Archives

Poolparty i solen

Assååååå en sån fin helg jag haft! Carros äldsta syster fyllde 40 och bjöd hem på poolparty. Solen har lyst, det har varit varmt och det har sabrerats skumpa. Visade sig att jag var ett proffs på just det, who knew?! Ja ingen annan iaf eftersom alla var livrädda när det var min tur. Men gick då strålande!

Och Bobbo fick bada i pool igen, äntligen! Han uppskattade det dock inte lika mkt som i Thailand och ville mest sitta fastklistrad på mig som en liten apbebis <3 van vid varmare vatten I guess. Åts även supergod mat samt en ostbricka från himmelriket.

Idag skall det komma hit en person som skall göra ett litet porträtt av mig till sin youtubeserie. Kul kul! Skall försöka uppföra mig och inte dra för många skämt som ingen ändå kommer fatta haha.. story of my life:)

Har gjort microneedling!

Jag var på microneedling i torsdags. Skulle man kunna lägga in gråtskrattemojin i bloggtexter skulle det komma många i samband med denna bild:

Det blev superbra! (Här skulle det också varit några gråtskrattemojis) Oh my lord så obekvämt att röra sig ute och åka hem såhär röd och blank. Kände mig väldigt skyldig, som att nääääe jag har inte gjort något! Hahahah!

Vet man inte vad microneedling är så är det då lite som en tatueringspenna med massvis med små små nålar som dras över huden för att liksom förstöra huden så den bygger upp sig själv med mer kollagen och grejer, man skall få fastare hud med mindre fina linjer och porer är tanken. Det tar dock 2-6 veckor för att se resultatet eftersom huden då bygger upp sig under denna tid. Och ja, det gjorde ont. Men ändå uthärdligt, lite som att fylla i färg i en tatuering. Och så gick det fort, tog typ tio minuter. Hon som jag var hos masserade även ansiktet först vilket var väldigt skönt. Har velat testa en sådan här behandling länge så det är ju kul att nu ha gjort det:)

Självklart är det inget fel på rynkor och förändrad hud men för min del så kändes det som att jag inte riktigt hängde med här, i min hjärna är jag ju typ 17 år och jag tyckte inte riktigt att jag såg ut som det hehe.

Ja och apropå utseende så har jag nu lyckats med att gå från gulhårig till den ljusa nyans som jag vill ha. Äntligen min naturliga hårfärg haha! En blekning, en färgning och en toning senare men se, där var det, det ljusa håret igen! Mitt hår är on a roll! Kul dessutom att det är så långt och bra utan extensions nu också:)

Ut på tur!

Drog ut t Hönö med lillebror, Liv och Bobbo i torsdags. Strosade i naturen, “smyg”tittade på vårt gamla hus. Haha så o-smyg.. jag hoppas nämligen gravt varje gång vi är där att de skall komma ut och fråga om vi vill gå in och titta. Skulle vara så kul att se hur det ser ut nu, inte hur de har gjort med huset men bara att känna igen rummen liksom, gå i trappan som jag gått upp och ner för kanske en miljard gånger, gå från mitt gamla rum till köket, sådana saker som sitter i kroppsminnet liksom. På samma sätt som jag bara vill svepa upp brevlådan och svänga in på trädgården och gå in genom dörren. Sådana saker som jag gjort så mycket i livet. Jag bodde där ändå i 21 år och även efter att jag slutat bo där så bodde ju min familj kvar några år till.

Åt god falafelrulle ute i solen med måsarna skränandes omkring, väldigt idylliskt! Strosade även runt i det lilla centrumet och gick in i en leksaksbutik som vi var mycket i när vi var små. Nej det var inte massa folk där och de som var där höll vi avstånd till:) Tog en bild vid Fislemuseet haha. Så sjukt att det museet var så välbesökt iaf när vi växte upp! Kom liksom busslaster med folk dit^^ Ingen aning om hur det är nu dock..

Och så var vi vid mammas grav och tände ett ljus.

Det var vår orsak att åka dit. Så sjukt att de liksom har sin mormor och farmor i en GRAV.

Är ju inte så man skall träffa sin mormor och farmor. Är rätt säker på att de båda träffar henne en del ändå, har svårt att tro att hon skulle hålla sig borta:) Men önskar så att de kunde träffa henne i fysisk form! Usch det borde bara förbjudas att mammor dör. Kan fortfarande inte acceptera det såhär 14 år senare. Saknaden kommer liksom i vågor. Nu en extra stor igen eftersom jag har honom och önskar att han fick träffa henne, och hon honom, att de skulle vara i varandras liv. På riktigt.

Spanade på ett hus en liten bit bort från vårt, där vi gick hos dagmamma när vi var små. Träffade vår gamla dagmammas man, hon har också dött. Träffade en gammal mobbare som bor nära vårt gamla hus nu. Pratade en del med honom, fast inte om gammalt, mer vuxensnack liksom haha. Jag kände dock hur det liksom drog i mig och att jag ville ge tillbaka på något sätt, fick stoppa mig själv när jag märkte att jag började pika om saker. Ville liksom försvara mitt gamla lilla jag, även om vi båda är andra nu. När vi kom hem berättade jag för Carro och sa att han var väl ingen aktiv mobbare alltså, mer en av alla de som bara var där och höll med de andra. Men så kom jag på att han sparkade mig i ryggen på en fest en gång så det var ju inte så himla laidback-mobbarmode ändå^^ Så sjukt, fatta att huvudanledningen till att jag var mobbad var att jag var vegetarian, ja och så var jag en del saker till (som jag fortfarande är, är kanske förresten inte anarkist längre. Eller det kanske jag är. Får tänka lite mer på saken haha) som de störde sig på. Men framförallt var det att jag inte åt kött som störde dem. Önskar de tänker på mig då och då när de ser hur alla inser mer och mer hur vegetariskt är att föredra av många anledningar och hur veganska alternativ till typ allt dyker upp och dessutom framhävs:)

Ja så det hände en hel del på vår lilla Hönö-tripp. Både Patrik och jag kunde se idyllen med att flytta tillbaka men insåg båda två att vi antagligen skulle degradera till de vi var när vi var väldigt mycket yngre, fast jag en hämndfylld version av mitt gamla jag. Så stannar väl i stan och på landsbygden ändå. Skulle det inte bo massa folk därute hade jag lätt kunna tänka mig att bli öbo igen. Älskar att ha nära till havet och dess glitter. Växer man upp nära havet tror jag att det sätter någon form av spår – eller krok – i en som gör att man alltid har en längtan till havet.

Sedan åkte vi hem igen!

Och idag har jag blivit platinablond igen, som jag har längtat!

Det är så härligt att gå i solen, kjolen!

Skulle skicka en skrytbild till Johanna förut om att jag minsann tog barnbagnspromenix barbent men mm här kommer den här också hehe. Barbent alltså! Och luvtröjan åkte av den rätt snabbt också. Kan det inte bara alltid vara varmt?! (Nevermind att jag ser galen ut, minns att jag var snygg en gång i tiden ba haha).

Världens bästa bebis skulle också uppskatta det vilket gör att vi är två mot alla andra som vill ha det kallt så vi borde vinna.

Alltså kolla på honom, fatta att jag avlider av all söthet varje dag. Gungat idag, han skrattade hela tiden. För gullig!

Fjärde natten utan amning idag, jag fortsätter att sova i eget rum och vem vet, kanske blir det tredje natten utan avbruten sömn. Märker redan hur min hjärna klarnar till i vissa stunder:) Något som inte klarnar till är brösten. De fortsätter vara, nu något kantiga, betongblock som går att flytta runt på från sida till sida. Ligger med en varm vetekudde på dem nu. Förut när jag duschade varmt på dem bara sprutade det mjölk från dem när jag tryckte på knölarna. Fortfarande känslosamt. På ett sätt vill jag bara amma honom tills han är vuxen. Älskar att amma! Men vet till största del att det här är ett bra beslut.

Imorgon skall vi ut på promenad med William och Ester igen. Så kul att både Bobbo och jag får nya kompisar genom podden:) Känns nästan lite freaky av mig, som att jag använder podden som en kontaktannons för att få kompisar haha, nästa vecka skall vi dessutom träffa ha picknick med Julia och Noe igen^^. Men är faktiskt inget jag planerar att ni skall det bli kompisdags här! Bara råkar ha så himla bra gäster att jag vill fortsätta hänga med dem:)

Att sluta amma

Det extremt ambivalenta och melankoliska i att sluta amma NU. Det sker liksom NU.

Kan ju backa lite. Som nämnts kanske både en och tusen gånger så ville jag ju inte ha barn tidigare i livet, att amma var med i det paketet på saker jag inte ville. Att ha en bebis fastsugen på mitt bröst, sugandes ut saker från min kropp tedde sig liksom heeeelt absurt. Även när vi började försöka få barn var jag inne på att inte amma, det verkade liksom fortfarande som något som mer var för galna människor som ammade sina barn tills de var tio år.

Men på samma sätt som mina tankar gick från att föda nedsövd och med kejsarsnitt, till att föda vaginalt, utan bedövning samt hemma -landade ju på ett mellanting där, på sjukhus, vaginalt men med bedövning- så ändrade sig mina tankar kring amning. Inte att jag tänkte att ja jag kommer minsann amma mitt barn tills han är tio år! Men iallafall att jag skulle försöka amma och se om det gick.

Jag var rädd för att bli hetsad till amning av barnmorskor efter födseln, hade hört att det var något som skedde och var inne på att skriva i mitt förlossningsbrev att ingen fick tjata på mig, hetsa eller ta i mina bröst utan min tillätelse för att visa hur det skulle gå till. Vet inte om det brukar vara så alltså men hade hört några mardrömshistorier och ville inte att någon skulle få förstöra något av min födselupplevelse. Inte det att jag inte hade sagt ifrån alltså, jag tvekar ju inte två gånger att säga ifrån men ville liksom inte bli störd. Ändrade mig sedan till att jag skulle ta upp det på plats om det visade sig bli så istället, och hade ju inte ens något förlossningsbrev till slut. Ingen tjatade heller, han började amma nästan med en gång när han kom ut, kanske var det därför.

Sedan dess har han ammat. Och jag har varit en så stolt ammare! Trodde inte heller att jag skulle vilja amma offentligt, inte för att behaga andra som skulle kunna motsätta sig utan för att jag tänkte att jag inte ville visa mina bröst hur som helst. Haha ja jag vet mycket väl att jag gjort just det på scener världen över under flera år men detta var liksom en helt annan sak. Visade sig dock att det inte var några problem heller. Jag slängde fram mina bröst så fort han antydde att han behövde äta. Jag har ammat på tågstationer, på flygplatser, när jag har gått på och av tåg och flyg, på stränder, på parkeringsplatser, på bänkar i stan, på bänkar i park. På polisstationen när vi skulle skaffa pass till honom. Ja, där det har behövts helt enkelt.

Jag trodde inte att jag skulle ha några problem med om det inte skulle gå att amma av någon anledning, att jag skulle känna mig som att något var fel eller något och det tror jag verkligen inte heller att jag skulle ha gjort. Men nu funkade det och jag har varit så stolt över att kunna ge mitt barn en mat som min kropp producerat just efter hans behov, att han dessutom föredragit den maten och vägrat flaska med ersättning, eller ens flaska med min utpumpade mjölk. Ja, det har varit lite jobbigt ibland också och inte alls som vi hade tänkt från start. Vi hade ju tänkt att vi skulle dela på matningen 50/50, att Carro skulle mata honom med utpumpad mjölk på flaska för att det skulle blir helt jämställt. Men han ville inte och vi tyckte synd om honom när han grät så han fick amma istället. Ibland drack han från nappflaska ändå, när jag åkte till Ullared med min bror och sådant, men då kände jag i brösten när han var hungrig, så sjuk grej! Men ringde Carro när jag trodde att det var så och då åt han precis då. Så märkligt att kunna känna i brösten när ens bebis är hungrig.

Jag funderade innan hur det skulle kännas att amma egentligen, trodde jag skulle känna mjölken flöda genom bröstet på något sätt, men det kändes ju inte alls, inte gjorde det ont heller. Däremot fick jag tidigt D-mer, kraftig ångest just när mjölken började drivas ur kroppen. Så knäppt att det inte pratas mer om det, för det verkar vara rätt vanligt märkte jag när jag började prata med andra om det. Annars har det aldrig varit några problem med min amning, förutom mjölkstockning två gånger med spända bröst och frossa.

Mjölken har flödat, när han var minibebis trodde jag så ofta att jag skulle råka kväva honom med all mjölk för det kom mycket och han åt intensivt så han satte ofta i halsen. Men fick lära mig att bebis inte kan dö genom att sätta vätska i halsen.

I 9 månader har han ammat men nu kände jag att det räcker. För att det inte skall bli svårare för honom att sluta sedan om han ammat längre, för att vi skall kunna dela på nattningarna och när han vaknar på natten. Innan har han somnat ammandes och vaknat när han vill amma. Han äter ju fast föda också nu, flera mål om dagen och älskar det. Framförallt älskar han den maten vi äter och har börjat vägra all barnmatsburk som gett honom ibland, han föredrar indiska smaker. Det var dags nu, jag kände det i hela kroppen, vi har långsamt trappat ner innan men blivit kvar vid läggnings och nattamningen.

Tog en sista amning igår när han skulle sova middag och fick kämpa för att inte börja gråta. Det är mitt beslut men det är ett så dubbelt beslut. Jag har bestämt mig men vacklar. Trodde aldrig att jag skulle bli så fäst vid amning, vem är jag liksom? Men blev väl hög på oxytocinet eller nåt, jag vet inte. Men det är svårt iallafall.

Inatt var alltså första natten utan amning och det var hjärtskärande! Han vaknade och skrek skrek skrek flera gånger, till slut gick jag upp med honom och han drack välling och somnade om en stund. Jag ville bara gråta hela natten, säga till Carro som var den som låg bredvid honom istället för jag, att du vi struntar i det här, vi fortsätter amningen. Men höll mig tyst. När vi gått upp var han glad igen, var som vanligt och lekte och skrattade. Jag fick pumpa ur brösten som var som två betongblock, när Carro också kommit upp. Fyllde upp en nappflaska från varje bröst. Så konstig grej att hälla ut det bara, pumpa ut och hälla ut istället för att mätta min bebis med det. Men nu är det färdigt med bröstmjölk till bebis, och det kommer bli bra för oss alla det vet jag, men det känns så melankoliskt, så bitterljuvt och så himla konstigt. Trodde verkligen aldrig att jag skulle reagera såhär på något jag från början inte ens kunde tänka mig, men livet fortsätter att överraska.

Hoarding gone over board..

Men se så bra liten skylt på Willys! Alltså jag förstår om man är i riskgrupp och nojjar och vill ha mediciner hemma, eller om man har små barn hemma och är rädd att alla mediciner skall ta slut så man köper på sig lite extra. Men hello vi är ju massa människor, var lite solidariska med varandra.

För att gå över till en annan sak men samma men helt annan så utöver att vår basmat nu ofta är slut i affärerna för att någon annan köper den och antagligen fyller upp skåp och förråd, om inte alla helt magiskt börjat äta linser och bönor helt plötsligt, så är också jästen slut överallt.

Folk är hemma och har börjat baka tydligen men HALLÅ ALLA? Har alla börjat baka?! Det är något sjukt över det här haha.. Dumt nog krockade det med att Carro och jag kom på att hello vi börjar baka glutenfritt bröd att äta! Så helt aningslöst gav vi oss ut för att köpa jäst men det visade sig då att det var slut i alla affärerna och även slut hos leverantörerna eeeeeeeeeh. Orka! Hur ofta börjar vi tänka att vi skall äta glutenfritt men att vi skall baka bröd istället för att köpa? I helt fel lägen verkar det som..

Ja men iaf när jag då sökte efter jäst på nätet så såg jag detta fina på Coops hemsida:

Jag hittade ingen jäst men istället lite fint. Du sökte jäst, du fann fint. Du är inte besviken. För att göra en heeeelt förvirrad Edith Södergran-referens.

Hittar någon jäst i Göteborg så säg gärna till!

Söndagsmix

Mm här står man och tänker så det stänker och nyper i den lilla kinden. Är ni rädda för Corona? Alltså så tröttsamt att ens skriva om det för det är ju överallt men också svårt att liksom bara ignorera det, eller ja, det går ju inte ens..

Jag tycker allt omkring är mest obehagligt, att allt ändras och inget är som det skall. Jag tycker synd om alla småföretagare som kanske precis startat upp sin verksamhet och håller man inte på med att sälja toalettpapper så verkar inte folk så shoppingsugna direkt, eller sugna på att gå och se på någon form av underhållning eller gå ut och äta eller typ någonting som har med någon form av konsumtion att göra. Så uppenbart det blir hur allt hänger på konsumtion! Och så bra det är för jorden att få slippa produktions och konsumtionshetsen för ett litet tag. Ja som jag skrev om i förra inlägget också. Men den tanken får verkligen mer och mer kraft. Att jorden vill ta, behöver ta, måste ta ett andetag. En liten paus. Hoppas att folk förstår mer efteråt, att vi måste skärpa oss. Inte köra på så hårt. Hoppas det.

Ja vi hade lite konsumtionshets för en stund vi och köpte på oss lite blöjor och papper. Men mm, ingen orimlig shopping direkt, vi är ju ändå 4 i familjen (bara en som behöver blöjor men desto fler som använder toapapper) och dessutom får man rabattkupong på 100:- vid köp av tre paket blöjor. Glömde dock använda rabattkupongen haha.

Så glad att jag inte är höggravid nu, skulle kännas så himla nojigt att föda i dessa tider när man inte vet om personalen kommer räcka till eller behövas till annat och där partner inte får vara med på bb och bara en person på förlossningen. Också glad att vi inte är kvar i inseminationskarusellen, av många anledningar, men just nu också för att Danmark har stängt gränserna så man kommer ju inte in dit för att göra inseminationen. Mina tankar går till er som är något av ovanstående. Inte för att det hjälper något, men ändå.

Har ni förresten sett det här?

Hoppas det stämmer. Ja biten om att det försvinner plötsligt alltså.

Nej men över till något helt annat, igår var jag på personalfest!

Gick med mina kollegor/ vänner/ familj hahahah lika bra att ha allt i allt. Allt i allos

Ja det var kul iallafall, är sliten och trött idag men det skall man väl också vara någon gång:)

Skall nog ta och stödja den lokala pizzerian sedan, kan ju behövas i these times. Tänker bara på dem. Vill inte alls ha pizza själv. Sådan är jag, totalt självuppoffrande haha.

Mina tankar om Corona

Alltså nu sitter jag inte här som att jag tycker att allt Corona är helt lugnt, pendlar mellan att 1. Aaaja det är väl inte så farligt, 2. Nej jag ger mig ut bland smittade redan nu så vi kan få det och jag kan se nu om vi överlever så jag slipper oroa mig, 3, Nej nu får vi faktiskt ta och bunkra upp få se vad behöver vi nu? Råris, spaghetti, popcorn, bönor, linser.. 4, Det är ju inte så farligt, jag kan sluta oroa mig, 5, Okej vi kommer dö. 6, Eeeeh jag tar ett glas vin så jag kan lugna ner mig lite, osv osv osv… men börjar bli rätt nojjigt alltså? Och jag är ju inte den som INTE får konspirationstankar heller, tänker att mm okej de allra flesta klarar sig men hur vet man att det inte är någon form av ankare i det hela? Att folk verkar bli friska men så har något okontrollerbart som förstör inifrån planterats i en? Nej det vet man ju inte. Och så tänker jag att tänk om ett vaccin liksom hetsas fram och så är det DET som förstör mänskligheten genom att ha någon stor bieffekt som ingen tänkte på. Jamen som när det blev narkolepsi för rätt många, fast värre. Tankarna går så att säga. Är glad att jag inte jobbar i skola just nu iaf. Fattar inte varför man inte stänger ner alla skolor ett tag? Och så ooooh det värsta; tänk om det drabbar barnen? Att det verkar som att barnen klarar sig men så är det något som gör att de inte alls gör det. Inget får hända mina barn, det är det jag är mest orolig för. Men så tänker jag såhär. Och det är nog det jag tänker mest:

Tänk om detta är vår lilla moder jords sätt att säga; jag behöver ett andetag. Jag behöver en paus och jag behöver det nu. Om jag någonsin skall kunna återhämta mig. För nu pausar ju allt lite, resorna minskar, kanske leder det till att exporter minskar och närproducerat tar över. Jag har hört att ett stort giftmoln över Kina nu skingrats. Handeln stannar kanske av. Saker som jorden behöver. Förhoppningsvis en paus, förhoppningsvis bara ett andetag, inte för alltid, inte att alla dör. Och kanske är det bra för mänskligheten på sikt. Om vi då överlever. Att man tar tillvara på livet, som att få en andra chans. Ifrågasätta mönster man fastnat i, jobb man kanske inte vill ha, liv man kanske inte vill leva på det sätt man lever.

Jamen kanske kan det leva till något bra, för klimatet, för mänskligheten. Kanske till och med för djuren när folk tänker på vart detta virus uppstod och sätter det i jämförelse med svininfluensan och fågelinfluensan. Kan inte folk bara se så långt någon gång? Det är inte så långt.

Valentines och funkar en sladd att ha som snutte?

Haaaaaappy Valentines!

Yesyesyesssssss idag kom jag äntligen ihåg att fira denna dag!!! Som synes med ett nätt litet hjärtformat hårspänne. DOCK inte bara med det utan även genom att ge blommor + en duk till min fru.

Det kan dock ha varit så att hon trodde att detta var något JAG mer ville ha än hon eftersom jag uppskattar snittblommor mer än vad hon gör och mmmm vaaaad skulle väl det göra om hundra år i sådana fall? Huvudsaken är väl ändå att vi har dem här nu och att de är fina:)

Helt ärligt så är jag lite osäker på om en sladd verkligen är en bra snutte och en kontakt verkligen är bra att ha som napp? Någon mer allvetande som vet? Näjjjj jag vet också! Och försöker tala honom tillrätta i frågan. Han vill också klättra runt den öppna spisen som har de hårdaste kanterna, ooooh ångesten i att han är så snabb!! Såå idag är jag väldigt glad över att vi har fått en tyghjälm av Annelie!

SOM jag har pratat om att jag vill att han skall ha en! Han skall givetvis inte ha den sådär löst på huvudet och uppknäppt så som de som tror att de är coola och åker motorcykel med uppknäppt hjälm har. Seriöst hur ocool är man inte om man har det så?! Haha! Och obs, menar inte att Bobbo är ocool alltså haha. Han är den coolaste jag vet.

Han är även snorig. Jag har aldrig förstått mig på föräldrar som inte torkar snor konstant från sina snoriga barn men det var innan jag själv fick ett som blir så sjukt arg när man torkar, så gör det bara nästan konstant.

Tog på mig läppstift och släppte ut håret en kort stund förut för att ta en biiiild. Läppstift och utsläppt hår är ju dessvärre en extremt dålig kombo med bebis så var en kort snygg stund innan håret stoppades undan och läppstiftet torkades av. Ja, snor också ja. Såg det försent haha.

Nämen nä nu är sova sen middag-stunden strax slut här såååå jag avslutar.

Glad hjärtans dag!♥️

Champagnefrukost med bebis samt regressionsterapi

Denna bild illustrerar mitt föräldraskap rätt bra! Ett glas bubbel till frukost till mig och gröt till bebis. Hah näjjj jag fyllde år igår! Då gäller undantagstillstånd och ett glas bubbel till frukost är ju kutym för guds skull. Men apropå barnmat så skulle jag köpa en burk sådan till Bobbo igår och skulle då köpa lasagne pga hört den var god. Tog en lasagneburk ur hyllan och la ner bara för att strax därpå notera att jag tagit en med kött haha, wtf, jag utgår från att inte kött är normen tydligen. Vilket det antagligen snart är, men tydligen inte nu. Tog en vegetarisk och köpte den och sedan när den stod på bordet noterade Carro att den var från ett år och Bobbo är ju ett halvår. Haha så full koll alltså.. En annan dag tog jag en grötklämmis och la ner i varukorgen så var den o-ekologisk. Haha detta kanske inte verkar som så stora draman för andra men för mig i bebisbubbla är det storslagna saker, ja jag köpte den inte iallafall. Kom på mig själv i tid. Har även försökt göra ett storkok till honom på kokos och linsgryta men brände allt så hårt att kastrullen nu flera dagar senare fortfarande inte går att få ren. Men han gillade det! Haha nää, serverade det inte såklaaaart. Ja det var väl matuppdateringen det.

Som sagt så fyllde jag år igår!

Det firades med mer bubbel på kvällen och användandet av ett filter sin man kan ha när man gör stories på instagram. Jag är ju old people nu, 39 år, så visste inte att det fanns filter där. Men väldigt fina iaf!

Jag fick även finfina presenter! Tex dessa promenadskor av Carro

Är ju ute och går en hel del men tycker att “bra skor” är så fula. Dessa var ju inte alls fula så blev mycket glad:)

Var även väldigt glad över min frukost som utöver en liten flaska bubbel bestod av godis och en semla som jag glatt la i ett fat med varm havremjölk pga som redan konstaterat; old people. Tröjan jag har på mig fick jag också!

Så sjuk sak är att jag fick regressionsterapi dagen innan min födelsedag, det är när man försätts i en vaken hypnos och går tillbaka i tiden för att bearbeta trauman som är i nutiden kan man väl förklara det lite lätt. Man kan även gå tillbaka till tidigare liv vilket jag råkade göra. Trodde inte alls att det funkade först, bara låg där och var stressad för att jag inte såg eller kände något så bara swisch helt plötsligt så kändes det i hela kroppen som att jag var hopbunden och blev dragen under vattnet. Jag har panik för att vara under vattnet och har alltid tänkt att det säkert beror på att jag har drunknat i något tidigare liv vilket det nu bevisligen beror på. Massa bilder kom till mig och jag kände det i hela kroppen, var väldigt obehagligt. Jag var en häxa eller iallafall anklagad för att vara häxa och torterades till döds genom att bli dragen under vattnet. När man får regressionsterapi kan man bli både sjuk eftersom kroppen liksom värker ut minnet och man kan drömma massa. Jag blev inte sjuk och drömde inte heller massa men morgonen därpå pratade jag med lillebror i telefon, han visste inte om att jag fått denna regressionsterapi för det var liksom inte planerat och sedan blev klockan så mycket dagen innan så jag hann inte berätta för honom. Men då berättade han att HAN fått massa feber och drömt febriga drömmar och häxjakt och svart magi hela natten! Hur sjukt?! Det hade liksom gått över till honom istället. Hoppas iallafall att min fobi för att vara under vatten släpper lite nu. Var en väldigt intressant upplevelse! Om än läskig då.