Tag Archive | blodanalys

Blodanalys idag!

Jag har omväxlande min pekfingertopp i munnen och i ögat, jamen lite som att jag vill lugna den, lugna mig. För fingertoppen och jag har nämligen varit utsatta för trauma idag. Blodprov. Sådant som vissa, ja kanske de flesta, tar lugnt och lätt och med inga problem. Medans jag laddar såhär inför:

Emblaplåster på alla tänkbara provområden (var inte ens Embla förresten för det var SLUT på apoteket så köpte något som hette Tapin istället som apotekspersonalen sa var precis samma sak och eftersom det lät nästan som tapir som jag ju älskar, så gick jag på det). Laddade även med totalpanik inombords, som jag försökte hålla i schack utåt. För jag hatar blodprov, alltså HATAR. Jag kan inte. Redan som barn tog jag initiativ som att springa ut från rummet och bort bort från vårdcentralen om blodprov nämndes. Sedan har jag helt enkelt INTE, vare sig sprutor eller blodprov. Den här stickfobin alltså! Ologisk tycker de som ser mina tatueringar, som ser mina ärr. Men ja, fobier ÄR ju ologiska. Och jag har sådan EXTREM stickfobi. Vill inte ens jobba på det för det innebär ju att jag måste utsättas för det, så jag har bara undvikt istället. Men det senaste året har jag tagit TVÅ. Sjukt!

Idag skulle jag göra en blodanalys. Hade blivit tipsad om det här av ett medium som jag verkligen litar på (jajamän, samma som föreslog att jag inte skulle äta gluten) så jag bara förlikade mig med tanken; det skall göras. Har gått bra tills idag när det var dags.

1. De brukar ta testet i långfingret för där känner man minst tydligen. (Hade inte laddar med plåster där så tog i pekfingret ändå)

2. Sådana här plåster funkar inte på fingret fick jag reda på där (märkte jag ju kanske även när jag fick tejpa fast det med andra plåster.) (Tack och lov blev jag inte informerad om att det inte funkar förrän efter testet var gjort annars hade det ju varit kört).

3. DET KÄNDES ÄNDÅ.

Men nu är ju inte själva sticket värsta saken egentligen, jag är ju inte SMÄRTrädd, det är bara principen och då tänker jag att jag kan ju ta bort känslan av sticket iallafall, så blir det liiiite bättre.

Carro och Elvis var med, Carro höll upp en tröja mellan mig och armen och Elvis höll mig i handen. Alltså haha tro mig, jag är inte stolt i sådana här ögonblick :’). Försökte såklart spela lite cool ändå, särskilt som mitt fina lilla 8-åriga bonusbarn är med för guds skull. Trodde jag skulle klara det galant men neeeeejdå, när sticket (som gjorde ont och kändes då) var avklarat skulle ju blod samlas upp helt länge vilket gjorde att panikångest utlöstes och jag fick lägga mig på en brits medan jag hade svårt med andning, hörde inte yttervärlden, skakade, fläktades och ja ni who knows knows och ni som inte knows; var glada för det!

Efter långt om länge kunde jag dock sätta mig upp igen och lyssna på vad hon hade att säga. Obs! Bad lite ynkligt om ett plåster först, trots att jag inte blödde, trots att inget syntes. Sedan var ändå Elvis den som fick välja en liten leksak ur en stor låda för att HAN hade skött allt så bra:(. Hähä nä fattar väl att det inte skulle vara jag men ÄNDÅ, något kan man väl få… OBS! (Igen). Elvis var så himla bra alltså, finns nog ingen så positiv och social som honom, han märkte inte ens av min totala panikångestattack haha.

Iallafall så visade testet så himla bra resultat! Hon sa att jag är fräsch som en nyponros, hon hade inte träffat på någon som är så frisk som jag på länge och allt såg superbra ut. Med en liten klämma på fingret mätte hon av saker som puls och sådant och de bekanta orden –du är väldigt mycket uppe i ditt huvud va? Väldigt mycket tankar? Kom än en gång. Så hon påpekade (som alla) att jag behöver balansera mig, jorda mig, och vara mer i kroppen, så skall fortsätta jobba på det. Hon såg dessutom att mina celler är 6 år yngre än min verkliga ålder så det var ju trevligt:)

Enligt ayurveda är jag en typisk vata-personlighet tydligen, vilket ju då är sjukt logiskt när jag nu läst på om det.

Är sååå himla glad att hon inte kom med massa kostråd och saker jag inte skall äta eller dricka haha..

Ja sedan gick vi till ett glasscafé och åt supergoda glassar som belöning.

Massa pengar och en panikångestattack senare är jag ändå så himla glad och stolt att jag vågade göra testet och att det visade på så himla bra resultat!