Archives

Mjölkindustrin och skolan sitting in a tree…

En sak som stör mig rätt rejält är hur nära samarbete skolan och mjölkindustrin har, skolan och Arla framförallt. Arla har liksom infiltrerat skolan, i min skolas lokaler finns både jojos från Arla:

Och en sångbok som användas. Varje uppslag har en veckans mjölktanke, här är några exempel:

Liksom OH.

Nr 8 Palla, gissar på att hon fick juverinflammation vilket kor får vid för hög mjölkproduktion och de är en av de vanligaste anledningarna till att de till slut slaktas efter att ha producerat sjukt mycket mjölk åt människorna.

Livsmedelverket kan ju rekommendera vad de vill, gissar rätt hårt på att de är köpta av både kött och mjölkindustrin sedan länge. Vuxna behöver inte dricka mjölk, barn behöver inte dricka mjölk. Hur skulle det i sådana fall gå för de som är mjölkallergiker? Skulle de gå under?

Och japp, barn som får mjölk på dagis vänjer sig vid det och fortsätter dricka mjölk. Barn som utsätts för mjölkpropaganda från tidig ålder, till och med i skolan, lär fortsätta tycka att mjölk är en bra idé. SÄRSKILT om mjölkföretagen ger dem roliga saker såsom jojos, glas, vatten(mjölk?)flaskor med mera med mera… För de där roliga presenterna de får ju barnen när de MED SKOLAN GÅR PÅ BESÖK PÅ EN ARLA-GÅRD. Oh herregud att det ens finns alltså! Att skolklasser GÖR så! Är inte det mutor på något sätt? Är det kanske ett krav för att skolan skall få EU-stöd till mjölken? För så är det nämligen, kolla bara på skylten som sitter i min skolmatsal:

EU subventionerar så det blir extra billigt för skolorna att köpa mjölk. Vilket gör att det skulle bli svårt för en enskild skola att välja bort mjölken och satsa på tex växtbaserad mjölk istället. Vatten är ju iofs gratis. Men skulle väl bli ramaskri om de tog bort mjölken helt eftersom så många är av uppfattningen att vi behöver mjölk. Antagligen för att även föräldrarna har blivit utsatta för mjölkpropaganda. Kanske har de fått gå på studiebesök till en Arla-gård och där fått se massa kor som har det så fint och bra och fasad, fasad, fasad. Kanske har de också läst boken som citaten däruppe i inlägget är hämtade från, den såg inte ut att vara från igår direkt.

Men vi behöver faktiskt inte mjölk. Det är ju absurt att vuxna (och människobarn) skall dricka ett annat djurs mjölk som är till deras bebisar!

Man tar ju inte direkt kalvarnas mjölk. Säger en del. Men jo, det gör vi. En ko kan inte bara börja producera mjölk utan att få en kalv. En ko insemineras två gånger on året för att då få två kalvar om året och hålla mjölkproduktionen uppe året om. Så fort kalven har fötts tas den ifrån henne och ställs i en pytteliten box där den får stå i två månader. Och nej den får inte ens smaka på mjölken. För den skall ju vi människor ha!

Följer en mjölkproducent (mm inte den som producerar mjölken då alltså..) minimireglerna så är kor inomhus 90% av året. Ungefär hälften av korna i Sverige står uppbundna inomhus, de har en snara runt halsen som gör att de inte kan gå eller klia sig. Den andra hälften får gå runt inomhus, men på smala små utrymmen. Bönderna tycker att det är ett himla bra system som funkar bättre än bete utomhus och de jobbar hårt för att korna inte skall få komma ut alls.

Jag blir så himla irriterad på allt det här. Eller alltså på mjölkindustrin blir jag både ledsen och arg. Men det här med att skolan och mjölkindustrin är så tight sammansvetsade? Det är ju sjukt! Det är infiltration och mutor och ren propaganda. Blir också irriterad på att jag av common sense inte sitter och översköljer barnen med diverse djurrättssaker. När de frågar varför jag inte dricker mjölk så svarar jag inte ärligt att jag inte vill stödja mjölkindustrin för att djuren far illa, jag säger något annat som låter bra. Men varför skall mjölkindustrin med Arla i spetsen få sprida sin propaganda om JAG inte skall få säga till dem hur det är?!

Tycker att det här är väldigt, väldigt konstigt.

3 heta tips!

Idag tänker jag bjuda på 3 heta tips inom bok, skönhet och film! No time to waste, here we go, tips 1:

Ja, jag hånglar med en bok bara. Man får göra så.

Oooookej, Tripprapporter av Tone Schunnesson. Jag fick höra talas om denna bok när Tone Schunnesson var med i Kakans blogg, Under huden. Reserverade snabbt och glatt på biblioteket och läser nu i djupa klunkar. För alltså OH! Så bra bok! Älskar språket, tempot, och ja, hela boken. Det här är en sådan bok som jag önskar att jag hade skrivit. Kan inte gå in på vad den handlar om för det spelar ingen roll vad den handlar om, det som detta handlar om är att läs den bara!

Tips 2:

Ja det här var ju en överraskning! Mitt huvud har varit som en ljus stjärnhimmel så länge jag kan minnas, har alltså haft mjäll. Till och från egentligen men mycket det senaste och liksom inte fattat varför. Känts orättvist att jag är en sådan som både snarkar högt och har mjäll. Lite fin kan man väl få vara liksom. Jag har iallafall testat att smörja hårbotten med olja, jag har använt mjällshampoo och sådant. Mest har jag tänkt att det är skönt att jag är lång så inte så många ser ner i min hårbotten.

Men så sprang jag på detta hårbottenserum från Lernberger Stafsing på Åhlens! Hon som jobbade på Åhléns sa att det var en rätt ny produkt och att det inte fanns så många omdömen om den ännu. Det den skulle göra var att lugna och laga en torr och irriterad hårbotten, den kostade väl typ 200:- och jag fick en känsla av att det här kan vara bra! So I bought. Den har en jättekonstig öppning, fattar inte alls den där vinklade pinnen alltså. Jag tar av den helt och jag antar att det inte är meningen för det vore en konstig kork. Men funkar iallafall. Ja och så började jag massera in denna kräm i hårbotten då, den absorberas liksom av håret också så det blir inte flottigt eller något sådant. Jag använde den varje dag och masserade in den några minuter och helt plötsligt så bara eeeeeh… borta! Jag har liksom INGET mjäll! Inte det minsta lilla! Så himla sjukt:) Ja så den här rekommenderar jag gravt till de med diverse hårbottenproblem.

Ja och så tips 3 då:

Wonder Woman filmen som kom förra året. Har du inte sett den så se den! Har du sett den så se den igen. Den finns på Netflix nu så är väldigt lättillgänglig. Ja, jag gillar superhjältar men jag pratar rätt lågt om det nu eftersom det är så himla inne överallt och jag klarar inte sådant. Framförallt gillar jag Wonder Woman och det kan jag dock stå för hur inne hon än blir! Blev så himla glad när jag hörde att de skulle göra en Wonder Woman film, aaaaaaningens trött på alla manliga superhjältar som pumpats ut filmer om genom åren. Hade dock aningar om att det skulle kunna bli en rätt B film, sexistisk och lättklättfokuserat. Men nej filmen klarade sig ju faktiskt! Jag tycker Wonder Woman är en superbra film. Äääälskar scenerna från Paradisön där det bara finns amasoner. DÄR borde en bo! Gal Gadot som Wonder Woman är så himla cool, stark och tuff och ja, se den!

Idag är ingen vanlig dag…

Idag är det det här gullefjunets födelsedag!! Mitt lilla lammkött blir lite lite äldre. Denna finfina tårta hade inte jag gjort för övrigt så skall inte försöka ta på mig någon ära.

Äntligen har jag också lärt mig vilken som ÄR Carros födelsedag, innan blandade jag ALLTID ihop det med babycat Trulsas som är om tre dagar. Har varit nära att boka flygbiljetter med Trulsas personnummer och sådana grejer innan… Men nu har jag bara slagit till med värsta grejen och kan till och med Carros sista siffror vilket får ses som ett mirakel för jag är värdelös på andras födelsedagar, kan i i princip bara min. Men sin frus är ju ändå kutym att kunna:)

Såhär ser jag ut denna dag! Oklart varför vi bara har en hel helkroppsspegel i Elvis rum men nu har det råkat bli så. Kjolen för övrigt, köpt för ett par veckor sedan på Hyllis för att återkomma till denna fantastiska second hand affär, 10:- kostade den. L.o.v.e.l.y!

Ja så så ser det ut idag i krokarna!

Det är inte bara Carro som fyller år idag, även Jack som bor här på undervåningen och är Carros systerbarn fyller år, därför har det nu varit massa familj här och därför ligger jag nu uppe och vilar eftersom jag halvdör efter att ha umgåtts med flera samtidigt även om det är människor jag tycker mycket om.

Skall turbovila en stund till nu innan det är vår traditionsenliga lördagsmiddag. Varannan lördag äter vi middag hos Carros syster med familj på bottenvåningen av huset och varannan lördag äter vi middag här uppe. Rätt fantastiskt faktiskt:)

Söndagslista!

Jo jag hittade en lusta och kände mig på SHARING humör:)

 

TRE GUILTY PLEASURES

Men snuset då. Jag vet att jag inte borde snusa men jag tycker så himla mycket om att snusa. Snusar bara på helgerna ju, vilket nu i påsk innebar hela fem dagar wohoo! Nej jag skoja, jag räknade tors, fre och lör som fre, lör och sön. Måste sluta helgsnusa också men svårt.

Ädelost. Jag älskar ädelost, den där lila från Kvibille som är i en trekant, älskar tippen mest. Vill ha osten på tunna skivor på hårt päron. Men jag kan inte hålla på att älska ädelost när jag är vegan FFS!

Nej men sedan är det nog inget mer? Har liksom inget annat GUILTY, bara massa pleasures:P Jag njuter ju tex av att äta choklad, dricka champagne och kolla på Ex on the beach och sådant. Inget jag guiltar över:)

 

NÄR GRÄT DU SENAST OCH VARFÖR?

Minns ej helt men var nyligen, gråter rätt lätt. Oftast börjar det med att jag saknar mamma och sedan kommer jag på ALLT som finns att vara ledsen för. Eller så börjar det med något annat och så börjar jag sakna mamma efter det och då är det kört.

 

NÄR KAN DU VERKLIGEN, VERKLIGEN VARA DIG SJÄLV?

Så svårt för egentligen vill jag svara alltid för jag år ju alltid mig själv, bara olika sidor av mig själv. På jobbet till exempel så är jag ju extremt positiv och glad och jag är ju egentligen världens ledsnaste person. Men samtidigt världens gladaste så det där ÄR ju jag. I sociala sammanhang överlag är jag oftast sådär glad, om jag inte är på nåt awkward humör och är sådär svårtolkad istället. Med Carro är jag givetvis mig själv, och med Johanna och med lillebror. SÅ med dem mest kanske? Inte på samma olika sätt dem emellan egentligen men jag skulle ju tex aldrig bajsa samtidigt som Carro är inne i badrummet vilket jag inte har några problem att göra med Johanna. Första gången jag träffade Carros familj kände jag väldigt starkt att jag passade in och kunde vara mig, det var skönt. Men överlag så är jag nog alltid mig, bara olika sidor av mig.

 

TRE SAKER DU AVSKYR

1. Våldtäktskulturen, hur den genomstrålar allt i samhället.

2. Att känna att jag inte har någon energi samt känna mig FÅNGAD. Kan göra det när jag tänker på jobb tex, att någon annan bestämmer när jag skall gå upp på morgonen och när jag skall äta.

3. När andra missuppfattar mig, vilket jag tycker sker orimligt ofta.

Det är sjukt mycket mer saker såklart haha, men det jag kom på mest akut nu!

 

HUR VAR DU I SKOLAN?

Missanpassad, fast inte på något störigt vis egentligen utan jag passade helt enkelt aldrig in i grupper. De andra tyckte att jag var konstig, jag tyckte de var störda. Passar inte in i grupper nu heller. Ogillar grupper. På högstadiet var jag ju mobbad dessutom, för att jag var vegetarian, feminist och anarkist. Jag fortsatte glatt hålla föreläsningar på skolan om djurrätt och sådant ändå så de kvävde mig ju inte direkt.

VAD BLIR DU STRESSAD AV?

När det känns som att tiden bara flyger iväg och jag inte hinner få något gjort. När jag inte får vara ifred när jag behöver det. När jag inte lyckas med det jag vill lyckas med, med en gång. När jag känner men oh jag vill skapa något jag hinner ju ALDRIG skapa något! och så börjar jag panikskapa massa saker på en gång och så blir allt dåligt och jag är på dåligt humör från start vilket resulterar i panik och skrik och slängande av saker och att göra sönder allt det jag börjat med. Jag blir stressad av det mesta egentligen. Har så hög grundstress så det tippar så lätt över.

TRE SAKER DU ÄLSKAR:
1. Kan man kalla familj för sak? I sådana fall min familj.

2. Att vara inne i ett flow, vare sig det kommer till skrivande, målande, fixande eller städande. Att bara vilja fortsätta och ha fantastiska idéer komma bubblandes.

3. Champagne, eller bubbel i allmänhet då. Allt blir liksom lite bättre av bubbel!

 

HUR TROR DU ATT ANDRA UPPFATTAR DIG?

Som glad. Typ alltid glad och gladast i världen. Smått förvirrad. Självsäker. Söt, trevlig och med starka åsikter. Snäll säkert också, och rolig och rätt konstig ändå egentligen.

 

HUR UPPFATTAR DU DIG SJÄLV?

Som ledsen. Ledsnast i världen. Haha nä så sorgligt. Som glad också faktiskt. Glad OCH ledsen, båda de två x1000000. Och snäll, manisk ibland, ROLIG typ alltid.

 

EN SITUATION SOM DU TYCKER ÄR JOBBIG / PINSAM.

Umgås i grupp. Jag är ASDÅLIG på det, även om det är folk jag känner. Känner jag dem väl klarar jag fyra personer. Annars går jag alltid in i nåt konstigt värdinnemode. Som att det är mitt ansvar att alla trivs och mår bra. Säkert en skada från att ha varit klubbfixare samt pinupvärdinna på massa event. Har också svårt med mellanlägen så kan om jag kommer på mig själv med beteendet blir helt tyst istället. Pendlar mellan de två. Ni hör ju, värdelöst.

 

TRE OTIPPADE SAKER OM DIG.

1. Alltså det är nog rätt otippat att jag har blivit så intresserad av ansiktsvård och har avancerat från att bara använda mandelolja till allt till att nu rengöra i två steg, inkl micellärt vatten, exfoliera med en toner, använda serum och en avancerad ögonkräm och hudkräm. Samt göra ansiktsmask typ två gånger i veckan. (OBS! Sökte bara på ett märke jag gillar och fick upp denna bild som faktiskt innehåller produkter som jag har allihop:))

2. En annan otippad och märklig sak är att jag bodde kvar på Hönö, den lilla ön jag växte upp på och mestadels hatade samt hatade alla som bodde där, tills jag var 21 år. Var nog mest för att jag inte ville flytta från mamma och pappa.

3. De som inte känner mig väl vet heller inte att jag är extremt osocial och inte alls sådär social som alla fått för sig. Har alltid helst velat vara själv och bli lämnad ifred, nu vill jag dock vara med Carro också.

 

NÄR KÄNNER DU DIG SOM VACKRAST?

Kan komma lite då och då och har inget med sammanhanget att göra. Kan få syn på mig själv i spegeln och bara.. men damn! Det händer rätt ofta, oftast är det väl när jag är på glatt humör i allmänhet när jag tänker efter. Klädmässigt är det i ett vitt linne och med en vinröd bandana runt huvudet.

 

VAD SKRATTADE DU SENAST ÅT?

Alltså jag skrattar sjukt mycket. Jag asgarvar flera gånger om dagen. Mycket ofta åt när jag själv tycker att jag är rolig.

 

NÅGOT DU FUNDERAT MYCKET ÖVER

Allt.

TRE SAKER DU ÄR RÄDD FÖR.

1. Att de jag älskar skall dö. Har varit min värsta fobi sedan jag var liten.

2. Sprutor. Sist jag skulle ta ett blodprov (vilket jag vanligtvis vägrat hela mitt liv men nu var tvungen att göra) fick jag köpa emblaplåster på apoteket, höll på att få panikångest när hon på apoteket förklarade hur de funkade och fick be henne sluta prata om det, hade på plåstren i flera timmar innan blodprovet. Hela kroppen ville vägra gå in på vårdcentralen. Carro fick hålla upp ett skynke mellan mitt ansikte och armen så jag inte behövde se något samtidigt som hon och sköterskan pratade konstant med mig OCH jag tittade på roliga klipp på Youtube som jag laddat upp med. När det var över började jag gråta och höll på att då panikångest. Grät för att jag kände mig liksom äcklig son hade gått med på att göra något jag inte ville. Att ta blodprov alltså. Blodprov och sprutor är lika illa. Blir yr bara jag skriver om det.

3. Att livet bara skall gå utan att jag hinner göra och uppleva de saker jag vill göra och uppleva.

Jag har bytt namn!

Jojo! Denna lilla bild från några år sedan, tagen av Peter Gaudiano, får med tiaran på illustrera faktumet att jag nu är adlig! Jag har blivit en krönt riddare och haft ett svärd på huvudet och allt det där.

Nej, det har jag inte. Men jag har bytt till ett adligt namn iallafall, innehållandes adlig släkt så det måste ju göra mig till iallafall några % adlig. Nauckhoff, heter jag numera! Precis som min fru och hennes familj. Jag har alltså bytt efternamn efter att ha gift mig. Fördel 1a med att gifta sig med en tjej när man själv är en tjej; saker som andra gör och som kan anses lite svagt kan jag helt enkelt inte göra, äktenskapskvinnofällan finns inte i ett samkönat förhållande, faaaantastiskt! Jag kan alltså både byta till ett snyggt efternamn samt bli hemmafru. Nu kan jag väl inte bli hemmafru bara huxflux sådär men jag skulle gärna vilja. Dock hade jag ej velat det om Carro varit en kille, då hade jag heller aldrig tagit hennes efternamn. Av ren princip, principen är allt.

Ja så nu heter jag alltså inte Dollheart längre. Men va?! Hur kan du byta bort ett sådant fantastiskt efternamn?! Kan ju tyckas. Men jag kände mig klar med Dollheart, jag har hetat det i typ 14 år nu tror jag det är. En får ju ta och uppdatera sig lite då och då:) Det här namnet håller jag fast vid till death do me part dock.

Så nu skall jag skaffa nytt pass IGEN, byta ut alla kort och sånt. Märkligt nog fick jag ingen upplysning om när namnbytet gått igenom utan det bara HÄNDE, helt plötsligt såg jag på hitta och ratsit att jag nu heter Nauckhoff haha, märkligt. Jag kan inte byta namn på Facebook heller eftersom jag tidigare fått bekräfta mitt namn med legitimation då de inte trodde på att jag hette både Candy och Dollheart for realz. Är inte det lite konstigt? Man borde väl kunna byta namn för det? Men nej icke, och att kontakta Facebook verkar ju vara smått omöjligt.

Aja, men Anna-Karin Candy Nauckhoff nu då iallafall!

Jag saknar dig jag saknar dig jag saknar dig

Jamen jag tänker om man kunde ta och eliminera den här dagen bara? Plocka ut den från kalendrar lite lätt och så låtsas vi som att den aldrig ens har funnits.

Givetvis skulle du inte ha dött på någon annan dag heller utan du skulle helt enkelt ha funnits kvar. Kan jag få ha dig kvar bara? Finns det något jag skulle kunna göra för att det skulle bli så? För jag skulle göra allt.

Så mycket som jag inte fick sagt till henne, så många sanningar det började skrapas på men inte gicks in i helt, så mycket jag inte fick gjort för henne som jag skulle ha gjort vad son helst för att få göra nu. Så mycket saker vi inte fick upplevt tillsammans. Jag skulle vilja byta ut några av de saker vi fick upplevt tillsammans till sådana vi inte fick uppleva.

Tänk om vi hade kunnat dra några vändor på SPA istället för att den sista informationen från läkare hon fick angående mig var att jag hade knarkat så mycket att jag fått en hjärnskada och att det var därför jag nu fick krampanfall. Tänk om hon hade fått vara med när krampanfallen slutade.

Tänk om vi hade gått och fikat massa istället för att hon hade fått slänga rakblad efter mig och jag försvarade mig med att jag vill inte leva, det hade känts så skönt att hon inte skulle ha varit dödssjuk och då dessutom haft en dotter som sa att HON bara ville dö.

Men jag vet att jag inte kunde annat då, jag var sjuk. Därför vill jag också så extra mycket ha henne NU när jag KAN annat. Jag vet att hon SER, men jag vill HA.

Det är tolv år sedan idag. Kommer det någonsin kännas som mer än högst ett år sedan?

Var rädd om era nära och kära. Säg och gör de saker ni vill ha sagt och gjort, fundera inte bara på det. De kan försvinna.

Men kom inte och säg till mig att detta är en dag då jag istället skall uppskatta de som finns, idag är min sorgedag, den värsta dagen. Dagen jag inte vill skall finnas. Dagen då min mamma dog.

Krisande drake.

Jojo här ligger man och är en drake. Utöver det är det slutaslusa jag håller på med. Jag har ju en grav oral fixation och nöjer mig tydligen även med att suga på en metallbit och skapa stora moln så känns livet lite lättare:) Denna vape köpte ju Carro och jag i LA för två år sedan när jag också skulle sluta snusa haha. Dock är detta en mix av våra båda, min var ju helt rosa och Carros helt svart. Men min gick sönder efter att jag hårdhänt skruvat på det där glaset för hårt, fick glassplitter i fingrarna. Tack och lov är Carro både händig och snäll så hon lagade med sin del. Det där är för snällt när jag tänker efter alltså..

Hur som helst! Nu har jag den och den är fylld med nikotinfri juice som smakar grape, alltså druvor. Min favoritlukt på suddigummi.

Alltså visst borde jag ha glasögon? Svar ja. Tur att jag behöver det också då wohoo!

Jamen annars sitter jag här nu och stör mig på att dagarna går så fort, springer iväg liksom?! Hänger inte med! Jag stör mig också på min inbyggda ovilja att avsluta projekt. Typiskt icke-lyckas-drag. Har haft så mycket bra idéer som jag bara inte avslutat och så har någon annan kommit på den idén istället. Nu har jag jobbat med ett projekt, en bok för att vara ärlig, som i princip är klar att skickas iväg till förlagen och så bara… KOMMER JAG PÅ EN ANNAN GREJ jag vill ägna min tid åt!! Så himla failigt. För fastnar ju helt i tankarna på det då och kan inte förmå mig att ägna mig det sista åt boken så jag kan skicka iväg den. Det rimliga är ju: sätt de nya tankarna på paus, gör klart boken och skicka iväg och sedan börja med det nya. Nej jag orkar inte vara en sådan misslyckasklyscha. NU bestämmer jag mig för att inte vara det och satsa på saker i rätt ordning. Tummis med mig själv. Skall börja göra klart det första redan NU.

Ja, jag älskar Kakan.

Nämen asså hörni jag är faktiskt kär i en till utöver Therese Lindgren. Mm det kan dyka upp fler, jag är extremt polyamorös i min platoniska kärlek till människor som gör bra saker. Kakan gör bra saker! Utöver att jag är smått besatt av hennes blogg och podd och hennes hudvårdstips så har jag nu också läst hennes bok. Tusen år senare som vanligt. Och oh, läs den!! Först blev jag bestört över hur kort den var, men sedan blev jag glad över att den fanns överhuvudtaget.

Ibland tänker jag att det är som att jag har känt Kakan i ett parallellt universum. En gång i podden så pratade hon tex om en kompis för längesedan som hade rakat sin raggarsträng för att den skulle bli kraftigare, det är ju jag! JAG gjorde det. Och det är så himla fint att någon annan gjorde det kanske ungefär samtidigt som jag. Kakan och jag är nämligen lika gamla och det borde väl då ha varit någon i hennes ålder tänker jag.

Att hon är superpolitisk och engagerar sig i samma frågor som jag samtidigt som hon är hudvårdsexpert är ju helt fantastiskt. En mix i min smak nu när jag engagerar tankar i hudvård också:)

Hennes bok är politisk men på ett lättillgängligt sätt liksom, jag rekommenderar den till alla, antingen för att bli upplyst eller för den väldigt behagliga känslan att aaah det finns fler. När man så många gånger i livet känt sig ensammast i världen och att ingen annan fattar blir det en smått beroendeframkallande känsla haha.

Jamen yes läs den, läs hennes blogg och lyssna på hennes podd!

Spenatad

Förut åt jag spenatsoppa, gott!

MEN HAR INTE DU EN SNUS DÄR OCKSÅ?? Kanske någon tänker nu och jo det har jag ju. Eller nej det har jag inte. Inte VANLIGT snus utan ett nikotin- och tobaksfritt snus som istället är fullt med massa energigivande saker! Koffein, amfetamin.. hähä nä skoja men ginseng, guarana och massa vitaminer. Den heter Kickup energy effect och jo jag tror att det även har lite sådan effekt. Bra grej! Gör att slutasnusandet går lite lättare. Hade tänkt köra utan surrogat denna gång men är ändå rätt trevligt med ett litet surrogat får jag ju säga. Så kör den här ett tag ändå, kostar inte så mycket heller; 30:- för en dosa. Förra veckan körde jag ju då alla veckodagarna utan snus, sedan snusade jag på helgen och nu är jag snusfri på veckodagarna igen då. Funkar bra så far. Är inte lika arg längre, saknar inte snuset sådär ledsamt heller. Älskar att snusa när jag väl gör det men ja, it has to go. Jag är snyggare utan snus inne, det missfärgar tänderna och mm dessutom är det ju inte nyttigt. Dessutom dyrt. Bara nackdelar, förutom att jag älskar det då. Men får bara sluta göra det. Skall snart sluta snusa helger också.

Obs! Vecket ovanför min mun, visst gör det att det ser ut som att jag fyllt på med något i läpparna? Tycker jag iallafall. Jag har dock inte det.

Det här med ålder…

Ja jag är ju medelålders nu. Tror jag att det räknas som iallafall… Jag är iallafall en ålder som jag för typ 20 år sedan, aa kanske till och med 10 år sedan. såg som superdupergammal.

Gråa hår har liksom börjat skjutas ut ur huvudet, och ja verkligen skjutas för helt plötsligt finns det ett långt, vitt, krusigt hår där som jag aldrig tidigare sett. I en annan konsistens än de andra hårstråna dessutom. Till slut började jag rycka dem, ville inte ha dem. Sedan såg jag reklam för en hårfärg som räckte gråa hår och köpte den haha. Men seriöst, gråa hår? Eller vita då.

Rynkor dyker upp på ställen jag inte ens visste att man kunde ha rynkor, helt plötsligt ser jag rynkor på min arm när jag håller runt den, jag har rynkor över knäna när jag böjer mig framåt.

Jag gick och gjorde en synundersökning mest för skojs skull men jojo, jag behöver progressiva glasögon. För att dämpa detta åldersfall kan jag dock tillägga att optikern sa att man kunde få det subventionerat från landstinget via någon ungdomsförsäkring som man kunde ha om man var under 20, så han såg väl iallafall inte de gråa håren. Dessutom så är det rätt frivilligt med glasögonen, han sa att jag kunde ha det om jag ville. Mennn här sitter jag faktiskt as we speak med Carros glasögon på mig nu när jag skriver på datorn haha.

Mitt ansikte ser givetvis inte ut som det brukade, rynkorna är fler och huden hängigare än vad den tidigare varit. Har införskaffat exklusiva produkter som jag kombinerar med min vanliga mandelolja…

MEN jag lever.

Vilket jag som yngre knappast trodde att jag skulle göra när jag var 37 år. Jag lever och jag är nöjd med livet. Saker jag aldrig trodde skulle ske.

Jag tror det var Floribama shore jag såg på när en 23-årig tjej hade varit gift mellan typ 19 och 22 och sa att han fick hennes bästa år, i samma program är en 25-årig tjej med som vill bevisa för sig själv att hon fortfarande är tillräckligt snygg för att få en kille typ. Jag har hört andra som pratat om att deras bästa tid var antingen strax innan 20 eller kort därefter. Det verkar vara den vanligaste tiden när livet var på topp? Jag kan lätt säga NU. Nu är mina bästa år, vare sig jag har gråa hår, rynkor på knäna eller progressiva glasögon. Knappast att det var runt 20, från där och uppåt eskalerade allt som hade geggats runt i under tonåren, ångesten som tidigare pratat i mig började skrika, beteenden eskalerade, allt drogs till sin spets, ut till kanterna, över kanterna. Allt välte. Jag blev sjukare och mer insnärjd i mig själv. Jag fick fler och fler mediciner och började själv medicinera mig med tyngre droger, men inget funkade. Så doserna ökade. Men det funkade inte ändå. Jag var övertygad om att jag hade ett monster i magen. Jag hade borderline personlighetsstörning och uppfyllde alla kriterier så hårt att det vällde över. Jag skar mig både när jag var ledsen, arg, tom, glad, så fort jag kände känslor som blev för starka (vilket alla blev) så skar jag mig. Jag ville bara dö, knarka ihjäl mig och dö, det var mitt mål. Jag vet inte hur många gånger jag skrev den meningen i mina dagböcker: “allt jag vill är att knarka och dö”. Andra trodde också att jag skulle dö. Jag har läst mina psykologers journaler i efterhand, det var inte mycket hopp där. Jag hade psykoser där min kropp satte mig i situationer som jag själv inte förstod hur jag hamnat i och inte kunde ta mig ur förrän jag vaknade till.

Jag pratar rätt sällan om allt det här. Eller jag kan skriva det såhär men det är många som inte vet om det, det är inget som märks på mig nu. Förutom om jag är barbent då och man ser ärren som jag försökt ta fokus från genom att tatuera över och runt. Jag pratar inte om det för jag vill inte att andra skall se mig som någon som det är synd om, någon som är svag eller någon som det kan knäppa till i helt plötsligt så blir jag galen igen. Men egentligen borde jag ju prata mer om det för jag är sjukt stolt över att jag tog igenom mig alla de där åren. Det är ju inte direkt svagt, det är ju sjukt starkt. Min mamma dog under de där åren också, det värsta som kunde hända, något jag fortfarande inte kan acceptera. Men mot alla odds överlevde jag det också.

Jag gick i terapi på borderlineenheten under flera år, att jag till slut räknades som att jag inte var i akut kris gjorde att jag fick börja gå i en terapiform som var flera timmar varje dag, där lärde jag mig lite rutiner och jag tror att det var tack vare det året som jag kunde komma på lite fötter igen, även om allt inte blev bra direkt efter det.

Nej jag älskar att vara 37 år, de mörka åren ligger flera år långt bakom mig och inte där och lurar i skuggorna. Jag vet att jag inte faller avgrundsdjupt när jag faller. För alla faller vi ibland, iallafall de som lever på riktigt. Jag faller bara inte ner flera meter under ytan till svart klet och rakblad längre. Och som alltid, så reser jag mig upp igen.

Jag BÖRJAR ju liksom nu (ja okej jag är inte precis i början jag har ju hunnit med en hel del och blev friskförklarad för flera år sedan). När andra har kommit långt i sina karriärer, bildat familj sedan länge, och liksom är klara. Då börjar jag (ja, inte precis nu då alltså kan ju tilläggas igen haha). För mitt vuxenliv började som sagt inte som andras, det började inte med att landa ett jobb som jag sedan kunde klättra i, det började med en sjukskrivning som höll i sig i många år. Jag lärde mig inte allt man skulle lära sig sådär tidigt, jag ville inte göra vuxensaker när jag blev vuxen, för jag varken kunde eller ville bli vuxen. Så för min del kom starten lite senare, men nu befinner jag mig precis där jag vill vara i livet. Fantastiska saker har hänt och fantastiska saker är på väg, det här är bra.

Jag älskar att jag lever, är frisk, är gift med mitt livs kärlek, och TRIVS i livet. Ja, jag älskar faktiskt livet.