Tag Archive | #metoo

Det här med att #metoo skulle ha gått för långt…

Nej men jag orkar inte. Jag blir så frustrerad, så uppgiven, så stridslysten, så arg, allt på samma gång. Orkar inte människor, hur kan så många vara så dumma i huvudet? Hur kan jag fortfarande bli förvånad?

Men det här. Folk som säger att #metoo har gått för långt. Jag har en stark känsla av att det är samma människor som innan sa att men oh, vad är det här för löjligt, det kommer dö ut inom ett par veckor, det kommer inte göra någon skillnad.

Men så gjorde det skillnad, för det växte och växte och det fick sticka i ögonen på alla hur många det är som varit utsatta för någon form av övergrepp/trakasserier, av män. Respekterade och uppsatta män blev av med sina positioner (jojo, Donald Trump är fortfarande kvar och många med honom, men många andra är de som faktiskt fick betala priset för sina handlingar). Det spred sig till olika yrkesgrupper, det visade på att det finns överallt. Alla visste redan att det finns överallt, säger en del då, men nej, det visste faktiskt inte alla. Det vet fortfarande inte alla, men fler nu. De som startade #metoo utsågs till persons of the year av TIME Magazine. Det händer fortfarande, det sprider sig ännu.

Så vad är det då som har gått för långt med #metoo? Är det att det fortsätter? Att det visade sig vara så många som ville skriva under på det? Ville ni att det skulle vara en liten grej som dog ut efter ett par veckor bara och så inget mer med det? Klart ni ville. Men nu blev det inte så.

Jaja, män vågar inte ragga längre, spelet mellan män och kvinnor försvinner och blabla, jag har hört er. Men jag respekterar inte er åsikt. För det är bara när man har missuppfattat som man har den åsikten.

Någon har använt hashtagen som inte skulle ha gjort det anser ni, för att få uppmärsamhet bara. På samma sätt som kvinnor i alla tider har anklagat män för våldtäkt för att få uppmärksamhet. Ja ni vet den där härliga uppmärksamheten det ger i att andra ser en och tycker synd om en och massvis med människor börjar hata en. Nej, det är inget som sker, kanske något enstaka fall -det finns alltid undantag- men att kvinnor anklagar män för våldtäkt sker såpass sällan att det är ett marginellt problem. Mäns sexuella våld mot kvinnor är ett reellt problem.

Att säga att någon använt hashtagen utan att det var så farligt är som att säga men det där lilla, till någon som har skurit sig. Det förstör.

Så nej, #metoo har inte gått för lång, det har bara börjat.

”Men det här är inte en vapensituation”

Alltså typ ALLT med Donald Trump känns så dumt att det ens känns dumt att skriva om honom. För uppenbart på något sätt. För lätt. Men eftersom det hela tiden tas till nya höjder så kan jag inte låta bli att kommentera det senaste.

Det har varit en skjutning i en kyrka i Texas, minst 26 döda. Väldigt hemskt såklart. Donald Trump, being president and all, uttalar sig om dådet. Han beklagar vad som har hänt men kan inte låta bli att sekunder in i uttalandet lägga in ”Men det här är inte en vapensituation.” Kanske en mening som hade varit logisk om personen i fråga (en man, surprise, surprise!) hade använt en kniv eller knytnävar etc för att hugga ihjäl eller slå ihjäl alla personer men nej, nu hade han ju ett skjutvapen då. ÄNDÅ är det såklart extremt viktigt att nämna att detta har ju såklart inget med skjutvapen att göra! Istället, tycker Trump, skall man vara tacksam att det fanns en annan person med skjutvapen som kunde skjuta skjutaren så skjutandet stoppade. Alltså… alltså jag orkar inte hur man kan ha en så puckad syn på allt. ”Guns dont kill people, people do”, är ju ett kärt citat hos de som vill ha fri tillgång och att alla andra skall ha fri tillgång till vapen. Vill bara skaka om dessa människor, HUR kan man se det så? Alltså jag fattar verkligen inte? Det är väl rätt uppenbart att det blir fler skjutningar desto fler skjutvapen det finns?! SUCK! Jag känner mig typ puckad som ens skriver om det här för att allt är så uppenbart. Och så bara i andra änden har vi Amerikas president som tycker tvärtemot vad jag tycker, orkar inte. Orkar inte tänka på hur han kunde bli president… Bara hoppas att han inte kommer vara den sistapresidenten, på grund av sina idiotiska uttalande och provokationer.

Ett par saker till sedan skall jag inte förolämpa mig själv genom att skriva om det här mer:

  • #metoo har lett till att flera kända medieprofiler outats och blivit av med jobb, hur många kan inte koppla sina #metoo till Donald Trump och han är PRESIDENT. ÄNNU.
  • Donald Trump är en av många som är skeptiska till hbtq som ändå hävdar ”jag har många vänner som är gay”, detta citat kan vi ju även se i Sverige och andra länder. Det citat som skall rättfärdiga och visa att man inte alls är dum mot hbtq-folk. OM det nu är sant så kan jag liksom inte låta bli att undra varje gång jag hör det; vilka gaypersoner vill vara vän med den här personen??

Vadå får man inte ragga nu längre heller?

Har sett en hel del sådana här kommentarer i #metoo‘s kölvatten. Män (och deprimerande nog -kvinnor) som tycker att allt har gått för långt nu. Det är häxjakt hit och falska anklagelser dit, överdrifter hit och tålduingenting?? dit.

Det stör mig, såklart.

En av de sakerna som stör mig allra mest är det som Alexander Bard här ovan är ett exempel på. MÄH VADÅ SKALL MAN INTE ENS FÅ FLIRTA NU LÄNGRE DÅ?? Detta verkar vara en utbredd frågeställning för jag har sett den på flera ställen. Både från män som då ”förfärat” undrat detta och från kvinnor som bedyrar att jorå killar, mig får ni flirta med hur ni vill!

Hur i helvete får man det till att det ens handlar om det? HUR kan man ha så svårt att se skillnad på flirta och begå övergrepp? Jag vet inte hur folk flirtar nuförtiden men är det åt övergreppshållet, typ att man sticker in fingrar i tjejers trosor, trycker sitt kön mot dem eller slickar dem i örat kanske man faktiskt skall hålla sig ifrån det då, eller lära sig att ragga på ett annat sätt. Alltså om jag inte minns saken helt fel så är väl att börja prata med någon ett rätt bra flirt-tips? Det behöver inte inbegripa tafs för den sakens skull, eller ja, när jag tänker tillbaka på lyckade flirtningar så har det inte gjort det iallafall. Eller om man då flirtar på nätet, även där är en bra idé att börja prata, kanske inte skicka bilder på sitt kön det första man gör, det är liksom inte att flirta, det är att göra något som är fel, om det var oklart. Det kanske är det som män som skriver att man inte får flirta längre, räknar som flirt? I sådana fall så nej, då får du inte flirta mer.

Det här med att ta folk på rumpan, att folk fortfarande gör det? En bekant till mig skrev till mig i all #metoo-debatt att du har väl också tagit en och annan på rumpan på krogen? Precis som att det vore norm att man har gjort det? Nej, svarade jag honom, det har jag faktiskt inte gjort. För varför skulle jag ha gjort det? Varför skall någon göra det? Tror någon seriöst att någon annan tycker att det är skönt och lite spännande när en främling tar en på rumpan? Alltså myfuckinggod det känns som himla 60-tal! Eller vilket tal som helst som är för länge sedan. Det känns så buskis.

Jag tycker frågan är så pinsam, skall man inte få flirta längre nu? Man är så dum om man ställer den frågan, så ignorant och så puckad. Jag personligen skulle tycka det vore jätteskönt om män slutade ragga, men jag kan lova att många andra kvinnor inte känner så. Obs! Beroende på hur raggandet sker då, blir ju trots allt lite osäker när männen själva blir så osäkra på om de vågar fortsätta. Kanske ÄR det övergrepp de ägnar sig åt i sin raggning och då kan jag istället lova att andra kvinnor inte heller vill bli raggade på. Suck! Jag blir ju helt förvirrad.

Kanske är det så att de män som inte uppgivet undrar om de ens vågar flirta längre, de kan lugnt fortsätta, medan de män som ställer frågan borde ta sig en funderare på sitt flirtnings-sätt, och kanske eventuellt, sluta flirta.

Nej Elisabet Höglund – du är INTE Sveriges mest hatade kvinna i sociala medier.

Jag vaknade arg idag. Blev inte gladare av att läsa Elisabet Höglunds senaste blogginlägg där hon beklagar sig över att hon nu är Sveriges mest hatade kvinna på sociala medier, efter sin debattartikel igår. I got news for you Elisabet Höglund; det är du inte. Jag läste lite i ditt kommentarsfält (var tvungen att sluta efter en stund för att gå ut och kräkas). Sedan kom jag in på något inlägg som Lady Dahmer skrivit och jag råkade liksom ramla in bland kommentarerna där också. Jag kom vidare till ett inlägg som en annan framstående feminist skrivit och likväl där hamnade jag bland kommentarerna. Sedan var jag tvungen att kräkas igen.

För låt mig göra en sak klar. Gör du något som slår feministerna på fingrarna, läs; Elisabet Höglunds debattartikel, Anders Borgs blottande, tafsande och kränkande etc… DÅ fylls ditt kommentarsfält av hejapåhejadig-inlägg. Gör du ett feministiskt inlägg som sugs upp av debatten… DÅ kan du räkna med en hatstorm bland kommentarerna. Främst från män, men även från kvinnor som inte har en aning om vad systerskap och hålla rygg är.

Så Elisabet, snyft snyft; du är inte Sveriges mest hatade kvinna på sociala medier. Du vet det är bland feministerna du hittar de hatade kvinnorna, inte bland de -som du- som håller männens ryggar, ni riskerar inget. Feministerna är inte i överflöd i detta land, det finns ingen feministlobby som styr över media och samhället. Den där lobbyn är påhittad av de som ser feminismen som ett hot mot sin agenda.

Med det inte sagt att feminismen inte är en gräsrotsrörelse som tar fart och växer allt mer, den kommer vara omöjlig att stoppa hur mycket ni än försöker. Men än så länge så kan du vara lugn Elisabet, hatet du känner av är bara ett uns av det hat som Sveriges framträdande feminister känner varje dag.

MEN vem vore väl jag om jag inte bemötte några saker av de som gör mig rosenrasande i Elisabet Höglunds blogginlägg?

You say:

Å andra sidan känner jag att det ibland kan bli helt fel med den här sortens kollektiva upprop, när ett stort kollektiv av kvinnor skuldbelägger i stort sett alla män.

I say:

Så när kvinnor går ihop med sina gemensamma erfarenheter av mäns övergrepp så blir det fel för att ”i stort sett alla män” blir skuldbelagda? Det är alltså återigen männen det är synd om nu?

You say:

Jag anser att det är viktigt att klargöra vad man menar med sexuella trakasserier.

I say:

Eh, varför? Varför är det viktigt att klargöra det? Ta en titt på den här pyramiden istället för att se att allt hänger ihop. De må vara fristående händelser när de delas upp på alla kvinnor men tillsammans är det inte separata händelser utan delar av något större, av ett system.:

You say:

Ibland kan det som jag ser det kännas befriande med lite flirtiga relationer mellan män och kvinnor på en arbetsplats.

I say:

Men jaha? Vad har det med någonting att göra? Är det en gemensam flirt två människor emellan så kan jag garantera dig att ingen gjort en ”#metoo – killen jag flirtar med på jobbet flirtar tillbaka”-status, så oroa dig inte för det.

You say (och seriöst, det här gör mig argast):

Jag bagatelliserar inte sexuella trakasserier, tvärtom. De är ett allvarligt samhällsproblem. Samtidigt leder skräcken hos många kvinnor att  bli antastade av en man till en närmast fientlig inställning mellan män och kvinnor. Jag har aldrig någonsin upplevt så mycket manshat bland kvinnor som idag. Bekännelserna på hashtaggen #Metoo är ett tydligt exempel på detta manshat.

I say:

JO det gör du.

Och va va VA?! Så vi kvinnor är att ansvara för att många av oss känner en skräck inför att bli utsatt av män, leder DET till en fientlig inställning mellan män och kvinnor? Det är inte mäns sexuella våld som kan vara en bidragande faktor till denna fientliga inställning? Dessutom lider väl de flesta av rädsla mer än av hat, men det är också en del av manshat menar du då eller? HUR kan du se #metoo-berättelserna som manshat?! Du kanske skrev fel där och menar att de tyder på kvinnohat? Ja, för det är nämligen vad de gör.

You say:

Radikalfeminismen ser jag också som en kraft som kan göra mer skada än nytta.”

I say:

Jag orkar inte mer. Men jag orkar ändå för jag måste orka. Varför drar du in radikalfeminismen här Elisabet Höglund? Menar du att #metoo är radikalfeminism eller vad menar du är radikalfeminism? Och vad gör den för skada? Du kanske har mixat ihop det här också, eller menar du att männen är helt utan skuld liksom?

You say:

Jag hävdar bestämt att den här sortens kollektiva hatkonvulsioner som vi ser i hashtaggen #Metoo gör att vi riskerar att förlora proportionerna […]

I say:

Hatkonvulsioner, really??!! Det handlar om att synliggöra ett massivt problem som har helt enorma proportioner, oftast syns det inte, märks inte. Med #metoo har problemet fått massvis med ansikten, inte för att det är de som är problemet men de är alla bevis för att det finns. BÅDE de som lagt upp statusen på grund utav kränkningar på krogen såsom att män tafsar och de som lagt upp den för att någon har våldtagit dem. För som tidigare sagts; allt är en del av samma problem. Allt är en del av normaliseringen, accepterandet av MÄNS hat mot kvinnor, inte kvinnors hat mot män – för det hatet hittar du inte bland dessa inlägg.

Elisabet Höglund, snälla lägg inte upp något mer om detta nu – lär dig av vad de som kritiserar dig säger istället.

#metoo, ett öppet brev till Elisabet Höglund

Kanske var det den här bilden som fick en fotograf att publicera nakenbilder på mig i en tidning utan att fråga mig först, bilder som jag inte ens visste fanns för han lovade att man ”inte såg något” ur den vinkeln. Eller vad tror du Elisabet Höglund?

 

Ojdå Elisabet Höglund, nu blev det lite tokigt här. Jag syftar såklart på din debattartikel i Expressen där det helt klart framstår som om du tycker att det här med #metoo är något rätt störande.

#metoo, hashtagen som cirkulerar på sociala medier och läggs ut av de som någon gång blivit utsatta för mäns sexuella våld. Det blev visst rätt många som delade den. För många mot vad det borde vara förstår man att du tänker när du börjar härja om vad som egentligen är sexuella övergrepp… Är det våldtäkt och det där riktigt hemska sakerna eller tycker folk att det är även när någon man nyper en i rumpan ”bara”? Kan det vara så att någon delat detta #metoo som inte hade rätten att göra det? Någon som inte alls blivit gruppvåldtagen utan bara nypt?! OMFG, det vore katastrof, nej, nu får vi ta och dela upp här. Rätt skall vara rätt. Behövde du tvivla på om det var ditt fel eller inte, om du överreagerade, om det inte var så farligt egentligen, ja nä, då var det nog inte sexuella trakasserier. SKOJA! Det var det visst, kände du som att det var det, ja då var det det. Vad än Elisabet Höglund och a whole lot of män försöker få dig att tycka.

 

Kanske var det den här bilden som fick min kompis att ha sex med mig när jag hade däckat en gång för länge sedan, som började, fortsatte och avslutade när jag var helt borta. Eller vad tror du Elisabet Höglund?

 

Det här stycket ur din debattartikel, Elisabet Höglund, får mig att vilja kasta glas och tallrikar in i väggen, ja lite på dig också faktiskt:

”En ung manlig kollega berättade för mig för några år sen att han var livrädd för att ens titta på en tjej på jobbet med risk för att hon skulle anmäla honom för sexuella trakasserier. Detta är naturligtvis ingen bra jordmån för ett avspänt förhållande mellan män och kvinnor. Män och kvinnor måste våga närma sig varandra. Om en man lägger sin hand på min arm så ser jag det inte automatiskt som ett uttryck för sexuella trakasserier. Det kan vara vänskap också. Vi kvinnor behöver inte se en potentiell våldtäktsman i varje karl. ”

 

Kanske var det när jag gjorde det här på scenen som gjorde att en hel del män genom åren trott att de fick ta på min kropp och kommentera den hur de än velat. Eller vad tror du Elisabet Höglund?

 

Ja jo, stackars den mannen som går runt och är livrädd! Måste ju gå att jämföra med alla de kvinnor som är livrädda när de går hem på natten, när de åker buss och ett gäng killar närmar sig, när någon man springer mot dem och så vidare och så vidare i all oändlighet. Att titta på har ju ofta räckt för att bli dömd för sexuella trakasserier.. nej oj haha vad säger jag? Jag menar att även den som våldtagit döms sällan för detVåga närma sig varandra? Alltså seriöst, våga närma sig varandra? 1, varför? Jag vill inte att någon man skall närma sig mig. Men 2, det handlar väl för fuck sake inte om det? Det är rätt stor skillnad på att närma sig och på att antasta. Nej, jag tror faktiskt inte heller att om en man lägger sin hand på min arm, att det måste vara sexuella trakasserier. DÄREMOT, kan det vara det, beroende på vem det är och hur han lägger handen på armen.

Du raljerar lite käckt om enkla lösningar på problemet.

Elisabet Höglunds tips att ta till när man blir nypt i rumpan av en man:

  1. Nyp tillbaka!
  2. Slå honom på käften!

Men då bara… Kollar vi lite på det. Nypa tillbaka? Skall jag behöva ha min hand på en främmande mans rumpa bara för att han tog på mig? Jag skall alltså behöva ta i hans rumpa trots att det är det sista jag vill när jag precis har blivit antastad. Och vänta nu här, om jag nyper tillbaka, är inte då risken extremt stor att han intefattar att man inte får göra så utan tycker att det är en lite kul grej och oj det här var ju ett bra sätt att närma sig en tjej, hon fattar piken och raggar tillbaka! Så går vi till det här med att slå, jag förstår dig Elisabet. Det är faktiskt det jag vill göra och har gjort flera gånger. Men om vi tittar på det generellt, är det alltid som det tillfället infinner sig? Det kan ju handla om rätt trängda situationer där rädsla är väldigt inblandat, behöver inte vara i en offentlig miljö där det finns ett skyddsnät närvarande. Sedan när blev det ens vår skyldighet att agera och inte männens att inte agera. Det du håller på med kallas att lägga skulden på offret och det känns inte helt fräscht alltså.

 

 

Kanske var det den här bilden som ledde till det där som jag inte ens vill prata om eller tänka på, men som alltid finns med mig hur jag än försöker göra mig av med det. Eller vad tror du Elisabet Höglund?

 

Elisabet Höglund, du säger att ”Och varför lägger kända och okända kvinnor ut nakna eller halvnakna bilder på sig själva på Facebook och Instagram? Samtidigt klagar kvinnor på hur männen exploaterar och trakasserar dem sexuellt. Min slutsats är: Vissa kvinnor bär faktiskt själva en del av ansvaret. Lägger du ut en nakenbild på dig själv, så signalerar du till omvärlden att det är okej att närma sig dig.” Jag tolkar dig här som att jag, som haft en karriär som burleskartist och pinuppa… Jag får faktiskt skylla mig själv.

Du, Elisabet Höglund, här i detta inlägget är några av alla lättklädda bilder på mig*, det finns kanske tusen till. Men vet du? Det är inte okej att närma sig mig om jag inte säger att du får det, för det. Det är aldrig okej att närma sig någon som inte vill bli närmad, vare sig det verkar så på bild eller inte. Jag tar inte på mig något av ansvaret. INGEN får exploatera och trakassera mig sexuellt bara för att jag ägnat mig åt lättklädda yrkesbanor. På dig låter det som att du menar lite att jag får skylla mig själv och att jag fick skylla mig själv. Den gången. För vet du? Jag orkade inte rota i det innan, jag ville inte dela det (inte ens med en liten allmängiltig hashtag som det kunde dölja sig i och som varenda kvinna skulle kunna använda för varje kvinna har varit där), men tack vare din totala brist på respekt för de som blivit offer för män och inte haft makten just då att sätta något emot så: #metoo.

 

*Nej, jag tror inte att mina bilder eller något av mina uppträdanden lett fram till att någon tagit sig friheter med min kropp. Bilderna har i de flesta tillfällen dessutom tillkommit efter de texter som står under dem. Det som står under dem dock, är från mitt liv. Utsaxat från en hel del annat. Inget av det har skett för att jag tagit lättklädda bilder eller dansar lättklätt på scen. De har skett på grund utav att jag var en flicka och kvinna och för att de var en man.