Semestrat i Falsterbo

Jahapp då har vi varit på en liten familjesemester i Falsterbo men är nu på väg hem. Har ätit en multimegagod falafel från Värnhems falafel precis, Bobbo sitter och sover i sin stol och läget var ultimat för att klippa ihop ett poddavsnitt, har liksom ALDRIG två timmar (eller vad det kan vara hem nu) att gör sådant jag behöver göra utan att fixa massa runtom, ta mig till barnfri plats etc. Så var datorn urladdar! Ghhhjjrrjrjxkd!! Mennnnn men, då kan jag ju istället passa på att berätta om vår lilla semester här:) (som ni kanske märker har jag börjat blogga mer än på flera år sedan jag sa att jag inte kände för att dela med mig av någon någonstans^^)

Aaaah iaf, Carros ena syster hade gjort en houseswap, när man liksom byter hus med varandra då, med en familj som bor i Falsterbo. Vi halkade in som på ett litet bananskal då det även fanns ett hus på trädgården som vi kunde bo i, så det har vi gjort sedan i lördags nu. Även Camilla och Vega har varit där, ja och så Jessica, hennes ena barn Calle och deras hund Abbe då.

Vi har hängt på stränder till Bobbos stora glädje, han har grävt som en besatt, planat runt med händerna under sanden, lagt sand på de som solar samt slängt sig framåt med ansiktet ner i sanden, haha galen bebis.. som ju även går nu!! Inte hela tiden men han kan gå små sträckor själv iaf, blir längre för varje dag:)

Sand och pinne, highlife!

Lite oklart vad Elvis och jag tittat på här som enligt mig även verkar äckligt:’D

Även att klättra rund bland växtlighet var fantastiskt roligt

Det är rätt svårt att inte ta bilder på honom hela tiden.. för söt!

Lika söt men kanske inte precis lika uppskattad innan 6 varje morgon när han vill gå ut..

Carro och jag lämnade barnen i mostrarnas ägo och gick på dejt en timma en kväll:)

Ja så det var ju en himla fin liten semester! Falsterbo kändes lite som Danmark så det var ju kul eftersom vi hade tänkt åka dit i sommar men inte får ju. Vi var även i Skanör en dag och även där; Danmark! Inte åkt bilvägen ner till Malmö sedan vi gjorde Bobbo i Köpenhamn :'( mmm det där var ju ingen snygg översättning av emoji till smiley direkt hahahah, men menar en rörd, inte en ledsen/arg hahaha..

Och Bobbis fyllde ett år sedan för en vecka och en dag sedan, så sjukt att jag har en så stor bebis nu, samt en så fantastiskt fin!

Förresten, efter att ha diskuterat saken med Jessica som HAR en överaktiv sköldkörtel har jag konstaterat att det är det jag har, allt stämmer ju för väl in på det. Så skall kontakta en vårdcentral snarast och be att få kolla upp det, även om det innebär blodprov, SUCK. Men är väl lika bra så det blir lite ordning på taket:)

Att inte bråka så mycket mer.

Alltså det jobbiga i att vilja ta varenda fight man ser på Facebook när man väl är därinne och påminns om hur dum en stor del av mänskligheten är. Att vara en sådan som spontant rycker in i bråk och orättvisor om jag ser sådana på stan. Att vara en som inte backar att skydda och försvara när något är fel. Med bebis kom rädslan, inget får hända honom. Om jag utsätter mig för risk så utsätter jag honom för risk. Bara det att jag tog beslutet att skaffa barn i en samkönad relation gör oss till en måltavla för så många. Att jag då skall dra på mig mer strider, för att jag kan för att jag vill fast jag kan inte längre. För hur mycket jag än vill stötta, stödja och hjälpa de som far illa så vill jag inte råka rikta mer negativt mot honom, för han är värd mer och allt för mig. Det är svårt.

Det är som att jag blivit någon jag inte vill, en passiv person som inte ger mig in i fighter. Med sådana nära mig för att jag inte orkar för all min energi riktas till bebis, det är han som får mig och jag har inte plats för massa negativ energi. Och med alla svin; för säkerhets skull. Aaaah så svårt det är! Vill inte vara en som är rädd, men är så rädd om honom. Antar att många som blivit föräldrar känner samma, och så den där extra twisten då, att dessutom vara lesbisk och därmed inte priviligerad på samma sätt som många andra, utan i marginalen. Gah!

Överaktiv sköldkörtel?

Alltså kolla mitt knotiga bröst på bilden. Börjat fundera på om jag kanske har en överaktiv sköldkörtel? Väger tio kilo mindre än vad jag gjorde när jag blev gravid och det är himla märkligt alltsååå…

Visst att det är en aktiv bebis jag har så jag rör mig väldigt mycket samt bär honom väldigt mycket. Innan gick jag också typ två timmars promenad varje dag med honom när han sov i vagnen men nu sover han typ aldrig i vagnen längre så jag gör inte det. Äter som jag alltid gjort och håller mig definitivt inte borta från fett och socker så fattar inte riktigt det här. Borde gått upp i vikt igen när vi slutade med långpromenaderna, men gick ner lite till istället. Kollade upp vad det är för symptom på överaktiv sköldkörtel och vissa stämmer väl men svårt med vissa som trötthet, sover dåligt och dålig koncentration; är ju så men kan också vara så pga fått bebis som jag har koll på hela tiden. Hjärtklappning är ett symptom och det har jag ibland. Så är även ångest, men det har jag ju alltid haft. Oregelbunden mens är också ett symptom och det har jag men kan ju också vara för att den inte riktigt hittat tillbaka efter graviditet och förlossning.

Man kan ta ett enkelt litet blodprov och kolla men för de som känner mig vet så är inget blodprov ett litet enkelt sådant för mig.. Så tänkte att jag kollar här istället haha, någon som haft eller har en överaktiv sköldkörtel och har lust att berätta lite om det?

Bobbos 1-årskalas!

Igår hade vi 1-årskalas för världens bästa bebis. Han fyller först på tisdag dock. Alltså 1-årskalas. Så sjukt! Ja här kommer lite bilder innan jag fortsätter..

Vi hade kalaset på landet och hade så gärna velat bjuda hans kompisar och deras föräldrar men får väl ha ett större kalas nästa år när det förhoppningsvis inte råder pandemi-tider:) Nu var det istället bara mostrar, morbröder, kusiner och mormor och ena morfar som närvarade. Var ju superfint det med såklart! Och de är ju några stycken de också heh.. Mennnn vi var utomhus som synes.

Kalaset var veganskt, rätt mexikanskt och baserat på Bobbos favoritmat^^ Med andra ord blev det pico de gallo, gurka, guacamole och nachochips. Tårtan var en marängblåbärstårta, som Bobbo dock inte åt eftersom vi inte ger honom socker. Han åt desto mer blåbär dock haha, älskar blåbär. Blev sååå sur varje gång hans skål blev tom så Carro fick ila upp i skogen och plocka mer:’D

Han fick jättefina presenter som han har lekt med sedan dess^^

Det var ett fint kalas, jag hade bakat bullar också. Sjuk grej och rätt o-jag alltså.. Men de blev mkt goda iaf!

Alltså det extremt absurda i att för exakt ett år sedan så var det några timmar kvar tills jag skulle börja känna att nu är det något på g här alltså, och ett par timmar efter det få värkar och ha det natten igenom innan vi åkte in till förlossningen morgonen därpå. En sådan galen resa det är att få barn!

Ett år, kan inte fatta att han strax är ett år:) För snart två veckor sedan tog han sina första steg och har fortsatt att ta dem då och då, han lär sig nya saker varje dag. Förut klättrade han till vår förvåning upp i soffan helt själv. Han säger –Titta där! Typ hela tiden, Babba är hans favoritbabblare och han pekar ut den i böcker som han älskar att bläddra i. Fick en liten Babba-docka i födelsedagspresent också. Håller i den och säger –Babbaaa! Så glad bebis, skrattar med hela ansiktet och högt och ofta. Samt så bestämd, utvecklar en vilja av stål och skriker med ett högt tjut när han inte får som han vill eller om jag har något annat barn i knät eller famnen, haha han är så himla rolig alltså. Får vända mig bort och skratta så han inte ser när jag sagt till när han gör saker han inte får, för han ser så rolig ut och gör dem på så roliga sätt. Oh min lilla bebis, mitt allra bästa. Han är verkligen det bästa jag har gjort.

Alltså jag är även helt slut haha, allt är ju inte 100% gulligulllllll, men det fattar man väl. Mitt ensamhetsbehov försvann inte för att jag fick bebis, blev bara svårare att vara just ensam. Min ljudkänslighet försvann inte för att jag fick bebis, blev dock mer ljud. Så ja, det finns absolut dagar då jag bara vill stänga in mig i ett mörkt rum, barrikadera dörren och sätta i öronproppar. Men överlag så vinner gulligullet, mitt hjärta smälter ju varje gång jag ser honom, håller i honom och pussar på hans små fötter. Mm, han är definitivt det bästa jag har gjort och jag är så oändligt stolt över honom.

Jennyfer was here!

Jennyfer var här i helgen! Så himla himla fint att ha henne här:D

I övrigt känner jag mig extremt o-delig. Så osugen på att skriva blogg, lägga upp nåt på Instagram och Facebook eller faktiskt till och med prata med någon. Har väl en osocial period, ja med undantag för när Jennyfer var här då^^. Jamen iallafall inkluderat osocial på sociala medier. Känner liksom inte bara för det. Har alltid varit så, kan vara uppåt och utåt hur mycket som helst, sedan bara sluter jag mig som en mussla i sitt skal, vill inte synas, höras eller visa någonting för någon.

Får se hur länge det varar denna gång. Återkommer med all säkerhet.

Min sommarlista

Tog en sommarlista ur någons blogg, vet inte vem som har gjort den först för det refererades till olika personer, Elsa Billgren var en av dem så det kan ha varit hon. Aa nu tänkte jag fylla i den iaf:)

Mina planer för sommaren:

Att det skall vara varmt och soligt, men det bestämmer ju inte jag så det är ju svårt att planera. Planerar det iallafall. Sedan planerar jag Bobbos lilla 1-årskalas som dessvärre bara blir för närmsta faniljen, hade velat ha ett STORT kalas men aa, tiderna.. Planerar också att vara på landet i vårt lilla hus en del, att bada och att ta det luuuugnt. Samt att jobba på mitt hemliga projekt, så helt lugnt kommer det ju inte vara:) Samt KAN inte vara eftersom jag har en galen bebis haha.

Getterna invaderade vårt lilla hus på landet på midsommar..

Bästa sommarstället:

Alltså jag får nog säga vår trädgård ändå; fördelar med den:

1. Den är väldigt nära.

2. Den är fin och stor.

3. Bobbo älskar att vara där.

4. Vi har två pooler (jaja, en av dem är Bobbos minipool, men ändå)

5. Vi har massa smultron.

6. Vi har en grill.

7. Vi har finfint sällskap.

8. Det är ofta sol där.

Kan verka ologisk att Bobbo ha UV-dräkt på sig här..

Favoritsommarblomman:

Hmm, smultronblomster, vallmo, blåklint, smörblomma och kaprifol.

Här badar jag helst:

I Thailand. Men om i Sverige så i havet såklart. Minus för maneter, plus för allt annat.

men inte här:’D

Hur länge ska du vara ledig?

Året ut <3

Har ändå smått panik för det känns för kort.

Vad kommer du köpa inför semestern?

Solskydd till Bobbo, ekologiskt och fysikaliskt givetvis. 

Vad ser du mest fram emot?

Att ta det lugnt tillsammans med familjen. Det här ta det lugnt, som jag tjatar om, vet jag ju att det inte kommer ske haha men ändå.

Det här lyssnar jag på i sommar:

Första låten med Babblarna är ju en populär dänga här hemma.. Annars intensivt barnprat och förhoppningsvis även till mitt inre.

Favoritsommardoft:

Kaprifol, grill, våt asfalt, kokos

Hur kommer du att göra dig illa?

Förhoppningsvis inte alls men en del sönderkliade myggbett lär det ju bli eftersom jag kliar som en besatt om jag får några. Eller när snarare.

Vad oroar du dig för?

Att Carro skall få för lite semester. Annars känner jag mig rätt o-orolig.

Den ultimata sommardagen:

Vakna utsövd till strålande sol, inte ha några planer utöver att vara där jag är. Ledig hela familjen. Kanske bada lite, fixa med något smått projekt. Grilla. Vara ute hela dagen.

Hur kommer du minnas din semester i september?

Den kommer ju tack och lov att fortsätta i september:) Men själva sommaren hoppas jag att jag kommer minnas som ostressig men att jag ändå hann med det jag skulle göra. Kärleksfull och fin såklart också.

Frågestund!

Snart blir det ett frågestundsavsnitt i podden:) Jag samlar in frågor lite här och där och tänkte att jamen här, i denna lilla rara blogg, är väl ett ypperligt ställe att kolla läget! Har du någon fråga som du sitter och ruvar på? Främst då om det här med barnskapande, födsel och familjeliv, men undrar du något annat så kan jag givetvis försöka svara även på det! Skriv din fråga i en kommentar vetja:)

Dreams do come true!

Funkar det att plantera bubbel? Aja, vi märker, jag ger det ett försök iallafall.

För nu är det såhär va hörrenini, att en av mina alldeles högsta drömmar håller på att bli verklighet!:D Jag kan dessvärre inte avslöja något riktigt ännu för det är en liten bit kvar, men det händer och det händer nu och jag är såååå himla glad! Dreams do come true, if you can dream it you can be it och allt det där! Ja, jag ville bara säga det, även om jag inte kan säga så mycket mer haha.. Och kommer ni ihåg det där jag skrev om Facebooksoådomarna nyligen? Aha aha, där stod ju att en stor dröm skulle gå i uppfyllelse nu! Just sayin:)

Fortsättning följer..

Alla jävla pedofiler.

Den här bilden tog William på Bobbo och mig när vi var ute och gick häromdagen. Jag la upp den på Lesbisk Gravidpodds instagramsida för jag tycker den är fin och tänkte inte mer på det.

Igår fick jag ett dm från en tjej i Argentina, hon ville varna mig för hon hade sett att ett pedofilkonto följde mig. Jag gick genast in på nämnda sida för att blocka den, jag kände inte att jag behövde ta någon risk där liksom, behövde inga bevis utan räckte med hennes varning. Kollade på bilderna personen bakom kontot lagt upp ändå. Där fanns bilder på olika barn och barn med deras mammor (inga dokumenterade sexuella övergrepp, utan vanliga bilder som vem som helst skulle kunna ha lagt upp) BLANDAT med bilder på nakna tjejer, fötter och annat fetishigt. Och så såg jag det: bilden ovan fanns upplagd!! Alltså ultrapaniken! Det gick inte att kommentera på bilderna så jag skrev ett dm till dem att genast ta bort min bild. Sedan anmälde jag kontot pga sexuellt innehåll (de nakna tjejerna då, går ju inte att skriva något eget utan man får välja mellan de alternativen som finns). Blockerade dem från båda mina instagramsidor och anmälde även från mitt andra konto. Fick ett mail från Instagram idag att de tagit bort kontot. Men personen bakom kontot är ju inte borttagen från jorden, och inte heller resten av alla pedofiler som finns här bland oss. Nya konton kommer startas och de kommer lägga upp andras bilder på barn, den här har kanske sparat andra av mina bilder och kommer lägga upp dem. DET ÄR SÅ ÄCKLIGT! Jag är så upprörd att jag knappt kan andas när jag tänker på det. Och vad gör man? Vad kan man göra? Någon som har något tips?!

Alltså det är så jävla sjukt. Man tycker att man har världens sötaste barn så hindrar sig från att inte lägga upp bilder på det hela tiden men ibland gör man det så kan sådant här hända! Jag har gjort båda mina konton privata men i skrivande stund så har jag 2647 följare på det ena och 473 på det andra. Hur skall jag veta vad det är för personer? Vad de gör till mina bilder eller varför de följer mig.

Just den här personen hade specialiserat sig på att följa lesbiska mammor såg jag när jag kollade vilka han följde. Ja HAN, inte HEN för att jag inte vet, för jag vet utan att veta. SÅ JÄVLA SJUKT att vi skall vara någon form av fetisch för vissa. USCH. Ett av de största porrfilmsföretagen har till och med en filmserie som heter mothers and daughters. På den jävla sjuka nivån är det.

Som jag pratade om i podden en gång så kollade jag en gång på youtube efter andra lesbiska mammor som jag kanske kunde följa, från olika ställen på jorden och sådant. Hittade bara porr, hur jag än formulerade mig. Hatar världen. Hatar patriarkatet. HATAR PEDOFILER. Ja, alla hatar väl pedofiler som inte är en men så sjukt många som skyddar dem ändå. Försöker tvätta av dem när någon satt en stämpel på dem –Nejjj, han skulle aldrig kunna..! Istället är det den som efter extremt många om och men och nej jag skall aldrig säga något om det här till någon, ingen kommer ändå tro mig och jag vill inte förstöra för alla, som får ta skulden och bli ifrågasatt och icketrodd när den väl berättar. Eller kanske någon som inte ens berättar själv, utan det kommer fram under andra omständigheter och den blir istället konfronterad med det och beskylld för att ljuga och kanske då aldrig vill prata om det mer igen, men det har fortfarande HÄNT. Och alla de som berättar till slut, men inte blir trodda på. Det har fortfarande HÄNT dem. De är fortfarande utsatta, bara nu också; inte trodda på. Förhoppningsvis blir många, många trodda på också. Jag råkar bara tyvärr veta personer som det inte varit så för. Det ligger liksom jävligt nära, jag är livrädd för pedofiler. Det är den största anledningen till att jag är nervös över att Bobbo skall börja i förskolan när han blir lite äldre.

Ett av fem barn blir utsatta för sexuella övergrepp under sin uppväxt. ETT AV FEM! Fatta hur sjukt det är, fatta hur många det är! Så säger någon eller hör du någon som säger, att de är en av alla som har blivit utsatta så tro den. För det är ingen liten skara vi snackar här, och det händer inte bara där man kan tro att det händer, det händer överallt. Och mitt hjärta blöder och går sönder och jag vill bara rädda alla barn. Men det går ju inte. Hur skall vi göra? Vi måste ju få stopp för det här, jorden kan inte vara sådan här.

Minidokumentär om mig

Som sagt så gjordes det ett litet porträtt av mig nyligen! Detta är då gjort av Glimpse’s of everywhere och finns på Youtube. Men för att göra det eeeextra enkelt att titta på denna lilla film så kommer här även en länk, HÄR ALLTSÅ.

För jag har tydligen dessvärre glömt av hur man lägger in ett videoklipp i ett inlägg såhär. Bilder däremot kommer jag fortfarande ihåg hur man lägger in såhär kommer några stillbilder från videon, eftersom jag även kommer ihåg hur man tar printscreens.

Jojo! Ser man ju hurudan höjdarrulle det där är så in och kolla med dig!:)