nä skoja.

Sedan tog övriga manliga brunchdeltagare på sig matchande kläder med Elvis och vi begav oss ut på äventyr i närområdet:)

Tänk en sådan lyx det är att ha en så bäst bästa kompis som jag har!

Vem behöver liksom några andra kompisar då? Ja inte jag uppenbarligen som nöjer mig gott och väl med den här <3

Vad händer efter Jimmie?

Vi säger att Jimmie Åkesson är en sådan där hyvens kille som han framställs som. Inte särskilt rasistisk, inte särskilt homofobisk. Med Sverigedemokratsmått mätt. Jamen vi säger det och att han lyckas ta Sverigedemokraterna ännu längre än vad han redan gjort.

Jimmie Åkesson tar ju lite halvt avstånd från en stor del av sina röstare som är rasister och nazister men de röstar likväl. Antagligen för att SD är det partiet som finns som har åsikter de mest kan förlika sig med, nu när NMR inte är ett parti ännu.

Tittar en på det här med att Jimmie Åkesson varit sjukskriven för utbrändhet så ser min krassa teori ut som så att han säkert kommer bli det igen. Skulle han till exempel bli statsminister och de har sin budget som inte håller någonstans så känns det ju rätt stressigt att försöka få ihop det hela. Blir han inte sjukskriven för det så händer det säkerligen något annat som gör att han måste lämna sin post. Och DÅ behövs en ny person tillträdas! Blir det järnrörs-Kent Ekeroth? Eller kanske homosexualitet är samma sak som pedofili-Björn Söder? Eller kanske någon annan uttalad rasist eller homofob eller såklart, både ock. Ja många av röstarna vill såklart ha fram någon som står för deras radikala åsikter. Och då står vi där, ett rasistparti som är inröstat i regeringen och får visa sina rätta färger, som inte direkt är regnbågsfärgade.

Tänk på det, vill jag säga. Men det gör kanske alla redan och det är därför de röstar på SD? Ja vad vet jag, men det kan ju vara bra att ha i åtanke!

Min lilla älskade älskling.

Jag kan liksom gå runt och vara glad, le och skratta. Det kan verka som att allt är helt okej med mig. Men varje dag bryter jag ihop, varje sekund har jag ett stort hål i mig. Ett hål efter honom. Jag saknar honom så mycket att jag tror att jag skall gå under. Jag får vänja mig vid livet utan honom varje dag. Varje dag på nytt. Jag vaknar. Inte av att han går in bakom persiennen för att titta ut och därmed släpper in massa ljus, inte av att han hoppar upp på mig eller går på mitt hår. Jag dricker mitt varma citronvatten utan att han gosar med koppen och spiller ut vatten på mig. Jag mediterar utan att han går runt mig och jamar eller slickar på mina händer. Jag äter frukost utan att han försöker äta upp min frukost, utan att han jamar och vill gå ut på balkongen. Jag gör mig i ordning utan att han är med. Jag går till jobbet utan att lyfta upp honom och pussa honom hejdå. Jag kommer hem ifrån jobbet utan att han kommer och möter mig, utan att kunna säga hej till honom. Jag är här hemma utan honom, utan att han trycker sitt huvud mot min mun och vill att jag skall pussa honom på huvudet igen och igen och igen. Jag går på toa utan att han står utanför och gräver på dörren och också vill gå på toa. Jag sitter i soffan utan att han också skall sitta i soffan.

Jag kan inte klappa honom, inte titta in i hans gulgröna ögon. Han rullar inte runt och sträcker upp armarna och vill att jag skall klappa honom på magen. Jag ligger inte bredvid honom med hans tass mot min mun. Jag går inte och lägger mig och han tänker jaha nu skall vi lägga oss och hoppar upp i sängen och går fram och tillbaka och fram och tillbaka över mitt och Carros hår innan han väljer en bra plats i sängen. Han sitter inte bredvid kudden och mitt huvud, rakryggad och redo att försvara mig om det skulle behövas. Han ligger inte bredvid mig och småsnarkar. Han går inte upp och öppnar dörren till soporna för att se om det ligger något ätbart i komposten.

Alla hans ljud är borta. Toadörren kan vara stängd, halldörren kan vara öppen. Matrester behöver inte slängas med en gång. Jag är så van vid att ställa saker på hans låda inne på toaletten, nu är bara golvet där. Hans matskål och vattenskål står kvar och hjärtat stannar nästan varje dag för jag ser att det inte är något vatten i vattenskålen, sedan kommer jag på att det har torkat ur och att det inte behövs fyllas på. Jag saknar hans päls under mina fingrar, jag saknar hans nos hårt tryckt mot mitt ansikte. Jag saknar hans nysningar, hans gäspningar, hans pratande, hans mjuka tassar. Jag saknar honom, hela honom, något så alldeles fruktansvärt. Hur vänjer man sig vid livet utan den som var så mycket livet?

Har Pride blivit kapat?

En sak jag har tänkt på en del det senaste är det här med att det finns regnbågsflaggor över allt och på allt. Både H&M och Flying TGR har små Prideavdelningar till exempel. Regnbågsflaggorna vajar överallt i Göteborg just nu (utanför mitt gym, Nordic Wellness, hänger de upp och ner på) och även folk som befinner sig utanför HBTQ har regnbågsflaggor på diverse ting. Bregott har en reklam på tv där kossorna går mot en regnbåge och texten “Bregottfabrikens egen Pridefestival” (eller liknande) dyker upp. I mataffären kan en köpa alla möjliga varor med regnbågsflaggor på, JUST NU. Inte resten av året utan nu, när det är Pridedags liksom. Och vi som är HBTQ köper glatt allt. Jag generaliserar, alla gör inte det såklart. Men många och mm, jag då och då.

Jag såg i Kissies blogg att hon var på Prideparaden i Stockholm, iklädd rosa peruk, glitter i ansiktet, en topp det stod Proud på. Hon la också upp en bild där hon pussar på sin pojkvän i Pridetåget, ja så ingen undrar liksom. Och tanken slog mig att influencers överlag går i Pridetåget, upp/ut-klädda och lägger upp bilder på det. OCH ALLT KÄNNS SÅ JÄVLA KOMMERSIELLT. Som att det inte alls är en kamp, som att det inte alls är en strid för HBTQ utan ett sätt att tjäna pengar på oss som så glatt köper allt med regnbågsflaggan på (usch nu låter det som att jag köper allt, det gör jag inte). Eller som ett sätt att få massa likes på. Jag menar, hur festlig bakgrund är liksom inte ett Pridetåg att ha istället för en random mur någonstans? Man får vara sig sjäääälv! Jamen hur du är det att ha peruk och glitter och massa crazy stuff? Är det den du vill vara hela tiden? Jamen var det då! Är du en influencer så är du en influencer och då kan du väl rimligtvis vara den du vill vara hela tiden? Och proud, för att återgå till Kissie, du är en heteronormativ, extremt normativ i allmänhet stor bloggare. Att vara proud i ett Pridetåg brukade liksom stå för något annat.

Men jag är inte den som är den, extremt hänsynsfull som jag är så ansåg jag mig inte ens här ha tolkningsföreträde. Jag diskuterade saken med min fru som har varit helt och håller homosexuell mycket längre än vad jag har och slutade därmed se saken så enspårigt.

Nu om någon gång behövs det kanske lite extra. I en tid där SD, ett rasistiskt parti som ÄR emot oss (oavsett om de ändrat lite i sitt partiprogram lagom till valet) riskerar att bli Sveriges största parti. Nu när högerextremistiska vindar blåser över världen.. Så behöver vi allt stöd vi kan få. Att ett multinationellt företag sätter regnbågsflaggan på sin produkt, kanske inte främst för att bidra till kampen utan kanske framförallt för att tjäna pengar, är ändå en form av stöd. Att influencers lägger upp bilder från Pridetåget, kanske för att få mycket likes för en lyckad bild, är även det på sitt sätt; ett stöd. Desto fler som bär regnbågsflaggan som väskor och annat är inte bara ett modestatement utan faktiskt; ett stöd. Eller stöd låter så jävla pretentiöst också, precis som att folk tycker synd om en haha, men ett sätt att visa att man tycker att all kärlek är lika mycket värd och att en får vara den man är menar jag istället. Och som Carro fick mig att inse, både företag och influencers/bloggare, tar ju faktiskt en risk genom att visa att de tycker att all kärlek är lika mycket värd och att en får vara den en är. Inte lika stor risk som att som ett gaypar åka på semester till Dubai, eller som ett gaypay som kysser varandra på stan en lördagskväll men ändå. En risk för andra sorters förluster. För faktum kvarstår, SD är eventuellt vårt största parti, rätt många tycker som dem annars skulle de inte vara ett så stort parti. Rätt många tycker faktiskt att all kärlek inte är lika mycket värd.

Lite går allt det här att jämföra med feministtröjor som bärs av så många och säljs överallt, även om en inte skulle fatta hela innebörden så är det inte ett helt neutralt märke utan ett statement. Som behövs.

Jag kan ändå inte låta bli att uppskatta att Helsingborg Pride förbjuder loggor på flaggorna i deras tåg, att de vill att tåget skall uppmärksamma kampen, inte vara ett reklamjippo. Och jag kan inte låta bli att notera och störa ihjäl mig på de som då inte vill gå i tåget. De som bojkottar på grund utav att de inte får bära sina loggor på vår flagga, Socialdemokraterna och Liberalerna till exempel. Visar de där och då att de inte bryr sig under resten av året utan bara vill vara en del av något som inte är för dem från början? Vet inte, men det känns så. Och det får mig ändå att ifrågasätta allt.

Men jag håller väl med henne, Carro alltså. Allt stöd är bra stöd och nu behövs det, alla som visar att de är på kärlekens sida genom att sätta flaggan på sina produkter eller gå i ett Pride-tåg, gör en bra sak, vare sig de tar kampen under resten av året eller ej.

Jag önskar bara att de kunde se det mer långsiktigt. Att de kunde fortsätta att öppet heja på oss även när de inte tjänar pengar eller likes på det.

Höstplaner..

Ja såhär ljuv var jag igår! Innan jag fick krispanikvärmeslag och fick sätta upp håret och ta på mig en kort och tunn klänning.

Sista dagen på semestern idag, känner mig inte alls redo att börja jobba imorgon igen! Jag ÄLSKAR att vara ledig.

Mennnn mennnn någon gång framöver skall jag väl lyckas med att inte jobba igen.. Eller ja, det är jag rätt övertygad om att jag kommer lyckas med:)

Har lite mål inför hösten och ickesemestern som jag ändå ser fram emot att jobba med. Framförallt är det LUGNET, som jag skall hitta. Balansera mig och bli lugn, inte flyga iväg i miljontals tankar så lätt. Skall meditera mycket, söka upp så många lugna yogapass jag kan i veckan. Jorda mig, fortsätta gå barfota så mycket jag kan. Måla. Läsa. Dricka mycket kamomillté.

Andra målet är att rena. Både mig och mitt hem. Dricka vetegräs och spirulina. Mycket vatten. Börja använda fluorfri tandkräm igen. Inte dricka vatten ur Pet-flaskor utan skaffa en i ett bra material. Inte ha lunchlådor i plast, ha en i glas. Bära med mig mina kristaller, elda mycket vit salvia. Dricka mitt egenhopplockade örtté. Återgå till helt vegansk kost. Sluta snusa igen. Äta örter och tillskott som hjälper till att rena kroppen från gifter.

Jamen det här skall nog bli bra! Projekt är bra att ha och att va. Dessutom blir mindre kul saker, såsom höst och ickesemester så mycket roligare med planer.

Vad har du för planer för hösten? Och har du något tips till min lilla hälsoresa?:)

Guns n Roses igår!

Igår var jag på Guns n Roses på Ullevi! Wihoo vad kul det var att äntligen se dem! Älskade dem gravt när jag var liten och sedan har de liksom alltid funnits med även om jag inte lyssnat riiiiktigt lika aktivt på dem som när jag hade deras skivor på köpta band och lyssnade om och om igen:)

Det var en låång konsert, mer än tre timmar lång. Så många låtar hann spelas. Paradise city två gånger till och med, jag trodde de skulle köra den först men där hade jag fel för en gångs skull i livet…

Vi stod rätt långt bak för det var så sjukt mycket folk! Men efter ungefär halva konserten tröttnade jag på det, gav alla mina ägodelar till Carro och begav mig framåt. Redo för moshpit haha men det var lugnt där också när jag väl knött mig fram. Som pricken över iet blev jag jättekissinödig när jag stod där framme, vägrade såklart ta mig bakåt igen så satte mig rakt ner och kissade på plats, är ju ändå bara 37 år! Mm den åldern innebär att jag har BRAINZ och därför tog detta visa val:) Var fullt med människor runt mig så tror i princip inte att någon märkte vad som hände.

Det var lite som Ex on the beach för mig för både R och Carros kompis som jag höll på att träffa innan Carro och jag blev ihop var där, men no drama. Däremot kändes det som att det var drama på scen, Axl och Slash interagerade inte med varandra en enda gång. Axl för övrigt, damn vad han har gått ner sig.. Var väl ingen chock direkt eftersom jag har sett bilder men ändå. Fräschhetslistan ser ut såhär:

1. Duff

2. Slash

3. Axl

Ja för de tre då alltså.

Borde kanske göra en lista över bästa låtar också men… var så många bra! Dont cry var ju helt löjligt bra, så även Used to love her, och mm Paradise city såklart. Bland massa andra..

Jag tog typ noll bilder av någon anledning haha men iaf den ovan med Kristians mobil eftersom han var med mig där framme och inte hade gett bort alla sina ägodelar som jag. Sedan även denna med Mikael utanför bajamajorna när jag egentligen bara skulle kolla i mobilkameran hur jag såg ut egentligen

Ja så så såg jag ut tydligen! Jamen en väldigt bra afton. Babybrotha var såklart också där eftersom han är hardcore fan, han stod i golden circle så han kom ju längre fram än mig då:) Men sågs innan och tog en öl efter iallafall. Ja det var min Guns n Roses redogörelse det!

By the lakeside..

Ligger vid sjön och njuuuuuuter av värmen! Just flutit runt på en stor uppblåsbar sak i vattnet. Skönt, skönt.

Ja där är jag innan jag gick ner hit. Eksemen är faktiskt lite mindre idag skönt nog, konstant intolkade med babypuder så kan ju också vara så att jag bara gömt dem. Men de kliar inte lika mycket längre iaf!

Kolla så idylliskt på vägen ner hit..

Höna och tupp ute och spatserar. Ätit ägg till frukost också, äter bara ägg här där jag vet att hönorna har det så bra de kan ha det.

Ja vi är på landet alltså, om det inte framgått hehe.

Älskar att det är så mycket djur här, en hund, fyra katter och så massa hönor och en tupp då och alls bara går runt fria. Älskar att vara omgiven av djur, så sjukt att inte vara det hemma, för mm kändes rätt mycket som att vara omgiven även om han bara var en, han var ju så MYCKET <3

Imorgon skall vi på Guns n Roses!! Skall bli sjukt kul, har aldrig sett dem live men älskat dem sedan jag var 8 år.

Big butt + värme = eksem?!

Men say what?! Tyckte att det kliade väldigt mycket på rumpan förut och kollade spegeln och fick syn på det här! I have a big butt and I can not lie så jag fick liksom LYFTA på den för att hitta källan, jag har fått någon form av tjockisbebis-eksem under skinkorna! Det kliar och känns himla otrevligt. Vet inte alls what to wear nu! Känns som bra idé att lufta men å andra sidan så ligger det ju där och gnids då. Med shorts lyfts det ju liksom upp så det inte ligger direkt mot utan mot ett tyg istället, fast kan inte andas. Har smörjt in med Bepanten nu så är helt kladdig. Någon som har något tips på hur man hanterar sånt här? Talk känns ju också som en bra idé… Haha känns så himla jag att få en sådan här grej alltså!

Äta rödbetor naken

Mm såhär classy var jag igår, fixade luggen med en toarulle och åt rödbetor med chevrè och valnötter i bar överkropp eftersom det skvätter så himla mycket. Så gott! Så ickeveganskt! Men jag är inte vegan just nu. Just nu överlever jag.

Det är så konstigt att vänja sig vid livet utan en Truls. Det kommer ju in i ALLT. Jag är så van vid att vika tvätten snabbt för att han inte skall håra ner allt eftersom han alltid ville vara med och vika tvätt, så van vid att lägga undan den direkt när den är vikt för annars har han högarna som madrass och kuddar och hårar ner dem. Varje morgon dricker jag en kopp varmt citronvatten i sängen innan jag går upp, så van vid att spilla ut hälften för att han skall gosa med både mig och koppen att jag nu spiller ut det själv i ren hets och vana. Så van vid att han möter mig när jag kommer hem, så van vid att säga hej till honom, lyfta upp honom och pussa och nu bara nej, ingen där nere på golvet som kommer rusandes och jamandes. Jag får liksom lära mig livet helt på nytt och det är så TOMT. Är så van vid min pälsiga lilla stora mjuka finaste Trulsa.

Jag saknar dig.

Jag förstår liksom bara inte. Hur skall jag kunna leva hela livet utan dig??

På nätterna träffar jag honom för jag drömmer om honom varje natt, övertygad om att han hälsar på mig så mycket han kan för det är verkliga drömmar och jag känner honom trycka sig mot mig.

Men tomheten, tomheten! Jag trodde att han alltid skulle vara med mig. Naivt jag vet men jag har liksom känt det från start; han kommer ALLTID vara med mig. Och så bara är han inte det. Och det funkar inte, nej det funkar ju inte. Hur kan jag vara jag utan honom?? Det kan jag ju inte.

Allt med honom. Jag saknar ALLT med honom. Hans raka små ben som jag fascinerat skrattat åt SÅ många gånger, hur hans ben liksom är så raka och slutar i en pytteliten fot. Sådant alla kanske ser hos katter men jag såg det hos HONOM och hans ben var speciella, de var allt. Att titta på honom och allt som fascinerade mig så var mitt fånga dagen, mitt leva i ögonblicket. Hans svans, hur den böjde sig når den låg över saker, hur svanstippen vippade omkring vare sig han var arg eller glad. Hur jag alltid kunde gosa in mig i honom, ha jans lukt överallt och känna mig lugn och trygg, för att han FANNS. Hur jag kunde titta in i hans ögon och han i mina och veta att vi förstår varandra precis. Och nu kan jag inte göra det och jag vet liksom inte vart jag skall ta vägen. Mina tårar borde ha tagit slut för länge sedan men jag bara fortsätter gråta. Får rusa iväg om jag är i sällskap för jag hatar att andra ser mig gråta. Men jag bara gråter. För han fattas mig så extremt mycket. Känns som att någon har tagit ett stort bett av mitt hjärta och det gör ont ont ont. Allt gör bara ONT ONT ONT.