Tag Archive | HBTQ

Pride i skolan!

För ungefär ett år sedan tog jag upp på ett jobbmöte att borde vi inte ta och ha ett eget Pride i skolan? Och jodå, här står vi nu och vårt Pride är denna vecka! Och inte bara att vi kör en liten Prideparad, nej denna dag har föregåtts av tre veckor med workshops där vi dels har pratat HBTQ-rättigheter och dels skapat flaggor, dansat och gjort massa armband som vi skall sälja på vår Pridefestival och alla pengar skall gå till Regnbågsfonden!

Så himla bra grej!

Jag jobbar med elever som går i trean för de som inte visste det och dessa kära barn är inte heeeelt nya för HBTQ samt kvinnofrågor.. Ja, jo jag tar åt mig äran för det hehe, det är dock inte tack vare mig de är så himla fina och öppna och accepterande samt intresserade! Vissa är helt superintresserade av både HBTQ och genus och kommer med nya tröjor och smycken med kvinnotecken som de stolt visar upp och iiiiiihk jag blir så glad varje gång! Jag får presenter av dessa fina slag:

Kort och tovade ullkonstverk som jag såklart säger tack men nejtack till eftersom jag är vegan! Hähä, nä det gör jag faktiskt inte här…

Jag har en lektion i veckan som ofta ägnas åt sådant jag tycker de bör veta helt enkelt:) Såsom feminism, olika HBTQ-frågor, söta djur (aja, jag erkänner glatt: det är helt FANTASTISKT att själv få välja vad vi skall jobba med!) Sist jobbade vi med mens då. Faktiskt på mest en elevs initiativ, hon är jätteintresserad av mens och när vi jobbade med internationella kvinnodagen så räckte hon upp handen och sa -Finns det inte en internationell mänsdag också? -Jojo, sa jag, den är i november. Men hon bara

-Nej inte mans, mens! Och jo visst finns det en internationell mensdag! Den var ju igår, den 28 maj. Jag lovade då att vi den veckan skulle jobba med mens och here veckan is! Hon har räknat ner dagarna sedan jag lovade att vi skulle jobba med det, varje dag har hon sagt-idag är det xx dagar kvar! Igår hade hon och hennes kompis smycken av tamponger och hon hade en röd tröja. Alltså I love. Här är lite bilder från elevernas böcker från mina lektioner:

Och nej det smyger sig såklart inte in bara där utan här och där, här är en stor bildmapp:

Här är prislistan från när vi hade en liten försäljning för ett tag sedan:

Här är vita tavlan när föräldrarna var på besök:

Ett litet transtecken bara sådär! Och de kan så himla mycket och suger liksom åt sig ny kunskap i ämnena. Fantastico! Jag förstår ju att jag är en Sverigedemokrats värsta dröm att ha i skolan haha..

Nu är det såklart inte så att allt är glitter och regnbågsfärgade skogar, det kommer också upp saker som -I landet jag kommer från finns inga killar som är kära i killar, eller -Uuuuusch mens är äckligt!! Men det är ju också bra för då får vi tillfälle att diskutera de sakerna också, att i vissa länder är det faktiskt förbjudet att vara homo (skippar sexuell efter ett gravt missförstånd och besattheten av att det heter något som har med sex att göra) men att det inte innebär att ingen är det för det, de blir bara behandlade illa. Samt att mens inte är det minsta äckligt utan helt naturligt. Kunskap är allt.

Ja jag är så himla stolt över mina elever alltså, och det säger jag ofta till dem, att världen kommer bli en finare plats tack vare dem. Kommer sakna dem när de nu snart går upp till fyran och jag ner till ettan, meeeeen det innebär också en ny kull att drilla hehe!

When we rise

Carro och jag har börjat titta på en serie som går på HBO Nordic, When we Rise. Det är en dramaserie som är baserad på HBTQ-aktivisten Cleve Jones memoarer. Serien är fylld med massa fakta och autentiska klipp och nyhetssändningar. Den utspelar sig från slutet av 1960-talet och fram till nutid, framförallt i San Fransisco. When we rise handlar om HBTQ-rättigheter och hur människor har slagits för att få existera på samma villkor som de andra. Det är en sjukt bra serie och ni måste se den!

Men den får mig att tänka på en sak.

Jag tar liksom för givet att jag får finnas och existera precis som jag är. Jag är inte tacksam för att min familj och min omgivning accepterar att jag är homosexuell. Jag tar för givet att de skall göra det. Jag förväntar mig inte ogillande blickar när någon ny får reda på att jag inte är hetero. Jag är inte tacksam över att folk inte skriker på mig och attackerar mig om jag pussar Carro på stan, håller hennes hand. Jag är inte tacksam över att vi får gifta oss, skaffa barn, skyddas av lagar. Jag tar för givet att det skall vara så. Och det är bra såklart. Skulle ju bli knäpp av att gå runt och vara tacksam och ta för givet att folk är emot mig hela tiden.

Men denna serien får mig att tänka på hur det var. Och på hur det på många ställen är ännu. Att förföljelse av homosexuella är och var vanligt. Den får mig att tänka på alla de som kämpade för rättigheter som gör att jag nu och här kan ta för givet att andra ser mig som lika mycket värd för att jag råkar vara kär i en tjej istället för i en kille, när jag själv är tjej. De ägnade sina liv åt kampen. Flera dog. De gjorde det för att jag nu glatt och vanligt skall kunna hålla min tjej i handen i offentliga miljöer.

Visst vet jag att de finns de som är emot min ’livsstil’, men jag träffar inte på dem personligen. Visst vet jag att vi inte kan resa till till exempel Dubai eftersom det är förbjudet att vara homosexuell där. Men jag kan leva här och på andra ställen där ingen höjer på ögonbrynen åt mig, inte av den anledningen iallafall.

Jag är så tacksam för alla de som tog striden. De som kämpade för att få folk att förstå att det är ingen sjukdom, det är inget som kan botas, det är inget äckligt. Det är kärlek.

Jag gråter när jag ser vissa scener för det är så absurt att det har varit på det viset.

Jag är så glad över alla ändringar som gjorts.

Det gör mig så ledsen när jag tänker på alla extremhögervågor över världen, de vill ta ifrån mig min frihet som alla dessa människor kämpat för. De vill förpassa mig till skamvrån. De vill inte att min kärlek skall vara en accepterad kärlek.

Och inte bara mig såklart, utan alla andra som också älskar någon eller blir kär i folk, av samma kön. Det får aldrig bli så igen, aldrig, aldrig, aldrig. Jag orkar inte behöva slåss för det men kommer vi dit så kommer jag vara den som står först på barrikaderna, den som skriker högst och den som kastar flest stenar. Och jag kommer göra det med alla dessa förkämpar i sinnet.

Men främst; vi får aldrig komma dit igen.